Så fruktansvärt nöjd är jag. Inte för att jag presterat mycket eller ens varit särskilt extra ordinärt produktiv eller åstadkommit minsta lilla alls egentligen. Men. Så är det nämligen så att jag numera huserar på Kabelgatan 12 hos min kära, älskade, övernaturligt snygga och bästaste vän Em. Inte för att det är så mycket därför som jag känner mig så nöjd, men vart skulle man må bra om inte här.
...Vad som nu gäller närmsta månaden är flytten till Växjö. Eller kanske snarare flykten till urskogarna. För det är lite så jag ser på saken. Vargavintrar i småland, alla människor som pratar som Emil i Lönneberga, långt från närmsta Gina Tricot (ja, jag vet. Fattiglapp är jag) och ingen som helst chans till salta havsbad. Däremot börjar de där små +en infinna sig långt bak i mitt stilla sinne. Som exempelvis Polishögskolan (ja tack, du kan få visitera mig vilken dag som helst), campus och egen lägenhet. Dessa är saker, utan inbördes ordning, som får det hela att kännas bättre. Mycket bättre. Därav gladheten idag.

Tidigare var jag borta på Kapplandsgatan och gick på skattjakt i mormors garderober. Hittade massa fint, och fult. För det ska gudarna veta, äldre samlar på sig så mycket skit. Men den som letar han finner eller hur det är man säger, och vips är jag nu en uppsättning glas, bestick, fat, brödrost, sockerkaksform, taklampa, ljusstakar, och annat smått och gott rikare.


Ville bara uppdatera och uttrycka min nöjdhet. Puss o Kram