little miss sunshine

Jag kör på lite ynkligt och jag bromsar lite för lite. Ser mig inte om och tänker så mycket att jag får stopp på självaste tanken. Nej, det är inte mitt liv jag beskriver för er i någolunda ordnad form. O nej. Det här är hur jag beter mig i körskolans svarta (jätteförstora) SAAB. Dieselmotor, ECODriving, tänk först-handla sen, var med, häng på, dragläget Cecilia! Dragläget! titta, blinka, kör!
...Ja, som sagt, det går åt helvete. Körningen får mig att känna mig som en av de stekta potatisarna jag åt idag. Efter åttio minuter med Eva är man genomstekt Med extra krydda.

Det jag skulle vilja veta är hur blåsigt det kommer bli i morgon. Förjäkla blåsigt antagligen och det har jag ingen lust med alls. Såhär utanför förskolans väggar känner jag för att klä på mig vad fan jag vill utan att vädret ska få sista ordet. Å andra sidan slutar det alltid med att det börjar regna och jag står där i en för tunn jacka eller ett par solglasögon lite snopet i handen. Så sista ordet får jag förmodligen aldrig i det här ganska långa landet Ösregn.

tjofaderullanlej

Söndagsbestyr

Här sitter jag, miss Noll Disciplin Planen om en stillsam förfest och sedan hemgång resulterade efter många glas alkohol i att jag just nu befinner mig i ett tillstånd som liknas med migrän. Fullast på stället, det var jag det. Tror de hänvisar till det som "tjugoårsåldern". Härliga tider detta. Man får se det positivt, det går över förr eller senare, både tjugoårsåldern samt bakfyllan.

Mormor tyckte söndagsmiddagen skulle bli enklast överstökad om hon tog med matsäck till familjen Johansson/Hulténs residens idag. Sagt och gjort. Väl färdiglagad, smakad och tackad kilade hon snabbt hem igen för att få lite lugnt och ro. Så fungerar hon. Har inte riktigt hunnit bli immun mot fröken Smillas tourettesliknande tvångsneurotiska skrik vid middagsbordet titt som oftast. Förståeligt. Mycket förståeligt.

Kommande två veckor blir pluggveckor för min del. Intensivkursen hägrar med start imorgon. 80 minuter om dagen. 5 gånger i veckan. Shit vad jag kommer köra på saker. De gör nog bäst i att gå ut med någon form av lokal varning så människorna i staden håller sig på trottoarkanten.

Se upp i backen.

Summa Kardemumma

Just nu känns det som jag har så mycket. Inte allt men mer än många..I frågan om tid är jag dessvärre fattig. Med ett hägrande teoriprov i mars och ansökningsfomulär hit och dit känns det som om sommaren närmar sig allt för fort. Våren den är välkommen men sommaren kan vänta. Måste bearbeta mina vårkänslor innan jag kan köra på ytterligare tror jag. Och där fick jag nittioåtta procent av landets befolkning att hata mig tack vare min lilla sommarmotståndsrörelse.

På tal om motståndsrörelse, de där kosovomänniskorna skrämde nästan livet ur min svenska kropp när jag i söndags korsade gatan mellan nordstan och centralstationen. Med flaggor viftandes och bilar tutandes kom det dundrande fram och visade oss hur man firade ordentligt. Såg senare på kvällen dessutom fyrverkerier från en hög topp. Härlig utsikt. Fattades bara popcorn.

Helgen utspelade sig på ett antar platser runt om i staden. På hemmaplan, Askim, samt Vasastan, Avenyn och andra bra ställen. Utelivet i all ära och glory, men söndagsmornar..de är bättre.


Nog om mig, förstår inte hur du orkar läsa. Vet inte hur jag får kraft att skriva. Men gjort är gjort och allt känns bra. Och lite till..

..som Katarina uttryckte sig i samband med att ett inköp på Systembolaget just utfärdats (á la Djungelboken) "Det klirrar dödsskönt i kassen!". Kärlek till Grodan.

later aligator

A moment in life

Hallå i lådan. Jag har inte ens tvättat bort sminket sen gårdagen än (jag vet, blä) och här sitter jag i min bakfyllehet light och funderar. Från solsken och arbetsintervjuer till platt fall á la pankaka på mindre än tjugofyra timmar. Har mycket att tänka på alltså.
...Sen har jag hört att jag tänker för mycket vilket alltså gör denna situationen så mycket jobbigare då jag egentligen inte borde tänka alls. För att motbevisa. Men alltså, hur slutar man tänka när det blir som det blir.

Men vad kan man göra, födelsedagskalas väntar. Tänkandet måste upphöra.

På återseende.Tjolahopp

Push up on me

Söndag. Hela veckan. Eller ja, vi kan alltid hoppas. Nej i verkligheten är det bara söndag en gång i veckan. Vanligtvis efter lördag. Så även denna gång, så nu sitter jag här igen, har lite problem med att placera benen bekvämt nog i sängen för att slippa att de börjar sticka i dem efter några långa minuter. Det är däremot ingenting emot vilken smärta jag kännde igår med mina högklackade. Robin vet nog.

I fredags besökte jag ingemansland, Hisingen, i hopp om lite god middag och lite vin. Maten blev skitgod och vinet blev lite för mycket. Tack Vicpic. Du kan då planera maträtter och nog kan du låta gäster förbli just gäster. Det blev en spännande utflykt det där med allt bussåkande fram och tillbaka också. Stadsbo som man är.

På förfest no. 2 igår däremot, då jäklar fick vi improvisera. Tequila dricks numera rent standartmässigt ur deciliter- och matskedsmått. I alla fall om jag får bestämma. Då kan man liksom aldrig veta riktigt hur mycket man får i sig, notera att det alltid blir för mycket.
...Kvällen avslutades på Push, en hejdundrandes avslutning dessutom. Golvet sviktade, musiken höll på att ge Em tinnitus och jag söp bort mina vantar (men sschy,säg inget till mamma för det var egentligen hennes, bättre att hon får reda på det här läsandes på bloggen än av någon av er). Sorry mom.


Likt en nyår i repris spatserar Cecilia Avenyn upp med sina skinande, höga, svarta skor i högerhanden, ett leende på läpparna och handväskan i den vänstra. Likt en viss midsommar i Båstad lånar hon ut sina skor ett slag för att i utbyte få spatsera runt i någons, något större, bekvämare skor i herrmodel. Fantastiskt pinsamt hur dessa två onämnda killar kan klämma ner sina fötter i mina skor. Pinsamt för mig. Eller så är det de som har små fötter, och du vet väl vad man säger om killar med små fötter. Punkt, punkt, punkt.

Kärlek till Em's nya kök. Lite extra love till mig själv som tog bussen hem och inte taxi för en gång skull, samt massa gillande till Hanna för att hon är så bra på dansgolvet.


Hade velat bifoga en bild på galenskaperna. Emmy har däremot varit för lat idag så hon låtsades att hon inte visste vart sladden till kameran låg. Så kasta bajs på henne om ni blir besvikna.
over and utt