Så fruktansvärt nöjd är jag. Inte för att jag presterat mycket eller ens varit särskilt extra ordinärt produktiv eller åstadkommit minsta lilla alls egentligen. Men. Så är det nämligen så att jag numera huserar på Kabelgatan 12 hos min kära, älskade, övernaturligt snygga och bästaste vän Em. Inte för att det är så mycket därför som jag känner mig så nöjd, men vart skulle man må bra om inte här.
...Vad som nu gäller närmsta månaden är flytten till Växjö. Eller kanske snarare flykten till urskogarna. För det är lite så jag ser på saken. Vargavintrar i småland, alla människor som pratar som Emil i Lönneberga, långt från närmsta Gina Tricot (ja, jag vet. Fattiglapp är jag) och ingen som helst chans till salta havsbad. Däremot börjar de där små +en infinna sig långt bak i mitt stilla sinne. Som exempelvis Polishögskolan (ja tack, du kan få visitera mig vilken dag som helst), campus och egen lägenhet. Dessa är saker, utan inbördes ordning, som får det hela att kännas bättre. Mycket bättre. Därav gladheten idag.

Tidigare var jag borta på Kapplandsgatan och gick på skattjakt i mormors garderober. Hittade massa fint, och fult. För det ska gudarna veta, äldre samlar på sig så mycket skit. Men den som letar han finner eller hur det är man säger, och vips är jag nu en uppsättning glas, bestick, fat, brödrost, sockerkaksform, taklampa, ljusstakar, och annat smått och gott rikare.


Ville bara uppdatera och uttrycka min nöjdhet. Puss o Kram

Livlöst

Det finns de dagar då man är glad över hur lätt det är att vara just glad. Det finns de dagar då man är rädd över hur lätt det glada kan tas ifrån dig. Idag är en sån dag. Idag var jag glad, till jag inte var det längre. Oglad. Det är märkligt hur lätt det är. Och hur svårt det är.


Det får vara nog nu, det är jag eller han. Ville bara ha det sagt.

Tomtar på LOFT

Tillbaka från skåneland är jag för att stanna. Kom hem till ett tomt hem och kyl (!). Fan. Men jag kan säga att senaste dagarna i Båstad gjorde sitt. Både bra och bättre. Tänk; "En liten Cicci balanserade på en liten liten spindeltr..Brygga i hamnen..." Typ. Med lilla vickevire tätt efter naturligtvis. Skönaste utgången på länge var helt klart igår, lördag. Pepes. Loft. Båtar. Gratismat. Skoskav. Smutsiga plastmuggar. Överraskningar. Sällskap. Och glömde jag säga sällskap kanske...mysigast. Det var väl ungefär det då.

För trött för att fortsätta. Nu tycker jag vi terroriserar Hanna lite. Puss på dig.

Tar det Pjanoo

Sitter med en idiot i min hand. Dostojevskijs idiot. Förbannat var den är seg ibland, och värre blir det när det inte ens finns några bilder. Vart tog kreativiteten vägen kan man tycka. Men den ska läsas ut.

Igår insåg jag mina begränsnigar inom ämnet underhållningsskills när det kommer till att vara nykter på en fest. Sitter du där med ett glas vatten i handen är du dömd. Totalt utdömd. Det spelar ingen roll hur du så gärna vill. Är alla fulla så är alla fulla. Så är det bara. Och du är nykter.
Får väl ta mig i kragen och börja dricka igen.


Om ungefär cirka exakt några timmar kommer lilla vickevire och hämtar upp mig på vår färd mot fjärran byhålor. Båstad. Detta med att packa är jag fruktansvärt obra på kan jag konstatera. Det finns nog en hel del där ute som håller med mig om detta- inte att jag är dålig (vilket i och för sig är allmänt kännt). Nej, utan att det ofta kommer som ett problem och en börda sådär när weekenden närmar sig. För min del har jag ingen aning om hur länge jag stannar vilket bidrar till att det obraiga blir desto obraigare. Svårigheter. Men jag tar det lugnt, försöker glo ner mina kläder, högklackade (ja, jag har börjar våga mig på dem igen efter alla ryggskador nere i Italienland), neccesärer och krimskrams. Men vad fan hjälper det när jag inte sitter på en enda häxkraft. Roligare vore kanske att läsa lite Idioti. Istället för att fortsätta glo på kläderna och hoppas de ramlar ner i alla mina väskor som bara står här och väntar på att bli packade.

a dopo mina följeslagare!

Jag finns. Han finns. Inte.

Nu är jag hemma igen. Och här har jag varit i 17 dagar. Jag hade mina misstankar över hur mycket jag skulle längta tillbaka, men vet du vad? Det gör jag inte. Vissa kanske använder det som mätsticka över hur bra vs dåligt jag hade det där nere, men jag kan säga att jag fick det jag ville. Det var bra så. Jag är nöjd. De människor jag tyckte om kommer jag träffa igen, och de jag inte saknar slipper jag se ever again. Hur skön är inte den valmöjligheten!

Väl hemma ser man hur allt rullar på som vanligt, trots att jag inte varit här och styrt upp allting. Europavalet, Irak, Uppdrag Granskning, ja allt du kan tänka dig. De har klarat mig helt utan mig hjälp och det är skönt att slippa oroa sig om man ska på framtida utlandsemestrar. Skämt o sido var det som att kliva tillbaka till dagarna i mars då jag åkte hemifrån, fast med något nååågot varmare väder. Bra eller dåligt lämnar jag osagt.

Nu sitter jag ialla fall här brun som en av alla brända bullar jag bakat i mina dagar. De är många, för jag är förträffligt urkass på att baka ska ni veta. Men det är skönt att ha någon form av gämförelse att använda sig av. Idag är det fredag och snart är det söndag. Då bär det av ner till Båstad som så många gånger förr, vilket jag ser fram emot. Skönt att få lite semester där också trots att jag förhoppningsvis ska jobba en sväng på Sveas Skafferi.


Snubbla över en härlig kampanj häromdagen som det blivit många disskussioner kring. Jag älskar disskussioner. Gör testet!



www.gudfinnsnoginte.se



Ha en skön sommardag.

Rimini,Sorrento e Firenze

Nagra veckor av mitt liv fattigare sitter jag nu har och gommer mig fran den trettiofemgradiga stadshettan inne i skolan. Det ar maj och jag vill inte ens tanka pa hur det kommer att bli i juli nar fuktigheten adderas till det varma. Klibbigt.


Victoria och jag hamnade pa en minst sagt improviserad resa ner till Sorrentokusen. Det blev en del Capriande, Pompeiande, beachande, batande, och ja, tutto!

...Men det var 2 helger sedan det. Senaste helgen bar det isallet av till Rimini. Vilket stalle. Det hade verkligen sina glansdagar pa 70-talet, det syntes. Valdigt osmakligt enligt mig. Men jag hade en fabuloso fine settimana och det viktigaste ar val anda vem och vilka mer an var!


Fick prata en stund med Maya i fredags och hon sjong Blinka lilla stjarna for mig genom luren. En liten vacker men osaker trudillutt. Kunde inte gora annat an att grata pa andra sidan. Som tur var horde lilla Majs inte det. Saknar. Javla lipsill ar jag.



Dags att ga ut i hettan och kopa mig lite vatten. Mer uppdatering an sahar blir det inte just nu. Ciao!

Självälskning

Jag inser att jag har privilegiet att vara en materialistisk, bortskämd, svensk flicka. Det grundar sig i gemförelsen mellan nationaliteter, som jag för tillfället har en hel bunt olika runt om mig, och i synen på levnadsstandard.

Vi har våran källsortering, våra parker, allas vårt Uppdrag Granskning och våra höga skatter. Varför. För att vi är bildade människor som känner ansvar. Sen att man kan klaga på att bensinpriset är för högt eller att statet rövar bort en massa nollor på din lön, visst. Men trots det är vi inners inne smarta nog att inse varför.
...I Holland är det tydligen bara knarkare och knäppgökar som är uteliggare. Varför skulle man annars vara det. Den åsikten råkade jag överhöra tidigare ikväll. Intelligent. I USA är de så pengakåta att de får tunnelseende och bidrar till en ekonomisk undergång (vilket de lätt skulle kunna göra om igen om några år, för då har de säkerligen bytt bank vd och han vill också stå med i tidningen) och i Italien har de inte ens ekonomipack på cornflakespaketen. Ni förstår problemet.

Hittils har jag bara sett fördelar med Sverige. Det är facinerande hur I-länder kan vara så olika. Men det är klart, Italien har glidit på en räkmacka. Om jag haft lika många kyrkor och konstnärer i min trädgård hade jag också kunnat leva på turismen resten av livet. Hade min trädgård dessutom varit inglasad hade jag kunnat odla vindruvor också och vi vet alla vad man kan göra av vindruvor (russin!). Poängen med det hela är att Sverige inte lever på besökare på samma sätt som Italien. Vi höjer standarden för vår egen del och inte för någon annans. Med det menar jag inte att italienarna höjer standarden ens för turisterna, det vill jag inte påstå. Här, i stöveln som jag lever i nu känns det som om hela stan är fylld med lantisar som bara råkat flytta in i lägenheter.
...Att ens gå in på italienska män tänker jag hoppa helt, det enda jag kan säga där att de verkligen visar vart ribban ligger när det gäller intelligensnivån. Jag förstår hur en fotbollsägande och multirik gubbe kan leda landet. Ungefär som jag förstår hur amerikanarna valde George W. Bush. Människor söker sig till någon de känner samhörighet med och ser upp till. Vilket är skrämmande i båda exemplen.
...Visst det här landet är säkert förbluffande vackert när man kommer ut på landsbygden och luften är frisk vid havet. Men ärligt talat, vem vill bo på landet och luften i Askim är inte skit den heller.

Så vad jag vill ha sagt nu när jag sitter här och kräks ur mig en massa fördomar om andra länder och sanningar om mitt eget, är egentligen bara att skillnaden på medvetenhet är så enorm att jag blir mörkrädd. Många människor jag träffat här är väldigt blinda för hur det ligger till och varför det ligger till. Jag säger inte att jag vet, men jag säger att bara för att jag inte låtsas vara någon holländsk hippie innebär det inte att jag tror jag är bättre än någon annan. Eller jo, kanske lite. Jag är trots allt svensk och jag får gratis utbildning.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig här, för mig är detta en semesterort. Ungefär som våran sommarstuga i Varberg. För er som inte vet är den både utan el och vatten. Jättehärligt ett par veckor under sommaren, men det räcker.
...Sen vet jag att Emmy saknar mig massa också. Hon kommer läsa detta och tycka jag är insanly smart. Allt är i sin ordning med andra ord.. Puss på dig älskling.

En dag som vilken annan som helst

Onsdag natt. Imorgon är sista dagen i skolan denna veckan tack vare första maj. Tack. Å andra sidan förlorar jag en hel dag av kunskap tack vare just denna dagen så jag kanske borde vara aning mer fientlig. Men å andra sidan, vem orkar.
...En flaska vin och en superfrukstdrink senare sitter jag nu här och önskar jag kunde vrida fram klockan till veckan i maj då Victoria kommer. Saknar väldigt mycket. Massa.

Gissa vad jag åt idag, pasta med tomatsås såklart. Okej, förlåt för att jag ens tog upp det, men I just want to make sure your not planing on having a pasta-pomodorikväll när jag kommer hem i sommar. Jag vill aldrig se spaghetti eller tomatsås igen i hela mitt liv. Basta.

Just nu är det Imogen Heap som håller mig sällskap och för det är jag glad. Men det är så dags att gå och lägga sig under täcket nu. Oj, nu började mr. Mraz sjunga lite svängigt istället. Det är inte slut förän den vita reggeakillen sjunger- som jag burkar säga.

Godnatt

Som den konstkännare jag är.

Bytt är bytt! Hoppade tillbaka en vecka i skolan igår så jag kunde repetera det vi gick igenom första tiden. Med min hjärnaktivitet kan det behövas ibland. Hur ska man någonsin kunna lära sig något om man alltid somnar över sina läxböcker (hände mig för ungefär två timmar sedan). Klart man behöver repetera lite.

Idag har jag minsann varit och sett David. The David. Statyn alltså. Från ena vinkeln var han fruktansvärt ful, men som allt annat här i världen finns det fina vinklar av det mesta. Så även av Signore Buonarrottis stora skulptur. The Buonarrotti. Michelangelo alltså.
...Tur att han gjorde den efter sixtinska kapellet för annars hade han säkert varit väldigt trött i armarna och då hade kanske David blivit av med en kula. Och en aning sämre tillverkad. Vem vet.

Har dessutom upplevt min största kulinariska smaksensation sen jag kom hit. Stället ligger nästan på hörnet av via de Pepi, enkelt inrett med sparsam belysning (läs; lågenergilampor) och tre trappor upp. Our place! Det var nämligen jag själv som kokade potatisen, la den ihop med en burk tomat&basilikasås, massa vitlök och ost uppe på toppen. x2. Och vipps in i ugnen. Sen några äkta corizokorvar på det så blev det prima.
...Som jag nämnt tidigare har jag inte riktigt funnit den där rätta italienska känslan när det kom till matlagningen här nere. Inte ens på resturangerna har jag blivit nöjd. Jag saknar den där finessen. Ungefär som Kroatien med deras överkokta äckliga grönsaker har jag här nere funnit paralleller till Joakim von Anka, snålt och oförskämt. För Guds skull. Jag befinner mig i Toscana! Jag förväntar mig mer, men jag får tydligen stå för det själv. Fattades bara en flaska rött igår.

Igår tog vi oss en tjugominutare med buss till den lilla byn Fiesole. Den utsikten var inte att leka med, synd bara att foton inte kan fånga samma känsla man får när man står där och tittar ner på Florens från utkiksplatsen. Hade gärna delat den med någon.

Blev jag väldigt lycklig när både Empem och vickevire ringde och pratade massa minuter. Har levt på det hela dagen idag. Saknar så mycket.

Puss på er

Florens under mina fötter

En dag i taget

Jag har hittils lyckats få en kille att slå en annan, jag har slagit i ryggen ordentligt, jag har blivit sextrackaserad på gatan, jag har gått vilse i natten och jag har sett en tjej kissa ner sig på fyllan. Välkommen till Florens mina vänner. Men var inte orolig, det är inte jag som dricker mest, låter eller syns mest. Oh nej. En och annan rumskompis däremot är inte rädd för att bli full, och det är väl sådär imponerande. Senast igår natt blev hon av med både mobil och plånbok pga sin fylla och om jag ska vara ärlig var det nästan väntat. Förr eller senare.

...Livet här i Florens rullar på ganska bra, med och utan fester. Ryggen känns bättre, inte Bra men bättre, och jag har till och med hunnit se lite palats och gigantiska trädgårdar under tiden.

Idag är en sådan dag som är perfekt att använda för museebesök eller liknande tack vare vädret. Synd bara att det är lördag och det förmodligen är massa folk där. Skaffade däremot ett väldans bra kort som innebär att jag inte behöver stå i massa köer. Men jag vet inte, jag ska kanske bara ligga hemma och titta på Kalle och Chokladfabriken! Är det bara jag som älskar den filmen?!

Senaste veckan har varit tuff, skolan har varit ovanligt tråkig, vädret ovanligt dåligt och jag har längtat hem. Inte hem hem, men mest längtar jag nog efter folk jag känner. Därför ser jag verkligen fram emot när det börjat trilla in lite känningar. Men som det ser ut nu dröjer det väl. Livet är inte bara antika statyer och strålande solsken här i Toscana.

Dags för lite Charlie and the Chocolate factory. Godeftermiddag.

En vanlig tvättdag i fröken Johanssons fönster. Sen att det började regna var en annan historia.

Gå aldrig baklänges när du är full

Lät lite gnällig sist jag var här inser jag nu. Men står fortfarande fast vid vad jag tycker. Svenskar är bättre på den italienska maten än italienarna själva i många fall. Så är det bara. Eller så är jag bara gnällig. Möjligt.

Har legat i sängen sen ettiden och jag börjar bli uttråkad. Ryggen gör ont så fort jag rör mig och rör jag mig inte gör den det också. Nästan så jag känner att jag inte har något att förlora på att följa med upstairs till Annas födelsedagsfirande trots att jag vet att jag borde vila ryggen. Får väl börja på nästa bok helt enkelt. Vill verkligen att någon gammal avdankad vän ska besöka mig nu när jag har som tråkigast, fast å andra sidan hade det ju varit mycket själviskt och dumt eftersom jag bara hade kunnat ligga i sängen hela dagarna. Men Pam och de andra gör så gott de kan för att underhålla mig med deras holländsk-italiensk-engelska. Det får duga.

Annars händer här inte mycket, en och annan jordbävning som vi knappt kände till. Drama på de florentinska gatorna i vårnatten och ett och annat slagsmål. Sen att det är lite underhållande med den japanska 28åringen i klassen som varken kan engelska eller italienska och som bara är här för att hitta sig en snygg italiensk man. Det lustiga är att hon är ganska lång för att vara asiat och därför har kommit till fel europeiskt land för att hitta någon i hennes egen storlek.
...Bortsätt från japaner och jordbävningar är livet just nu som det borde vara. Härligt. Men det är klart man tänker hem ibland och inser hur lite man är saknad. Vilket bara är bra för då lär man sig att inte göra samma misstag sjuttioelva gånger. Som den ambivalenta flickan man är.

Så, vad ska man äta till kvällsmat idag tro. Kanske pasta?! Nej, jag tror det får bli pasta!

Godkväll

Firenze

Idag var första dagen som jag faktiskt tog mig omkring i stan på egen hand. Hela veckan har vi vandrat runt i grupper om minst två och letat, hittat, upplevt och fått skoskav. Tro nu inte att jag varit inne i något museum än eller någon katedral. Nej, nej. Så långt har vi inte kommit, men jag har upptäckt att Italien har en annan dygnsrytm. De tycks ha färre timmar per dygt för här flyger då tiden fram. Jag har varit konstant trött hela veckan.

Ett problem som jag definitivt måste lösa är att jag inte kan öppna ytterdörren utifrån. Hur jag än försöker och hur jag än vrider och kämpar går den jävla dörren inte upp. Lite irriterad över hur obra jag är på den punkten.


Tre dagars utgång hittils och det är väl en av de bidragande faktorerna till den befintliga tröttheten. Kan vara så att det även är därför som jag haft skoskav alla sju dagar. Florens är inte byggd för att gå med högklackar i. Vilket påhitt. Med livet som insats promenerar vi hela tio minuter till och från skolan varje vardag dessutom. Hade ni tvingats gå på de femtio centimeter breda trottoarerna hade ni förstått vad jag mena. Brummar det dessutom förbi en normalstor buss där chauffören dessutom nästan siktar på att träffa backspegeln i ditt huvud skulle du nog inse faran i allra högsta grad. Men lite spänning har ingen dött av, det förgyller vardagen!


Hur jag än försöker se på saken kan jag inte förstå varför alla är så imponerade. Det italienska köket är inte bättre än det svenska. Pasta med tomatsås, jo tack det kan jag göra själv. Värst av allt är nog när jag ska handla mat i affären. Visst är det väl så att det blir lite mer problematiskt eftersom jag inte förstår vad som står på förpackningarna. Men ska du ha något har du förmodligen inget att välja på och det ser förmodligen inte så apptitligt ut heller för den delen. Medan vi hemma badar i överflöd av varor och kan välja och vraka bäst vi vill. Kanske en vanesak, eller kanske är jag bara kräsen. Jag vet fler som skulle rösta för att jag var kräsen. Låt så vara.
...Har bara så jäkla svårt att släppa taget om vårat fräscha coop sisjön. Numera blir det Standa med deras sura kassörskor istället. När du kliver innanför blir du depprimerad av hela den oplanerade butiken. Inget tänk alls bakom.

Inte vill man låta som en gnällkärring nu när man är här och lever härligt. Men det stör mig ganska mkt det här med utbudet av varor. Hjälp har jag inget bättre att tänka på tänker du. Det gör jag också. Tur då att stan i sig är så sjukt härlig att det inte gör något om jag inte hittar något att äta på hela veckan. Äta kan man göra när man dör, eller hur är det man säger.

Ciao

Smågodis

Det var en gång en liten flicka som skulle köra sin mammas stora silverfärgade Ford Windstar till bilbesiktningen. Det var en vackert solig, men ack så blåsig, tisdagsförmiddag och den lilla flickan hade som vanligt lite bråttom med tiden. Snabbt gick det och fram for hon.
...Väntades utanför i prydliga rader stod bilarna och alla väntade så fint på dess tur. Vad den lilla flickan inte visste var att hon var tvungen att gå ur biljäveln och registrera sin ankomst. Så när tjugo minuter hade passerat sade registreringsapparaturen åt den lilla flickan att hon hade anlänt på tok för sent. Trots att hon där, i de prydliga raderna, stått och väntat längre än längst.

Ja, så kan det gå när man inte har en aning om hur man går till väga när man ska besiktiga bilen. Så jag fick snällt åka hem igen och skaffa mig en ny tid på torsdag. Oops.

Sen kan tilläggas att den där lilla flickan, jag, senare under dagen åkte in till stan för att handla presenter åt sina småsystrars 5årsdag. Som plåster på såren köpte hon lite åt sig själv också. Lite. Mycket.


Nu är jag sådär lagom trött som man ska vara när man blir skäggad av Victor på 58an på väg hem. Riktig igelkott är vad han är. Ser dessutom fram emot lilla barrundan på Handels med Hanna imon. Kommer sakna.


Godkväll Askim

Måndag hela dagen

"Marsvin har inget hår på hornen!" utbrast Smilla häromveckan. Då kontrade mamma lite försiktigt och pedagogiskt med "Nä.. men marsvin har inga horn". "Nej, jag menar, (Paus) grisen har inget skägg" fick hon till svar.

Med detta vill jag bara försöka frambringa en förståelse för att man inte alltid förstå. Oavsett om man är ett diagnostiserat bokstavsbarn med en nypa autism eller om man som jag, sitter och kämpar med ett högskoleprov hela kvällen, som sen försvinner när det bara är sista delen kvar. Vilket alltså lämna mig ensam kvar framför skärmen utan resultat på mitt kämpande.

...I vissa lägen vill man bara att någon ska säga att du vunnit en resa till sydamerikas djupaste djungler. Så man slipper tänka så mycket på annat.

Känn min ångest. Tack Smilla för att du är så jävla söt.

Godmorgon

Är det möjligt att förneka sin egen person till en sådan grad att man istället förtrycker andra med samma egentliga existens. Jag pratar om Sten Sandmark som uppenbart måste vara homosexuell. Trots det ingår han i en liten pojkklubb som med hjälp av det starka grupptrycket förnekar att miljoner judar dött under andra världskriget. Dessutom är de inte rädda för att uttrycka sig om sina rasistiska åsikter både i tal och skrift. Men det är klart, svaga människor är rädda för sådant de inte känner till. Ungefär som förr i världen. Vad mer kan man säga.

Tycker det är märkligt att man kan påstå sig leva efter en sk. sann lära när inte alla människor kan ingå i denna lära och bli respekterade för vilka de är, inte för vad de tror. Dessutom när den svenska killen Sten uppenbarligen är en homosexuell böghatare. Stackarn.

...Frågan är vilken sida man ska stå på. Eller så skiter jag bara i allt ihop och går och äter frukost istället. Så får det bli.

Ursäkta mitt språkbruk, jag har, åter igen, ingenting emot homosexuella. Så länge de inte ingår i något så barnsligt som SSPX.

Framåtbakåtuppochner

Det mörkt lila nagellacket har, till vissas förtjusning, bytts ut till vårigare färger. För visst är det väl nästan sommar, jag anser att så länge solen skiner finns det hopp. Kallt som tusan bara. Men vad gör det när man blickar framåt, som jag.

Har just beställt några böcker så jag inte får tråkigt på min italienresa. Inte för att det är det jag går in för, men det lär väl bli en del ensamma nätter. Bland annat blev det en skriven av Obama. Några förväntningar har jag inte, men den kan väl knappast vara uttömmande ointressant.

Någon som inte blickar framåt utan snarare bakåt, långt åt helvete bakåt, är den lilla homosexuella killen i Vatikanen. Ni får ursäkta min liknelse, jag har inget emot homosexuella. Men just han är inget vidare klyftig. Och jag är garanterad över att det måste finnas någon form av spänning i ett hus fullt av indoktrinerade män i mössor. Därav homosexualiteten.
...Visst, jag är inget stort fan av religion i den meningen att jag tycker det gör mer skada än nytta många gånger. Å andra sidan tycker jag religion som fenomen är väldigt intressant. Men när Benedictus anser att lösningen till AIDS inte är kondomer utan i "ett andligt och mänskligt uppvaknande" och "vänskap med dem som lider" då börjar jag undra. Eller nej föresten. Jag blir faktiskt inte förvånad, snarare trött på att ingen säger till den där hur världen faktiskt fungerar.

Men det är klart, tro på Gud, läs Bibeln, gå i kyrkan, sjung sånger, be en bön, le mot dina grannar och ge fan i att bli våldtagen så ska du se att du aldrig någonsin blir smittad med HIV. Lätt som en pannkaka. Det är förödmjukande


Ska kanske nämnas såhär avslutande att jag igår för första gången i mitt tjugoettåriga liv sökt in till universitetet. Litet steg för människan, stort steg för Cicci. I ansökan fanns bl.a. program som Internationella relationer, Globala studier, Human rights, Internationell samhällsvetenskap, Mellanösternstudier, Konfliktlösning osv osv. Med andra ord är det ungefär det samma alltihop. Förutom att studierorterna sträcker sig från Göteborg, Växjö, Lund och Malmö. Men vi får väl se. Kanske fastnar i Italien om jag har otur.

Så. Nu har jag tryckt ner påven lite idag också. Skönt. På återseende.

Keeps Getting Better

Via dei Pepi 71. Ja, det är min blivande adress nästkommande månader. Nu känns det som om det är på riktigt, samtidigt vet jag inte om "på riktigt" är positivt betonat. Vem ska man dela upplevelser med om inte sina vänner och människor man verkligen verkligen tycker om. Jag ska dela 16 veckor av upplevelse med främlingar från världens alla hörn. Ångest.
...Med det vill jag trots allt däremot säga att jag inte är den som är den. Impulsiviteten var det som fick mig till Italien från första början. Ångrar mig inte en timme ens. I Toscana läker alla sår eller hur är det man säger.


Och ja, jag köpte en liten leksak idag också. Den är rosa, den är tillräckligt liten för att hållas i en hand och den har en on/off- knapp. Nej, det är inte som du tror. Jag gick och köpte mig en liten Acer.

Puss och kram

Kärleksbrev och avsked

Nyss hemkommen från en kväll med melodifestival, choklad, tjejsnack och bingospelning med tortillachipsen. En kväll hos Emmy med andra ord. Vi tänkte att istället för att ligga hemma och tycka synd om oss själva i vår bakishet kunde vi lika gärna tycka synd om varandra på Kabelgatan 12. Sagt och hjort. Med bara ett horn.

Eftersom jag aldrig tidigare hört bidragen på svt och därefter inte heller reflekterat över vem jag skulle vilja se som vinnare tänker jag inte spekulera i om "rätt låt vann". Däremot kan jag säga såhär på kvällskvisten att snyggast var klart lilla Måns. Jag arbetar inte emot strömmen. Funderade lite över hur svårt det måste vara att veta när på Kempes huvud man faktiskt ska sluta sminka. Hans panna är, som många säkert sett, ganska lång.


Massa kärlek till gårdagskvällen och alla dess inblandade. Behöver jag säga annat än att jag sov till tre idag. Lite fina avskedsgåvor fick jag också! Tack. Inte för att jag tänker påstå att det kommer bli svårt att åka ifrån allt, men det kommer bli desto svårare att inte sakna när jag väl är borta. Det är jag säker på.
...Men det är mycket som saknas just nu som jag inte kan styra över.

Godnatt Göteborg.

Miss Sunshine

Idag sken solen! Härliga tider. Med mina rosa tygskor och solglasögon spatserade jag hem till mormor på Kapplandsgatan för att vara en hjälpande hand. Som om inte den blå himlen och de friska strålarna var nog somnade jag tjugo minuter i solariet vid simhallen också. Härliga tider.

Utan att sätta ribban högt vill jag ändå påstå att jag ser fram emot fredag med dess drinkar, glada vackra människor och bästa vänner i alla dess former. Förutsatt att jag kan bestämma vilken klänning jag ska bära kvällen till ära, annars ställer jag nog in. Nej.

....................................................................................................Foto: Smilla

Det är galet vad varm min dator är nu, kan inte ens ha den i knät. Dags att göra något åt det kanske. Fick ett tips om att öppna upp och damma, men vad denna anonyma tipsare inte visste var att jag inte är så road av att pilla med datorer. Tittar hellre på en ny, trots att min ekonomi inte tillåter. Men man kan väl få drömma sig bort.

...Fotot är föresten från häromdagen när alla systrarna Johansson spenderade två och en halv timma (!) på Lekstan. Var helt slut efter det, då var det ändå jag som suttit och tittat på mestadels av tiden.

En heldag

Ett kuvert från CSN damp ner genom brevinkastet. Alla papper är klara. Härligt. Nu väntar bara en avskedsfest (*host* fredagen den 13 mars *host*), högskoleprovet och en hel del packande. Mamma, som också är känd som mästaren i att få ner mesta möjliga i en resväska, ska få äran att packa min. Hon hade lätt fått ner fler asiater i väskan än jag. Visst är det ett par dagar kvar men det är i princip det enda jag har just nu. Att hålla fast vid.

Insåg att man inte alltid har möjligheten att välja. Nu i dagarna. Det är nog den största och jobbigaste insåganadet jag lärt mig. Så även andras kan jag tänka mig. Ibland kan du däremot få tillfället att välja att inte välja, men vem skulle göra något sånt.
...Van vid att göra vad som faller mig in lär jag mig långsamt att allt inte kretsar kring mig. Men visst hade det varit underbart om det gjorde det.

Sen kan jag inte säga annat än att mina nya rosa tygskor är hur söta som helst. Längtar till våren.
Godnatt på dig också.

The Mentalist, nja.

Det är obehagligt hur låg du kan känna dig genom att inte tillföra något till omvärlden. Som om man vore en belastning till sin omgivning. Det är så jag känner mig. Spelar ingen roll hur många långa promenader du tar eller hur många gånger du lunchar. en. två. eller tre timmar åt gången med någon vän som tar sig tid. För det slutar alltid med att det är blir dagens höjdpunkt. Vilken höjdpunkt. Inte ens de Italienska hörövningarna är kul.

Jag har sett Changeling och den anorektiska Jolie med sina hattar, jag har tragglat igenom Seven Pounds med mr. Will Smith. Ja, jag grät. Strax väntar både Australia samt Benjamin Button. Brad Pitt är den som får hålla mig sällskap ikväll, inte dumt. Men Will hade varit snäppet bättre.

Ja, då var det dags att fortsätta tristessen. Tänker inte påstå att det är synd om mig men jag förstår mycket väl varför det är svårt att se mig som särskilt intressant. Men efter regn kommer solsken som butiksbiträdet så glatt sa idag när jag betalade för mina rosa härliga vårskor. Så jag går på det. Som hon sa.

Tack för idag. Godkväll.

Tänk om himlen skulle falla ner medan jag satt här.tufft.

Som så många gånger förr sitter jag nu här av just den enkla anledningen att jag faktiskt inte har någonting annat att göra. Men med tanke på att klockan är halv tre på natten borde det vara givet. Har inte ens försökt somna, men jag vet att det ändå inte går. Inte nu.

Idag har jag skrivit ut mina e-biljetter till flyget den 29 mars. Jag vet, det är ett par dagar kvar men det behövdes ändå göras. Tack vare min kanonfylla igår var det ungefär det jag och mitt skadade knä orkade med en dag som idag. Mitt knä var för övrigt skadat när jag vaknade upp imorse och jag har inget minne av vad som hänt med det. Ingen annan heller tydligen. Om ändå knän kunde tala.
...Pinsamt men sant. Jag har nu än av få minnesluckor till samlingen och jag ska försöka glömma att jag glömt. Glömde. Glömdast. Grymmast. Ja, ni fattar. Okej, men ska jag vara ärlig gör jag det inte heller.

Har öppnat fönstret i mitt rum nu också så jag kan få andas äkta frisk stadsluft samtidigt som jag gömmer mig under mina överkast och täcken likt ett sött sovande troll. Ska väl snart försöka sova, som det märks är väl det behövligt kanske.


Det är de små sakerna som gör det hela. Det är det som skiljer Dig från de andra. Puss och godnatt.

Semmeldagensdag

Två tjejer i tjugoårsåldern sitter vid ett stort fönster någonstans i Sisjön och äter lunch.

Tjej1 frågar sin kompis; "Jaha, hur är det då?"

Tjej2 svarar med hopplös ton; "Jag är som en hemmafru utan hem!

Tjej1; "Som en uteliggare då menar du"

Och ja, det är väl lite så det är. (Det var för övrigt lilla vickevire och jag som satt och åt lunch tidigare idag som återberättas ovan). Trots att jag den senaste tiden sovit i väldigt bra förhållanden, med tak över huvudet och allt. Det skulle däremot vara trevligt med lite omväxling i tillvaron. Men det kommer, det kommer. Inte det att jag konstant har det obra ska väl poängteras. Men just känslan av att inte prestera ett skit om dagarna får mig att känna mig mindre betydelsefull.

För det andra vill jag bara säga att frimärken nu förtiden har gått och blivit fruktansvärt dyra. Jag minns tiden då du kunde komma över en liten rackare för bara någon krona. Men nu, nu ska dem ha flera stycken! Men visst hade det varit tufft att få vara med på ett någon gång. Som Kungen.

Tom Cruise har i alla fall en snygg fru.

“Ingen kultur i världens historia, utom de verkligt
depraverade och döende kulturerna, har underlåtit att slå fast existensen av ett
Högsta väsende. Det är en empirisk iakttagelse att människor utan en stark och
varaktig tro på ett Högsta väsende är mindre kapabla, mindre etiska och av
mindre värde för sig själva och samhället ... En människa utan en beständig tro
är, baserat på ren observation, i större utsträckning ett föremål än en
människa.”- L. Ron Hubbard.

Mr. Hubbard är för övrigt Scientologernas förste man skulle man kunna säga. Borde man säga. Att solen avlöser månen eller att man dör efter att man levt är rena och skära tillfälligheter. Tillfälligheter som är som gjorda för att hända. Förr eller senare. Men att en siencefictiongubbe med livlig fantasi och en uppenbart stark strävan efter andas pengar skulle bli grundaren till en stor sekt var väl väntat det också.
...Om USA;s västkust får ha en guvernör med bruten amerikanska är det väl självklart att hollywoodstjärnorna behöver scientologin. Med Hubbard som gammelfarfar.


Ser man till Britney Spears och hennes garderob är det fler än jag som kunnat konstatera att inga pengar i världen kan köpa stil och smak. I ovanstående skulle jag också vilja göra ett konstaterande om att man inte heller, oberoende av pengar, kan köpa sunt förnuft.


Det är ett smart upplägg det där med religiösheten. Konceptet är klockrent. Alla förespråkar fred och harmoni på jorden på ett sätt eller ett annat- jättebra. Alla vill hålla ihop grundfamiljen så gott det går och främja familjelyckan- jättebra det med. Alla vill bidra till sitt när det kommer till jordens fotsatta levnad av något slag och det i sig är väl också- jättebra. I alla fall för våra barnbarnbarnbarnbarns barn. Åter igen- Jättebra.

"On the day when we can fully trust each other, there will be peace
on earth"- L. Ron Hubbard

Tänk bara efter vilka av historiens värsta händelser haft för grunder. Ofta är det någon kille som fått storhetsvansinne och påstår sig ha gud på sin sida och så dödar han folk för maktens skull. Utan religionen som ursäkt hade fler personer förmodligen insett i god tid att den galne killen med storhetsvansinne bara var hagalen och inget annat. Jättebra där också.
...På något sätt känns det som att religionen föder sig själv med dåliga saker för att kunna leva vidare. Som en cirkel. För att hårdra det skulle man kunna påstå att Religion är i maskopi med Hemskhet bara för att nära sig på någon. En symbios som aldrig bryts.

"Its a Man's Man's Man's World"- James Brown. Kanske vore världen bättre med endast homosexuella och kvinnor. Vem vet.

Fredagdentrettonde

Idag har jag kunnat gå i normal gångfart runt om på jobbet, jag har inte behövt stoppa två kunder under armen och sprungit för att hjälpa nästa och jag har inte behövt stå och plocka med blommor i mer än några minuter. Vad gjorde jag då där? Det kan man fråga sig. Och det gör jag. Helt och hållet överflödig var jag idag och det var skitskönt. Något annat som var lika skitskönt var väl när jag fick vara lite otrevlig mot killen på Media Markt. Han började, så jag tar inte på mig något som helst ansvar. Tur att hans kollegor var smarta nog att skämmas över honom och därför blev extra trevliga mot mig. Bra att vara tjej ibland.

Bubbelibubban (som killarna på The Draft så fint uttrycker sig) i kylen får förmodligen ligga där en vecka till eftersom jag inte riktigt vill hamna i mappen "fredagsensamdrickare". Ni vet den. Sen att jag faktiskt är ensam kan jag stå för och jag tänker inte ens komma på en massa ursäkter såhär bara för att det inte ska låta patetiskt. Jag står för att jag ska äta middag med familjen, för att jag tagit panodil starka nog att söva en flodhäst, för att jag sparar på mina pengar, för att jag ska jobba imon också och för att jag är ensam, ensam, ensam. Men för övrigt har jag inga andra ursäkter. Jo en till, jag är ensam för att jag vill. Skönt.


Idag har ledordet varit No stress som Laurent Wolf sjunger i den där låten. Fast den är rätt party så man blir inte direkt avslappnad, men ändå.

Sunday Bloody Sunday

Ja, idag är det söndag minsann! Veckans längsta dag. Visst är det märkligt att man antingen har alldeles för mycket eller på tok för lite att göra en dag som denna. Alltid är det så. Så vad har jag gjort egentligen. Legat under min sköngröna luddiga filt, somnat på soffan, gjort mig lite pasta pesto med massa nyttigheter i för att kompensera och funderat, så klart. Den stora frågan är om det är för mycket eller för lite att göra på en dag.

...Mest har jag funderat på hur året sett ut, alla dagar som gått fram tills idag. Hela en månad har gått och jag är nöjd. Och onöjd. Men det är en annan historia. Främst vågar jag inte riktigt tro på att jag faktiskt fått ett impulsivt infall att åka till Florens. Ni känner mig. Impulsivitet kan vara mitt andranamn ibland. Samtidigt som att få saker gjorda i praktiken inte alltid är min starka sida. Men denna gången har jag nog överträffat mig själv genom att på den första dagen komma på idén att jag skulle vilja hitta på något till våren, till att skicka in alla papper på den tredje dagen. Gud skapade världen på sju! Vilken looser.

Sen har det hänt annat här också, jag har hunnit vara säljare för Eon för er som inte visste (60 timmars arb. vecka blev däremot lite för mycket, men det var en bra bantningskur för er som är intresserade), jag har varit lite halvt upp över öronen, och jag har kämpat med att hålla mitt nyårslöfte. Som för övrigt fick en stark motkraft tack vare det där med öronen, vilken jag nu försöker arbeta förbi. Nyttigt.

...Det låter som en klyscha (och till och med öppningen med att det låter som en klyscha låter som en klyscha) men jag har börjat förstå att ens egen uppfattning om sig själv ofta är den som får en att fastna i gamla mönster. Helt klart måste det vara så. Vem är det annars som hindrar dig. Man kan ligga hemma och tycka synd om sig själv och man kan lägga hur mycket pesto man vill på sin jäkla spagetti, men i slutändan är det alltid bara du själv som kan se hur det egentligen ligger till. Och ja, killar är inte lika analyserande som flickor. Men jag har börjat lära mig, jag förstår. Och får vara onöjd med det. Det är ok.

.

.

.

Och Och Och.. ja när ordförrådet går i baklås. Nu fattar du ingenting och det gör ingenting. Men jag kan inte säga annat än att jag älskar 2009. Och- jag vet att det älskar mig. Sen kan jag inte annat än nämna hur jäkla het jag, Fille och Majs var på isen igår lördag. Isprinsessor x3. Sen att Felicia är bättre än jag behöver vi kanske inte säga högt, jag åker i alla fall bättre än minimajs.

Nog med mitt personliga pepptalk. Det är dags för en tandborstning och några snabba lyssningar på Wyclef. Han hade lätt kunnat skapa världen på 5!

Tur i oturen

Är det bara jag som känner mig sådär extra ordinärt speciell när jag lyckas blicka över stadens gatlyktor och se dem lysa sådär halvmörkt. Strax innan det blir mörkt nog ute så det vita ljuset sätts på. Det är är något magiskt med det. För mig. Ungefär som när två bussar av samma linje möts just där du står och väntar på att dagen ska glida förbi. Förmodligen står man och väntar på den ena av dem båda eller så är man på väg någon annanstans. Oavsett, trots att det händer x antal gånger dagligen känner jag mig lika speciell som med lamporna. Vet inte varför, det bara är så. Jag är så.

Tack vare Spotify har jag återupptäckt Hanson kan tilläggas. Eller jag har upptäckt kanske jag ska säga eftersom jag inte var något större fans då det begav sig. Vill bara poängtera det.

Det är nog det enda jag kan få ur mig idag. Resten håller jag på. Kramkalas

Övertid?

Eftersom att jag jobbar så sällan numera har jag fruktansvärt mycket tid över till alla de personer som jag så gärna vill spendera tid med. Jag kan slösa alla mina timmar på att gå långa promenader på stranden, spela brännboll i slottskogen, äta glass i stora lass och mysa i stan hela långa dan. Det finns till och med dom som har sagt åt mig att jag ringer för mycket och att de har tröttnat på att se mig. Det är ok. Jag förstår. Men å andra sidan kan man fundera över hur det skulle varit om jag slösat alla mina vakna timmar på kontoret, om det nu faktiskt var så att jag jobbade 11-12 timmar om dagen. Tänk om det vore så fruktansvärt att enda tiden jag hade för mina vänner var via sms. Vilken sämre människa jag skulle varit då.

Nu vet jag inte vilken historia av de båda ovanstående som är sann och jag är på tok för trött efter jobbet för att orka spekulera vidare i det. Dessutom ska jag iväg till Jönköping och jobba ett par dagar så jag måste upp tidigt tidigt imon. Därför har jag inte heller tid med att sitta här längre. Numera är tid pengar. Och jag är inte fattig. Eller jo egentligen, lite småorik.

Godnatt.