Fulla kineser i obekväma skor

Fläskfilé, en släng av rotfrukter direkt från ugn samt en och annan liten oskalad potatis tillsammans med en skvätt sky för att inte få det allt för torrt. Så ser menyn ut. Inte att glömma är salladen med fetaost, rödlök och lite ruccola. Härligt. Det är nyårsafton.
...Laxmackan till förrätt och kletet i glas till efterrätt vill jag också påminna om. Jag ska laga allt själv. Med två hjälpande händer från Emmy får vi hoppas. Vem vet, annars kanske vi får beställa hem lite kinamat istället. Nej föresten, jag tycker inte om kinamat. Det måste bli bra!

Årets första timmar ska förhoppningsvis firas på den bredaste gatan i stan. Dvs. om vi hinner in i tid. Sedan vidare in alla sju till Aveny no.1 för en lång kväll i obekväma skor. Det är helt klart värt det.

I värsta fall får Emmy en allergichock, dör, och blir i sin tur okapabel till att hjälpa till i köket. Maten blir förstörd och jag blir nappad av en kinagubbe som utger sig för att köra hem kinamat. Det vore förjävligt. Värre vore det om Emmy överlevde, gjorde iordning maten och allt blev perfekt. Kommer det trots allt en kinagubbe och kidnappar mig i alla fall blir jag förbannad.

Ser lite fram emot den lilla svarta, bubblet, musiken och festen. Nyår, här kommer jag!

goda juletider

En liten Cicci balanserade på en liten liten liten spindeltråd. Fredag. Lördag. Söndag. Tisdag. Onsdag. Alkoholhaltiga drycker i händerna och huvudet på sn'e. Så kan senaste veckan summeras och jag mår som jag förtjänar. Ska gå och äta frukost snart. Klockan är 1500. Nu ska jag inte gå ut förrän på nyårsafton! Lovar.

För övrigt har det inte hänt mycket annat med tanke på att livet kretsat kring taxibilar, alkohol, dj's, deras musik och bakfyllor. Med andra ord, jag ska bli bättre. Ett nytt år en ny start eller hur är det man säger. Konstigt det där egentligen att man har nyårslöften såhär vid årsslutet. Det är bara en ursäkt för att få skjuta fram sina problem och slippa ta itu med de tills sista timman. Lustigt. Hade jag rökt hade jag lätt haft det som nyårslöfte- att sluta. Det är så förbannat äckligt ärligt talat.


Puss på dig

oh no

Jul i vårt hus

Klassikern är här. Morfar, kusin 1, kusin 2 och Smilla sitter i soffan. Mamma ställer fram glögg och knäck medan alla intensivt tittar på Kalle. Det kallas julafton och den var här redan i morse. I form av julstrumpor fyllda med små presenter och tomtechoklad välkomnade den oss till denna snöfria dag av härligheter. Kaos.

Det finns de som smiter julen och dess tillhörigheter och vistas på annan ort. Det finns också de som gör det motsatta. Stannar kvar och slåss. Jag har slagits hela dagen och jag är helt slut. Tänkte gå ut idag men jag fryser så förbannat. En riktigt härlig förkylning har jag dragit på mig.

Dagens citat.
Mamma: Såg ni tomten nu när ni var ute?
Stora kusin Jonas: Mm..Roadkill..

Visst är julen härlig. Puss på er.

Hemligheter och fyllesnack

Eftersom jag igår, tillsammans med Katarina och hennes käre bror Karl, var och ordnade till mormors och mammas julklapp kan jag inte berätta vad vi gjorde mer specifikt än såhär. Med tanke på att mamma mer än gärna går in och läser min blogg och det alltså inte skulle bli en sådan kul jul om hon fick veta. Överaskningsmomentet rubbas. Men förutom den där stora hemligheten vi hade för oss igår gick vi dessutom ut på kvällen. Med mat och vin i lika stora mängder som Nilen (mängder rödvin dvs) förberedde vi oss för en utekväll som bar både till nedre delen av Avenyn samt den övre. Berså. Park Lane. Och några stopp på 7 eleven.

Nu sitter jag här med tjocka kläder och en glöggmugg brevid mig. Mina nattliga samtal igår, även s.k fyllerigningar, får jag se över lite bättre. Man kanske ska ta för vara att börja spela in sina telefonsamtal så man har lite bättre koll. Som Katta skulle sagt; Typiskt Dåligt.

God Jul

Uppdatering

Nittiosju och en halv timme är nu avklarade denna månad. Att jag nu gick och drog på mig en liten feber får tålas. Men en sak är säker, nu vill jag inte jobba mer. Jag är inte starkare än såhär. Det får vänta.

Vår familj har fått två julkort denna veckan. Det är så himla mysigt när det dimper ner en liten leende tomte i brevlådan som man sen kan placera på någon ytterst strategisk stans för att så fullt som möjligt kunna visa upp för beskådning. Tyvärr var inte något av korten till oss. Båda var till en annan granne Johansson, som nu alltså blivit utan. Jag funderade kort på att behålla ett. Man blir ju inte annat än lite ledsen över att behöva ge det till någon annan när man väl fått det. Det är alltså lite tragiskt det här om att vi fått en massa julkort, samtidigt som inget var ämnat för oss. När jag läste kortet tänkte jag först "Vi känner ingen Bosse & Inger?!". Så det får väl bli att det lämnas över till sin rättmätiga ägare.


Som sagt tidigare, jag har en liten liten feber. Ändå har jag suttit och kämpat med nougat, mandelmassa och kladdig blockchoklad hela eftermiddagen. Samtidigt strålar Carolas skönsång ur högtalarna som har gjort det hela smått enklare. Mm, julmusik.

Slutdiskuterat.

All I want for christmas..

Vare sig man vill eller inte är julen officiellt här. För en del stora butikskejdor har den varit här sen i oktober, för oss döda sen ungefär någon vecka tillbaka.

...Vad hör då julen till? Enligt livsstilsmagasin ska vi ta vara på vår tid, spendera den på familj, oss själva och vänner. Utan materiella funderingar eller krav. Skitsnack. Julen är till för barnen, så har det alltid varit. Vad vill barn ha mer än någonting annat- julklappar! Därav spricker den idylliska bilden av att kunna fokusera på annat under dessa tider. Det vore någon form av våldsbrott att inte ge sina barn julklappar den 24de. Vad är annars julen, från små ögon sett?

"Barn får så mycket ändå, varför ska man ha en dag om året då det Ska ha mer." Det skulle jag vilja vända och formulera om. Om man är så anti detta årliga presentgivande kan man väl istället sluta kasta leksaker och prylar i huvudet på barnen resterande dagar av året. Man tvingar på barn saker de inte behöver i tron om att de ska uppskatta vardagslyx och få smaka lite på hur det kan vara att bli tokig av för många alternativ (Lite ungefär som när man ska välja gymnasieskola. En väl värdig förberedelse inför tonåren, helt klart).

...Har svårt att se hur man ska sluta med julklappar på jul. Klapparnas tid. För att istället kunna ge ungarna resten av året. Enligt min mening hade jag hellre gjort en stor grej av presentgivandet. Äta god mat, dansa runt och sjunga sånger som på engelska skulle låtit mycket underliga, få vänta spänt på att julstrumpan ute i vardagsrummet ska fyllas under natten och trycka i mig en massa julgodis i samband med mottagandet av presenterna jag får. Som barn. Det är så barn tänker. De vill ha mystik, fantasier och spänningar. Om inte mammor och pappor medlemmar i denna inofficiella antiorganisation unna deras avkommor detta borde de ge bort barnen till någon som vill.

Med andra ord, ge de stackars barnen lite julklappar och sluta gnäll på att de har allt. Det är ingen annans fel än ert eget.

God Jul och sådär

Festligt

Okej, tillhåll är ordnat. Högsbo. Kapplandsgatan 57. Jag har i alla fall för mig att det var nummer 57 hon bodde på. Min mormor alltså. Det är nämligen där vi ska vara och för ögonblicket sitter jag och funderar ut tema, mat och utgång. Med andra ord- det är bäddat för fiasko. Det blir alltid sämre än man tänk sig om man siktar mot stjärnorna. Men i min ensamhet måste jag ha ett projekt, ungefär som folk (helt oförståeligt) går och skaffar hund. Det är deras projekt, jag ordnar nyårsfest.

Idag var jag i stan igen, kom hem igår med saker till mig själv. Inte alls tanken. Men idag har jag tro det eller ej köpt en julklapp, bara resten kvar nu! Sen att jag gick in på Zara och gick ut igen med en liten papperspåse behöver vi väl inte nämna för någon.

Sen vill jag bara efterlysa de två idioterna som anser sig tycka vikarierande dagisfröknar är okultiverade till yrket. Bara för att alternativet finns behöver ni inte sätta er röst på det. Förstår ni väl?


Nu vill jag gå och lägga mig. Får se hur det går med den saken.

Söndag

Jag är hemskt ledsen alla mina trogna läsare. Jessica bland andra. Idag har jag ingen världskris att lösa, inga samhällsproblem att diskutera och inte heller någon att klaga på. Jag vill bara säga att min helg varit väldigt bra. Mycket tid med systrarna. De tre små grisarna.

Gårdagen bestod av en hel del alkohol och julkalas med områdets alla julfanatiska familjer. Inte nödvändigtvis i den ordningen och inte heller nödvändigtvis i samhörighet. Alla barnen fick ansiktsmålningar gjorda- så även mamma. Hon ville vara fin inför sitt julbord med jobbet senare samma afton. Och fin blev hon, med fjärilar glittrande på arm och kind. Succé.

Jag hoppas samtliga förstår den paradox till titelbyte jag gjort. Om någon mot förmodan lagt märke till denna betydelselösa händelse. Som de flesta vet tar jag detta inte på så stort allvar och orden i mitt eleganta lilla forum bör läsas därefter.

Pussar utdelas till er alla som står ut med mig.

.

Vad vore en kväll på Liseberg..

Dags för julstress. Den kom över mig som ett täcke vid sängdags. Vem förväntas få en julklapp och vem vill jag slänga min fria tid på att försöka hitta en till. Som det ser ut nu finns det inte många i människosläktet som jag gärna vill anstränga mig för att hedra i dessa mörka tider. Inte där jag går runt och är trött konstant. Sover hellre än åker och shoppar. Undrar vad som hänt med mig..

Liseberg har öppnat för andra och sista gången år 2007. Att det råder myspys på högsta nivå är lika sant som att det sällan snöar på julafton. Ge mig en dos Lisebergsmys, en lika stor snöpåjulaftondos och en sked pepparkakshusbygge så klarar jag mig året ut även i år. Av någon anledning får man inte samma känsla om jag tar med mig systeryster till Liseberg som om någon annan vill gå dragandes med mig. Suck.

Om arton dagar är det julafton, om ytterligare några dagar är det nytt år. Nyår. Borde man planera in i detalj, köpa fyrverkerier och sätta ribban högt eller ska man vakna upp den sista december och hoppas på det bästa? Det är frågan. Att fira or not to fira. Jag röstar på det förstnämnda och om så blir ska det planeras detaljer! Är lite sugen på att leka festfixare, om jag bara kan få tag på ett tomt hem. Anyone?

Älska MER

Halleluja

Jag skrev och jag skrev och jag skrev. Men ärlig talat. Jag orkade inte mer, blev förvirrad av alla mina bra tankar och rörde ihop allt till en enda stor härlig gryta. Så jag tog bort det.

Vad det handlade om? Ja, vad tror du. Religion. Så klart. Och jag är trött på det. Jag kan inte för hela mitt hjärta och högra fot förstå hur intellektuella människor världen över tror. Hur de kan dra något sådant banalt över sin skugga och förstöra sin personbild på detta vis. Vissa anser att en religiös tro får dem att tillhöra något. Jo, tack. Men enligt mig tillhör de bara den skitstora skara av ointelligenta varelser som låter sig luras in i en saga som inte ens har ett lyckligt slut. Vad är det för kul saga kan man fråga sig.

Med andra ord, religion har jag svårt för. Jag är inte uppvuxen med det och jag döpte mig som sjuåring för att få en massa presenter. Jag är inte ens konfirmerad. Man skulle kunna trycka ner mig som sjuåring i strävan efter materiella ting och därmed förklara mig som en mycket dålig människa just därför. Men jag vet inte, tänker inte gå så djupt inom etiken att jag vill dra det vidare.

Faktum kvarstår, jag blir irriterad på religion. Det fascinerar mig hur stor slagkraft det haft. Men om sanningen ska fram irriterar det mig. Jag blir trött på fundamentalister som ska hedra sin religion till höger och vänster, upp och ner,som tar till sin religion som försvar och som gör märkliga saker i trons namn.
...När det går så långt att religiösa samfund uppkommer rent genom personlig vinst har det någonstans på vägen gått för långt. Förlåt Ron Hubbard men du var en smart idiot du. Det är patetiskt och jag tycker synd om de som fastnat i hoppet om att tron ska rädda deras syndiga själar. Det är allt det går ut på, skuld. Skuld får människor att böja sig inför de större och mäktiga i tron om att bli frälsade.

Fan nu blev det långt och snurrigt i alla fall. Inte meningen. Ni vet vad jag tycker. Jag är bäst och det är inte du. Nej, men skämt långt åt sidan, när man tänker på det riktigt riktigt mycket inser man vilken egendomlig värld vi lever i. Helt galet.
...Skulle vilja ha lite motstånd. Det är så lätt att sitta här och slänga ur sig spydigheter om ett ämne när man inte har någon att försvara sig emot. Tråk.



Tack för att du lyssnat.

En sann fundamentalist i härlig kristen anda.

Fisförnämsta fröken

Å ena kanten kan jag förstå hur människor skickar vidare kedje-email. Vissa människor. De ointelligenta och empatifulla. Helt förklarligt. Men ack en sådan dålig kombination med tanke på alla dessa email samt meddelanden i alla världens vardagsforum. Där de som regel inte är sanna. Ändå skickar ointelligenta och snabbtänkta människor vidare dessa. Snabbtänkta just eftersom de tänkte mycket lite och handlar mycket snabbt och vips så sitter man där men tjugo vidaresända meddelanden för att man så hemskt gärna vill rädda livet på sjuåriga Amy Bruce. Typ.

Och åt andra hållet, åt den sidan som handlar om någonting annat, vill jag bara klaga på rök. Ta inte illa upp Emmy. Du har inte jobbat tillräckligt mycket i dina dagar så det rör inte dig. Det handlar om alla andra, som röker och jobbar. Rökning på betald arbetstid är inte okej om man har en massa andra saker man ska göra.
...Ta gårdagen som exempel. Vikarie som jag är, på dagis och allt, möttes jag av ännu en vikarie på avdelningen där jag var. Rätt som det var kilade hon iväg för att "göra något". Och där stod vi andra med femton gnälliga ungar. Måste jag säga att hon luktade rök när hon kom tillbaka?

Hur i hela friden (har försökt byta ut svordomarna, med tanke på min nuvarande karriär) kan man tycka det är okej att komma tillbaka och stinka rök. Mitt ibland en hög treåringar. Kan man dessutom med att säga till att man "bara" ska gå iväg för att röka mitt på arbetstid och lämna sina medarbetare i skiten (ordagrannt) är det mer förbryllande från min sida sett. Hur kan man tycka att man besitter rätten att arbeta mindre än de andra. Hur kan man tro att någon innerst inne menar det när de svarar "ja visst, det är lugnt!". Det borde inte få vara godtagbart i någon arbetsmiljö där det stör uppgifterna.
...Att rökning är ett beroende är jag väl medveten om. Men kan man inte sköta sina arbetsuppgifter som en ickerökare borde man inte kunna jobba. Se på rullstolsbundna eller benlösa. Inte fan spelar det fotboll med Zlatan i landslaget. Varför? Jo, av just den anledningen. De skulle kräva en hel jävla massa mer arbete från medspelarna (jaha där sket det sig med svordomarna).

De allra allra flesta i den här världen började röka för de trodde det var tufft. Det var den globala sanningen. Men när man flera år efter den där gymnasiala tuffhetstiden fortfarande inte slutat röka måste man alltså säga att man fortfarande tycker det är tufft. Kan man verkligen vara så ignorant att man inte inser att det är konstigt. Rökning är konstigt. Eller klassikern- Jag kan sluta när jag vill. Den är bara rolig. Ha ha.

Jesus Oh What A Wonderful Child..tra..lala..laa..Ha Ha, där också..

Polarbröd och vasastäder

Brödbiten jag ligger och försöker pilla i mig här och nu i min misär är det godaste jag ätit på hela veckan. Samtidigt har jag aldrig förr hatat en brödbit lika mycket som jag hatar denna. Märkligt.

Igår runt halv sex vid skymning började kvällen på vasastan, där den senare även kom att sluta- sju timmar senare. Jag och vårt stora födelsedagspaket tryckte oss innanför dörrarna. Väl inne väntades buffé i form av en jävla massa majs och kycklingklubbor som såg ut som om de skulle flyga iväg vilken minut som helst. Men majsen var god. Lite dansande på sofforna och en hel del spring på toaletten, damernas likväl herrarnas. Att ingen inser hur mycket kortare kö det är borta hos killarna!? Det är bara jag som är så smart. Allt detta roliga straffar sig däremot idag. Just denna sekund. Delvis en jätteförkylning delvis en jättebaksmälla som breder ut sig i någon kronisk form för att snart ta över mitt liv helt.

Jag hade jättekul igår. Tack Emmypem, tack alla och tack ni andra. Nu ska jag försöka hålla nere den lilla brödbiten. Om man kanske ska ta och gå ut ikväll också?!

Oh Timbaland

En tankeställare i repris

Allt vi har att utgå ifrån är oss själva. Oavsett vad det handlar om börjar våra idéer och tankar djupt inne i oss. Detta innebär kanske att människan är något förutsägbar, då det mesta går att räkna på. Vad vi än pratar om finns någon matematisk formel för det. Ingenting är en slump, inte ens slumpen.Vad gör då henne till en unik varelse. Människan vi föds till och växer upp för att förbli. Enskilda individer må hända vara speciella men tillsammans med andra tas den individuella olikheten ifrån oss och vi blir en i mängden. Den vackra unikheten suddas bort och vi står där ensamma tillsammans med alla andra. Den unika likheten. Är viljan att vara speciell lika mycket värd som faktumet att en person verkligen är det. Kan tanken räknas som en egen form eller förblir vi oförmögna att äga eget värde bara genom att inte göra någonting åt tanken vi tänker. Minimeras vår fulla existens genom tanken eller fulländas vi genom att tänka förutsägbart.

Jag tänker för mycket

Körtelfeber eller pussjukan

När en åttaåring hoppar upp på en stol i baren och börjar sjunga Ugglas "Kung i Baren" helt spontant, en söndag såhär i fars dags anda, kan man inte annat än le. Trots att det är fars dag och allt.
...Har för övrigt gått hela dagen och spänt på min träningsvärk och funderar på hur Emmy klarar sin flytt utan mig. Allt i onödan med tanke på att jag inte kunde hjälpa något utav det.


En sak som slog mig är den att de flesta i min bekantskapskrets är en halva av en hel. I ett förhållande alltså. Varje känning har någon som väntar på att de hör av sig vid rätt tidpunkt om dagen och tar för givet att inget förändras. De gör alla saker tillsammans som får vilken singel som helst att känna sig ensam. Den ena halvan behöver aldrig känna sig ensam, då tar det bara den andra halvan till hands och så är saken välgrillad kyckling. Men vad gör de där andra. Singlarna. Jag. Resten. Vi får nöja oss om ens våra mammor vill att vi ringer och berättar vad vi har för oss någon gång då och då. Dessvärre förväntar sig inte min mamma det. Inte ofta.
...Allt som oftast får man medlidande blickar som indikerar på en stor sorg gentemot en själv. Allt på grund av singelheten jag befinner mig. Som om det vore cancer, eller i alla fall en stark släng av körttelfeber. Men tro mig gott folk. Jag har haft en stark släng av körttelfeber och jag säger då det,hellre singel livet ut än att återuppleva den sjukdomen.

Så hur ska det gå för oss, vi singlar i världen. Folkslaget det är mer synd om än samerna. Pesten som måste stoppas och livsödet värt att göra många filmer på. Kommer vi överleva och kommer vi få chansen att må lika bra som er andra.

Vi kan bara hoppas på det bästa. Livet går vidare. Tro på kärleken och alla det där andra uppmuntrande orden. Men om jag ska vara ärlig är jag likgiltig inför alltihop. Tro mig, det är ingen fasad. Är bara glad att man inte får körtelfeber mer än en gång här i livet. Förhållanden kan man drabbas av flera gånger!

Totalt ointressant. Ska skärpa mig.

Trötta torsdagar

Höjden av lathet är när mamma ringer min mobil och frågar vad jag har för mig. Till saken hör också att jag satt i mitt rum och målade naglarna röda och min kära mor satt i sitt. Hon tyckte det var roligt.

Höjden av idioti och småbarnintelligens är när Felicia (5) tittar på ett fotografi på våran lilla mamma. Sittandes på en trälåda brevid en liggande midsommarstång i dåtidens Belgien, med röda skor och vita knästrumpor.

Vem är det?

Mamma.

Vem var din mamma då?

Va!?

Vem var din mamma när mamma var liten?!

Öh...

Det var axplock av familjens höjder. För nu. Tills vidare. So long.

Smalltalk

Det flög in en liten äcklig fågel i vårt kök i veckan. Läskigt värre. Mamma och jag fick komma till undsättning och fick förmodligen galna fågelsjukan på samma gång. Jag undrar vem som var mest rädd, den lilla förtvivlade fågeln eller den fågelfobiska mamma.

Men det var inte det jag kom hit för. Egentligen ville jag bara sitta och gotta mig i gårdagens softiskväll på Victora i Vasa. Fyra flickor med alkohol i handen och en oldieklasskamrat några meter ifrån sig. Det är roligt att se hur någon är så okapabel till att förändras under alla de år det har gått sen vi gick på Hovåsskolan. Lite mer skägg nu bara.
...I filmer ser man alltid den typiske figuren som ska på schoolreunion. Vi får också se hur denna för sitt liv försöker ordna för sig själv så det ser ut som om man kommit någonstans i världen. Karriär, förhållande och självförtroende. Allt är alltid en lika stor påhittad novell. Lite så var det igår, fast utan snack om karriär eller förhållande. Självkänslan fanns där, hos oss alla. Som så sällan förr. Skillnaden här var väl då att den utpekade var oerhört alkoholiserad och bar mössa inomhus.

Vad mer kan jag säga. Det finns de som fortfarande vill gå i nian på hovås och de finns Vi andra som för längesedan gått vidare.

Tack hallonpaj, grodan och lillalinda (kan väl tacka victor*2, alina johan tobbe danne å alla andra också men jag orkar inte skriva deras namn!).

Babbel

Varför är det händelsevis så att matematiker anses bättre än andra. Människor vars hjärna använder rätt halva höjs till skyarna och har till och med ett nationellt skolsystem uppbyggt efter sig. Hur kan det komma sig att formler, för längesedan redan uträknade av andra, kan komma att ha en så stor betydelse för oss. Svaren finns där redan, allt är bestämt och räknat på. Allt du behöver göra är att använda dig av rätt metod, allt för att komma fram till något någon redan räknat ut åt dig. Himla enkelt egentligen. Hur kommer det sig att det värdesätts mer än annat.

Religion är ett återkommande inslag i mitt lilla
ego-forum. Det slog mig just att hur ogillande till fenomenet jag än må vara
intresserar det mig desto mer. Det är fascinerande hur en hel värld kan byggas
upp och raseras gång på gång på grund av något så enkelt som det från första
början var tanken att bli. Dessvärre inser även jag det invecklade i det
hela och det är där fascinationen ligger. Detta enda, helt och hållet byggt på
människors tankar och tro, som för miljontals människor för samman och
splittrar, hur är det möjligt.
...Mina
tankar är inte fria nog att vilja tro på något. Men det stimulerar.

Ta religion eller samhällskunskap som exempel. Där finns inte mycket svar att använda sig av och inte heller några formler att utnyttja. När någon lyckas bra inom de kategorierna borde väl ändå det belönas högre. Eller åtminstone likvärdigt. Där har man inga mallar att gå efter, man får helt enkelt lita på sin egen slutledningsförmåga. Där arbetar man själv och använder sig av sina egna erfarenheter, och världens. Är det inte lite bättre ändå. Man kan inte fuska och kolla i facit. Det blir vad det blir och det är lite där fascinationen ligger. I alla fall för mig. Jag beundrar den förmåga och jag tycker det är orättvist att det har ett mindre värde.
...Ja, jag är en samhällstjej. Matematik har aldrig varit min starka sida (lätt underdrift) och jag kanske låter aningen bitter. Men sanningen är inte långt ifrån min åsikt. Helt objektiv är jag inte. Det är sant. Men vad kan jag säga. vi är alla själviska. Det tycker jag vi ska ha cred för.

Tjolahopp/ babblaren

Lördagen den 13

Jag fick ingen rosa cykel som Fille. Men jag fick en hel massa andra saker att glädjas åt. Om inte är jag glad för kvällen på restaurangen där Victor söp mig ovanför bordet (med tanke på att jag var ganska medveten om det). Utekvällen kunde jag varit utan, någon idiot, Danne! fick hjärnsläpp och beställde taxibilar till höger och vänster. Så det var väl bara att åka in med resten. Frågan är bara om folk verkligen tror att det är något drag redan vid elva- halv tolv. Mycket otroligt.

Men som sagt, jag hade en bra dag och nu ska jag snart kila bort och hämta alla mina paket som ligger och väntar på mig i ett kök på en restaurang i en förort på en stadskarta på ett golv. Ursäktar den långa meningen med att jag numera är 20 och inte skriver så bra längre, eller så är det helt enkelt för att jag är smått bakis. Välj själv.

Tjillevippen.

ps. läste igenom mitt lilla inlägg och tillägger såhär i efterhand att det jag skrivit inte ska tas som negativt på något sätt. Insåg själv den lilla förvridning som smugit sig in i mina formuleringar! Är alltså inte så det ska läsas. Läs det med ett leende på läpparna så kan det inte bli fel. puss och kram. ds

Tvivel, Hopp och Kärlek

I min sjukdom låg jag hemma i vår stora vita soffa (otroligt korkat med tanke på alla barn) och tittade på The Oprah Winfrey Show. För att göra historien kort var det någonting om en kvinna som tidigare trodde på Gud, Jesus och hela baletten. Men efter hennes mans tragiska död började hon tvivla.

Det är här Mina tvivel kommer in. Är det inte lite konstigt att man kan påstå sig vara en god kristen hela livet, tills någonting fruktansvärt händer. Tills det inte passar en längre och man inte tycker det är rättvist. Personligen tycker jag det verkar lite löjligt att fram till den dagen man råkar ut för något älskar Gud dig och din familj, du har pengar och hälsan och du är fanimej värd det. Men så fort bomben slår ner- pang- då vill man inte vara med och leka längre. Är det inte konstigt. Lite som att vara vegetarian fram till den dagen mamma lägger på en stor fet stek på grillen.

Det är precis som om att världens alla problem inte existerar så länge du själv inte är drabbad. Ser man inte finns det inte. Det är kul så länge jag ligger i gräddfilen. Ja, ni förstår. Är det inte jävligt fegt att tro på någonting as long as it works for you. Total idioti.
...Jag har svårt för att ta ett sådant påstått kristet levnadssätt på minsta allvar, jag är dessutom trött på att få uppslängt i ansiktet att Tro är något djupare än att man bara kan dra linjer sådär kors och tvärs som jag gör just i detta nu. Då frågar jag mig själv, står kristna, muslimer, judar, hinduer och alla dess förgreningar utanför de etiska regler resten av världen går efter. Som människor generellt använder sig av.

Naturligtvis får man sörja döda och ifrågasätta människoöden, det är ett steg i bearbetningen. Ren psykologi. Men var det då äkta kärlek man tidigare hade till sin tro om man kan svikta bara för att man själv inte har det bra just för stunden. Gud hjälper den som hjälper sig själv kanske inte känns så kul längre vid just den stunden..samtidigt som undernärda kvinnor i Kina kämpar varje dag för att försörja alla de barn de egentligen inte får ha, samtidigt som just dessa kvinnor fortfarande tror. Oavsett vad som händer.

ps. Enligt stavningskontrollen i den här bloggen har jag stavat muslimer fel, det ordet är obefintligt i deras vokabulär. Rasistiskt? ds.

Trött

En låt spelas i högtalaren och du tror dig veta vad de sjunger om. Du tror dig förstå och känner med orden. Det händer alla. Senare inser du att du inte vet ett skit, att allt var ett misstag och det var helt fel. Någonstans mellan orden förstod du att du förstod fel och allt blev omvänt. Det är där någonstans mellan orden som du gick vilse och började fundera. De unika tankarna som musiken antydde var inte dina egna, någon annan satte dem där mitt i allt för att förvirra.

Musik är så himla bra till så himla mycket, då man faktiskt kan lura sig själv till ett sinnestillstånd man önskar befinna sig i. Aldrig förr har man haft så fel.

6 oktober

Fille fick en rosa cyckel i femårspresent. Det vill jag också ha.

Grattis Felicia

Höstvindar

Nackdelen med att man själv och lillasystern fyller år inom loppet av en vecka är att jag aldrig mer kommer få ha ett eget "vuxenkalas" så länge jag bor hemma. Uppmärksamheten är därmed tvådelad. Som tur är slipper jag bjuda med mina vänner till lek & buslandet på lördag. Mamma sa att jag kunde få hitta på något eget.
...Vid en närmare eftertanke finns det stora likheter mellan Felicias, 5, sätt att fira och mitt strax 20åriga. Hennes prinsessrum med hamburgare och dricka tex. Det enda som saknas här är egentligen välkomstdrinken. Mamma tyckte det var en dålig idé att smuggla in det på lek & buslandet. Sen har vi det här med bollhav och klätterställningar.. Hur tror ni en utekväll för en flicka i min ålder ser ut. Med skyhöga klackar klättrar jag i stadens alla trappor, inne som ute (även kullerstenarna i Vasa räknas som svårbestigna). Väl på dansgolvet surrar vi omkring bland människor likt ett barn i ett bollhav. Helt enkelt för att sedan tröttna och börjar klättra i ännu fler trappor.

Med andra ord, liketen är slående. Vem är dessutom inte hungrig efter flera timmars lekande på 5000kvadratmeter, dvs nattamaten ett antal människor väljer att trycka i sig under en kvälls fylleri.

Jag tror Filles femårskalas blir roligare än mitt 20års. Dels eftersom jag kan grejerna, har trots allt nitton år av erfarenhet. Medan det är relativt nytt för flickstackarn. Men även eftersom deras kalas innehåller kulörta bollar i massor och egengjord glass efter maten! Det slår mitt kalasande med hästlängder.


Mamma frågade idag igen om vad jag önskade mig. Jag svara samma som senast. Att jag inte visste, vilket är väldigt jobbigt för min egen del eftersom jag kan vara så gnällig om det blir fel!

ps. Inbjudningar till alla är utskickade. ds
Usch ja, puss och kram.

Wanted: John Blund

Jag gav en symbolisk, msn-klocka, till en vän. Vad får man i gengäld? Oförstående tillbaka. Klockan symboliserade förstås all den extra tid man kunde komma att behöva i sitt liv framöver. Perfekt födelsedagspresent om du frågar mig!
...Skämt och sido. Här halvligger jag nu i min på tok för mjuka säng, stundom somnar växelvis armarna, stundom ett av mina två ben. Vad hade ni förväntat er, en ergonomisk säng? Klockan är 0012 och jag ska upp 0530 "idag". Stäng av datorn tänker du- skaffa egna sömnproblem! tänker jag.

Tro mig, jag har försökt låta bli att varken blogga, titta på tv eller lyssna på min söta lilla iPod nattetid. Och vet ni vad, ingenting hjälper.
...Behöver hyra en sovkamrat för bästa möjliga sömn. Det är förskolebevisat att jag sover så mycket bättre när jag hör en annan människas andetag i samma rum. Just nu har jag två alternativ, antingen delar jag rum med Smilla (hon snarkar så jag lär sova extra bra då), eller så sover jag på soffan för då kommer jag höra hela familjen. Trygghet.

Men som tidigare nämnt, börjar tidigt imorgon så det är väl på tiden att jag börjar försöka sova lite.

Godnattpuss

Habegär

Idag är en sådan där bra dag. Musiken jag lyssnar på gör mig på bra humör och jag har börjat fundera på min tjugoårsdag en aning. Mormor är på mig angående kommande födelsedagspresentinköp. Hon tyckte nämligen jag borde komma med ett förslag snarast med tanke på hur kräsen jag är gällande saken. Märkligt. Emmy sa det med. Mamma också. Märkligt igen. Saken är den att människor alltid köper fel, inte kan man skylla mig för det!? Köp rätt istället så är problemet biff.

Problemet just nu är bara det att jag själv inte vet vad som är rätt. Med andra ord minskar chanserna dramatiskt för att känningar runt om ska träffa rätt. I hopp om en fullträff.
...Ett tips är att lägga ner mer än fem nanosekunder på omslaget. Estetisk som jag är uppskattar jag sådant. För övrigt är det tanken som räkas. Så oroa dig inte i onödan mormor. Är jag inte nöjd ber jag om kvitto.

Vid en genomläsning av ovanstående insåg jag plötsligt hur krävande jag är. Ber däremot inte om ursäkt. Lite kan man anstränga sig.

Puss och Hej Lewerpastejich

Geografi

Det är märkligt hur världen delats upp i olika läger. Västvärlden med sina supermakter, pengar och välmående. Öst med sina orientaliska mytomspunna idéer, folkmängder och fattigdom. Vem bestämde att det skulle bli på detta vis?
...Jo, Antikens grekland trodde sig vara civiliserade. Civilisationens tankebanor fördes vidare ut genom Italiens Rom och hux flux flödade västvärldens ädlaste ut genom stadsportarna och vidare genom Europa. Som Vi tvingade på kristendomen, tvingade vi oss också på termer som "Öst och Väst". "Bra och Inget värt". Men min fråga kvarstår, svaret räcker inte. Hur kommer det sig att vi blev väst och de blev öst?

Det märkliga är att Australien även de räknas som väst. Från vilket håll då undrar jag? Hur är det geografisk möjligt och hur ska vi ha det egentligen?
...Hade världen sett annorlunda ut om det tog slut i gamla Grekland och hade det kanske blivit andra bullar om öst istället hade blivit väst och väst helt plötsligt hade blivit fattigt. Har vi rätten att vara väst medan öst ligger där på botten och skrapar. Gjorde Kina ett misstag när de förbjöd utlänningar i landet för att de tyckte de redan hade allt och i så fall får de skylla sig själva?

Jag tycker det är idioti att låta ett folk som trodde sig funnit Indien styra världen samtidigt som uppfinnarens förfäder av kompassen befinner sig i landet långt borta i öst. I de mindre bra delarna av världen. För det har Väst sagt.
...Hur kan det komma sig att vi bestämmer när det är de som har uppfunnit mekanismen som visar vart öst och väst befinner sig. Kanske är det i vår bristande kunskap i att läsa medföljande manualer som gett oss denna okunskap i hur världen ser ut och får oss att tro att väst ligger utspritt världen över. Mycket märkligt tycker jag.


Godkväll

Jesus och Hans demoner

Jag vill att det ska finnas liv på andra planeter. Andra planeter här omkring är kanske lite att ta i, men i någon avgränsande galax kanske. Jag vill få veta något stort. Något som kommer att revolutionera livet på jorden och skrämma skiter ur oss. I brist på krig, som jag tackar daggmaskarna för att jag inte varit med om, vill jag känna spänning på hög nivå. Nu pratar vi inte bara UttagningTillIdolSpänning eller HoppasJagVinnerTioTiorPåBingoLotto- jag vill känna högklassigt nervskakande känslor ända ut i mina kluvna hårtoppar.
...Med andra ord, jag vill vara med om en liten light-harmagedon, eller Ragnarök om så vill.

Missförstå mig inte, jag är varken viking eller särskilt religiös (inte religiös för fem öre faktiskt), inte heller har jag någon som helst dödsönskan. Jag önskar inte heller att någon annan ska dö eller fara illa. Det måste bara komma in lite spännande inslag i mitt liv snarast. Annars går jag under av tristess.

Jag vill. Jag vill. Jag vill.

Skånska roligheter och annat tråkigt

Känner saknaden av:

• Robins, SVT.
• Sommarkvällar
• Ett städat rum
• Kreativa tankar
• Pengar
• Robins, igen..

Men jobbar till fredag nästa vecka! Så jag är inte lat längre i alla fall. Så detså.

Todiluuu

http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=55011&from=program_ao

Olé

Dagarna går fort när man har roligt, snabbare när man har tråkigt. Det är åtminstone min mening när det kommer till veckorna som nyss passerat. Jag vill inte låta lat, men måste ändå erkänna att jag stannat hemma sen i lördags. Minuspoäng till mig, helt klart. Vänta, vänta, tro inte att jag är en pösmunk för det! Idag kilade jag faktiskt iväg till Friskis and Schwettis. Tisdagskvällarna är nämligen menade för barnpassning där tills någonstans i framtiden. Så dit åkte jag idag.
...Men visst, för en sådan småsak blir man inte kvitt latmaskstämpeln. Men lovar. Ska bättra mig jättemycket nu.

På lördag blir det mys hos Emmy, ett välkommet inslag. Sen hoppas jag att det blir mer arbete på G för jag är inte skitrik längre.

Fan. Det är just sådana här bloggar jag hatar, hatar är ett så starkt ord. Men jo, hata är nog det som ligger mig närmast om hjärtat. Ni vet när människor beskriver sina dagar från början till slut. Hur många steg det tog ner till närlivs och vilket tvprogram de valde att titta på när det blev svårt att välja. Jag avskyr. Ändå kommer här ett urklipp ur min skittrista vardag som jag så gärna delar med mig till Er. Vem ska annars tycka synd om mig?!
...Föresten, imorgon 2100, väljer jag, cissipissi, att titta på Heroes istället för Grey's. Ifall ni skulle undra..

Älska MER.

Och hon levde lycklig i alla sina dagar..

När jag var liten ville jag vara en prinsessa iklädd en rosa gräddbakelse liknande klänning. Med vit spets och puffärm. Rosa sidenband knutna i rosetter och guldskor i lackat skinn. Jag ville ha långt blond hår i tiotals korkskruvar och blå ögon därtill. Slottet skulle vara ett prinsessslott á la lyx. Allt som hör därtill med hästar springandes i hagar, röda mattor utrullade i korridorerna, stora guldspeglar från golv till tak och sängar gjorda i himlen

Men så blev det aldrig. Jag utformades till en liten rund flicka med brunt hår och gröna ögon. Jag fick aldrig mitt slott och hästarna fick jag rida på ridskolan. Inte ens några tiotals korkskruvar fick jag, någon enstaka fick jag. Men det är glömt nu. De är bortklippta. Min säng är på tok för mjuk och några utrullade röda mattor är obefintliga i mitt hem.

Någonstans får man sluta önska, drömma och fantisera. Istället kan man bara hoppas. Jag fick aldrig min prinsessklänning med puffärm och siden rosetter. Mina blåa ögon jag aldrig fick är en besvikelse och jag tror aldrig att jag kommer vilja försöka mig på att få in en enorm spegel genom dörren. Med andra ord, saker blir aldrig som man tänkt sig och när back up-planen inte är uppfunnen än får man se till att fortsätta som vanligt. Som om man aldrig hade tid att bli besviken efter sitt första fall eftersom man redan var i gång med nästa dröm.

När jag var liten ville jag vara en prinsessa iklädd en rosa gräddbakelse liknande klänning. Det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig men jag fortsätter hoppas. Hoppas på att jag kommer få ut något av mig själv. Trots allt. Med gröna ögon och allt.

Söndag hela veckan

För att inte nämna gårdagens fiasko på en av stadens största uteställen (till ytan) går jag härmed vidare för att inte nämna ytterligare.

Jag måste helt klart få ordning på mitt liv. Ögonblickligen.



Godnatt kära

Bojkotta fula

Efter en snilleblixt under Café Zenitvistelsen började mitt huvud tänka. Som så många andra söndagar. Man kan inte enligt min mening skylla fula människor för deras utsida. Det är inenting de kan rå för. Däremot kan jag tycka det är mycket underligt att man exempelvis som en i normen, genomsnittligt vacker person, ska gå och krulla håret, lägga till bleka slingor och får det att se ut som mossa. Då börjar det gå förbi mitt förstånd.

Vill man inte som svensk medborgare se hel och ren ut har jag helt missuppfattat situationen vi befinner oss i. Det är ett sådant slöseri med vackerhet som helt går förlorat när man väljer att sätta på sig en senapsgul (som jag vet för övrigt är helt i tid med modet just nu,men ialla fall) kofta och väljer ett par håliga tygskor. På detta skaffar man dreadlocks och ring i ögonbrynet. Då har man förlorat. Då har Jag helt förlorat. Förlorat min tro och kamp för att alla människor trots förutsättningar kan vara vackra. Det sträcker sig då utanför min radie av vad jag klarar av att handskas med. Jag kan fan inte göra underverk.


Det jag säger är inte att jag är bäst och du är ful. Det jag säger är att jag tycker det är synd att vackra människor inte tar till vara på deras utseende, vårdar det och är stolta över det. Det är en skymf mot alla fula ansikten i världen. Ungefär som att inte äta upp maten på tallriken- "Tänk på barnen i Afrika". Skamligt. Man behöver inte köpa alla sina kläder på Fillipa K, göra inköp av smink på Make Up Store eller ens äga en hudlotion från Clinique. Allt jag begär är att man håller sig ifrån hårtovor, tatueringar och trasiga kläder. Hel och ren är mitt motto.





Gör världen en tjänst, spendera fem minuter extra framför spegeln imorgon.





Hakuna matata!

Vad hände

Tillflyktsorten Båstad är förbi. Numera är det fagra Askim som gäller. "Sommaren är över" som de säger, medan jag fortfarande undrar vart fan den tog vägen. Vilken blåsning. Här går vi, kalla in i benmärgen nio tio månader om året och inte ens lite medelhavsvärme kan vi få. Och Europa ska vara demokratiskt. Bah!

Köpenhamn i måndags var som det kunde tänkas vara. Mycket vin och mycket shopping. Dessvärre kunde jag räkna på min fingriga hand alla dessa snyggingar man såg, som oftast kom att visa sig vara turistiga svenskar. Världens snyggaste design jo jag tackar, men glömde de inte att ta hand om utseendet på vägen?! Trots bristen på ögongodiset klarade jag och Linnea oss gott på vinet vi badade i samt att jag levde gott på min nyinköpta handväska. Helt klart en heting.

Snuvad på konfekten sitter jag alltså här, liksom alla andra svenskar och undrar vad som hände. Är detta summan av växthuseffekten eller finns det någon form av uträknat mönster i vårt svenska väder som måste räknas på. För min del som ytterst atteistisk, invandrarvänlig, osolbränd, i desperat behov av ljusterapi samt Ramlösa granatäppleberoende, skiter jag högaktningsfullt i möjliga konspirationer. Jag vet att det fina vädret kommer nästa vecka, det har jag gått och vetat hela sommaren!

Kan inte annat än att säga att sommaren hade sina ljuspunkter, trots allt.

Nu ska jag sova i min egnaste säng. Godnatt.

Söndagsyra

Klockan är 14.08. Ungefär tolv timmar tidigare stod jag på ett dansgolv inne på Pepes och bara väntade på att musiken skulle sluta spela. Vi hade faktiskt varit där i säkert sjuttio minuter och min mage ropade på en korv med bröd och senap på. Inte för att jag på något vis vill göra smygreklam för Hamnkiosken Båstad men måste ändå erkänna att när timmarna blivit många och glasen lika så spelar det ingen roll om Emmy spräcker korvar eller att Emmeli snålar med sallad, inte fan bryr man sig. Ta mig på orden. Äckligt Gott.

Väl duschan och startklar för en arbetsdag imorse överaskades jag dessvärre av ett sms som jag missat under mina snabba bestyr. "Inget jobb idag, dåligt väder". Alltså vändes min sega morgon från "åh jag måste upp och gå till jobbet" till att istället bli "åh jag måste tillbaka i sängen för jag får fan aldrig jobba". Tack vädret.



Okej, beklagningarnas minuter är över. För den som inte orkade läsa allt utan hoppade direkt till sista raderna kan jag inte annat än att bara säga Good for you. Igår blev jag föresten liknad en player, ni vet en riktig sån stereotyp. Lite väl manligt kanske. Men jag måste ändå erkänna att jag är lite stolt, de flesta flickor klarar sällan att bli players utan att istället halka in på spåret Slampor -som den femenina beteckningen så underskönt kallas.


Puss och hej leverpastej

Storstadsideologi

En gång storstadsflicka, för alltid storstadsflicka. Sanna mina ord. Jag vill minnas att jag som litet flickebarn aldrig drömde om vidsträckta ängar, ljuva skogspartier eller sommarskön grönska. Ett litet rött hus vid vattnet var inte heller det med i bilden. Mina tankar vandrade iväg till ihopfantiserade planlösningar av smakfullt inredda våningar i stadens inre. Med en grönskande men mycket liten innergård, med soptunnor någonstans i skymmundan och med offentliga gungor för barnen och med stadens brus ovanför taknocken. Kanske är det för att man som betongbarn från Askim, en förort till Göteborgs kärna, aldrig lärt sig uppskatta naturen och dess läckerheter i allt för stora doser åt gången. "Lagom är bra" som en hel nation i okänd världsdel brukar säga!

Detta med natur uppskattas bättre och lättare i mindre portioner vill jag säga. Man ska inte forsera detta unket överskattade fenomen på dagens ungdom. Mer datorer och snabbmat åt folket! Skämt å sido, jag ser naturen som något vi bör värna om och jag vill därför inte bidra till växthuseffekten genom att bosätta mig på landet. Genom det skulle min stora bil av nyare modell hosta ut en massa avgaser varje dag då jag fanatiskt och likt en schizofren drar gasen i botten in mot stadens gator för att shoppa. Alltså helt galet onödigt.

Jag vill lova samtliga att jag aldrig ska flytta ut på landet. Tio fingrar upp till mannen där uppe. Hellre en semesterstuga på okändplats någon gång i framtiden, då det kan uppskattas mer.

/Uptowngirl

I sus och grus

Dagarna går snabbt när man har roligt. Det är därför som sommaren segar sig fram likt snigeln Victoria tryckte upp mellan tårna igår när hon gick barfota i gräset. Långsamt alltså. Halva sommaren är kvar men trots det är den nästan slut, en efterlysning på solsken bör göras. Kanske ska sätta upp en såndär härlig lapp vid ingången till ICA och göra lappar längst ner med telefonnummer på. Helt klart bud på.

Gårdagens bravad övergick långsamt i en mycket mycket lång och utdragen morgon, till sisådär klockan tre på eftermiddagen. Efter det blev det frukost och tack vare mina händelserika senaste 15 timmar kände ja hur bakfyllheten smög över mig. Härlig känsla det där. Då vet man att man gjorde ett bra jobb kvällen innan.Och som vi jobbade bra kvällen innan! Victoria, Jessika, Emmeli, Emmy och jag. Förmodligen är det så våra hamnmöten skulle sett ut om de slutade envisas med att servera kaffe och fralla varje gång istället för alkohol. Så dumt.



Nu får det vara nogför ett tag framöver, dags att städa undan efter gårdagens förfest som jag knappt han närvara på. Trots det ordnade jag fyllan skitbra på ett mästerlikt vis. Men städa ska jag och städa gör jag.

Hej sålänge/

Tänkte bara..

Anledningen till att tv-bänk heter just tv-bänk är den att det är en bänk som man kan placera en tv på. Det samma gäller nattlinne, badboll och andra sammansatta ord. Helt naturligt. Men vart kommer de enskila ordet ifrån? Ta sax som exempel, vad jag vet liknar det inget annat språk sådär hutlöst mycket. Det är konstigt att orden vi använder idag, som tack vare konstant användande och utslitning, etsat sig djupt in i våra ordförråd och slutligen tappat all mening. Jag vill påminna er om den ökända Varföråldern, då era barn och andras ungar mer än gärna använder ordet varför till en hel massa saker i vardagen. Vid sisådär 5-6 års ålder. Allt är till för att ifrågasättas, något annat är uteslutet för dessa små även s.k Dagisbarnvidstaketetungar. Vart ska du? Varför då? Vad har du gjort? Varför gjorde du så? Har du en hamster? Varför inte det? osv osv. Ni kanske minns.

Någon kort tid därefter tas ifrågasättandet och den kritiska tanken bort från oss, vi blir berövade på det viktigaste vi har och snart glömmer vi det helt. Sedan ploppar det upp i skolundervisningen som ett helt nytt ämne! Dessutom har de mage att ta åt sig äran för påhittet. Skolan alltså. "Kunskapen i sig är inte viktig, det är kunskapen om hur ni kan leta fram och kritiskt granska som är nyckeln". Makalöst vilket slöseri eftersom det borde vara dagis som i första hand tar till vara på vårt kritiska tänkande och sedan för det att leva kvar.

Men som sagt, för att inte svänga iväg allt för långt norr ut, ordens betydelse tappas långt före vi inser att de faktiskt gjort det. Som idag för att nämna något. När jag väl börjar fundera över det är det försent. Mina ord är lika betydelsefulla som min åsikt om USAs president. Lika med noll. Men det är tanken som räknas, tänk på det!


/ciss

Blommor och humlor

Glömde jag förresten berätta om humlan som vi lika gärna hade kunnat gå ut och rastat i hundkoppel?! Där pratar vi om Mamma Humla.

Snabb uppdatering

Ifall någon skulle få för sig att jag är i Båstad har du väldigt fel. Tristessen höll på att ta kål på mig och jag hänkade snabbt och spontant på Emmypem när hon körde lilla Minin upp till Göteborg. Det gjorde susen mot depressionen och jag känner mig inte ens i behov av en endaste huvudvärkstablett längre.

Anledningen till att Båstaden blev tråkig är helt och mycket hållet beroende på SMHI. När de sa att det skulle bli regn och blåsigt väder fick vi regn och blåsigt väder. Fan för dom! Jobbpassen blev allt färre och färre och jag har under denna vecka hunnit komma in på min fjärde bok. Okej jag läser hyfsat snabbisch, men i ärlighetens namn har jag inte gjort mkt annat än läst och läst..och läst. Och Läst.

Glöm att jag sa något, vill ju inte bli stämplad som varken läslus eller tråkmåns tack vare mitt högst osociala liv senaste veckan. Det är nu glömt.

Victorias och min sköna lägenhet är skittuff. Helt klart vår stil på inredning och planlösningen är fantastisk. Om det nu inte vart så att inredningen var obefintlig och planeringen var lika med noll. Zero. Vi har gjort så gott vi kunnat i vår lilla enrummare (där toaletten ligger i hallen utanför). Några riktigt fina bjudningar får vi nog aldrig stånd till men balkongen har fyllt sin funktion hela veckan och våra s.k utemöbler (hyresvärdens gardiner som vi valde att slänga ut) har verkligen kommit till användning.

Tillbakafärd till svenska rivieran blir det på onsdagmorgon. Sveas Skafferi kallar och jag är som en scout- alltid redo.

/Cisspiss

Gnäll

Nu är det officiellt! Sommaren är kommen och årets myrinvation har infunnit sig! För den som inte har en jävla aning om vad jag tycker om och inte tycker om kan jag hjälpa er en liten liten liten bit på traven- myror är inte min grej (ungefär lika mycket som nyponsoppa)! Det får hellre slingra upp en orm ur toaletten, som det gör hos folk i Australien, än att myrjävlarna intar balkongen. Det slutar alltid med att man får stå och damsuga upp äckligheterna i köket en bit in på sommaren.

Är därmed oerhört glad över att min Göteborgsvistelse inte varar längre än till torsdag, efter det blir det Båstad. Jag längtar. Victoria, Jag & en tom lägenhet. Kan inte bli bättre!..eller sämre om man väljer att se problemet om hur vi ska få upp en hel jäkla bäddsoffa en lång och smal trappa upp..


Var hos tandläkaren idag, tydligen ska jag behöva betala för mig nu när jag snaaaart fyller 20. Helt otroligt. Idioterna som bestämde den roliga regeln ville inte se någon orättvisa bland 19-20åringarna i landet så de bestämde att alla skulle behöva betala. Tittar man närmare på deras briljanta uträkning frågar kanske många sig, framför allt jag, hur i helvete gubbarna på kontoret kan veta att alla går till tandläkaren första januari året de fyller 20. Många passar nog på innan nyår. Med det innebär det att orättvisan ej bör uppstå. Men vad fan bryr dom sig, pengar är pengar. De som fyller i februari fick ju ett helt år extra gratis tandvård då de som föddes i augusti inte ens var födda än. Så va fan gnäller man för. Eftersom jag inte har något jobb får mamma betala. Så vem bryr sig egentligen.


Ursäkta svordomar och andra spydigheter, det måste vara myrorna som gör mig irriterad. Och värmen.

Tack för mig.

Små grodorna, små grodorna..

En hyllning till de två små grodornas vänskap tog sig igår form. Katarina och Cecilia hoppade snällt iväg med varsin systemetkasse mot busshållplatsen med sikte på en av stadens större skola. Det var Chalmersfest på gång. Väl där möttes de av såväl en riktig djävel som ängel med vita vingar och vinet avsmakades ur vita plastkaffemuggar. Långt nere i skolans undre värld befann de sig, där bananflugorna flockades och musiken dunkade. De små grodorna firade glatt sin fredag och rätt som det var stod de utanför Gasquen och fyllde på det inbyggda matförrådet.

Väl inne på stället hoppade grodorna som galna runt på det tomma dansgolvet. Det var underbart. Då kunde de få utlopp för sina glädjande känslor allt mer tillsammans med änglar och annat folk. Några hamburgare och hävningar senare befann de sig plötsligt nere vid föreningstorget med festu och annat pack. En tjocka tröja togs till låns och alkoholen flödade bland de andra. Det var vilt men lagom till 05.00 begav de små grodorna och deras följeslagare iväg dit det hela hade börjat, till rummet med de sju sofforna och det magiska nintendospelet. Sömnen var tillräckligt stark för att förföra alla inblandade och rätt som det var sov de.

Lagom tills bussarna hade börjat gå igen morgonen efter vaknade grodCecilia och fick med sig grodKatta upp ur skolans underjord. Dagsljuset var starkare än vanligt och det var ovanligt långt hem just denna dag. De små grodorna kännde sig inte helt hundra och väl på bussen fick grodKatta sug på en skylt hon gärna hade velat ta med hem och dekorera sovrummet med. Hon gjorde det dock aldrig.

Väl hemma somnade de båda grodorna, deras mjuka sköna sängar var ett välkommet inslag denna morgon och de sov båda i hundra år..

Snipp snapp slut

Återhämtning

Smilla drack av blommvasvattnet förut, undrar om rosvatten är farligt? Hoppas det, så hennes kropp kan få en mindre chock och kanske återgå till en normalt funtad treåring. Hade vart skönt, om så bara för en dag.

Rundan i stan med min älskade och vanligt förekommande Emmy var härlig. En och annan kraftansträngning krävdes från hennes sida då hon inte var jättenykter igår, men jag tror hamburgaren gjorde susen.

Efter klagomål från en anonym källa tar jag här med bort fotot från den härliga vistelsen i staden. Visualisera.

Njuter av sommaren /Cecilia

Glittrande

Femton hela minuter innan mobilen skulle ringa hysteriskt för att få mig ur sängen igår morse väcktes jag av ett tjut. Det var Maya, med sitt "ja ha kjäkits, ja ha kjäkits!". När mamma kom inrusande till rummet näst intill mitt 05.00 den morgonen insåg hon snabbt att Majsbajs inte alls hade kjäkits utan i själva verket pratade i sömnen. Fjorton minuter gick, efter det stängde jag av inställningen på mobiltelefonen för att slippa höra det förbaskade jävla ljudet av vad som kallas väckarklocka. Jag tror inte det finns många människor i landet som har lyckliga känslor förknippade till det oväsendet.

Väl vid Skånegatan 27 hos "Sarah med H" börjades intaget av alkohol. Halv åtta på morgonen med endast en Wasa-knäckemacka som grund. Några vindruvor och en massa foton på det och sedan bar det av till källan av den rådande lyckan- Vasa Högre, numera även kallat Schillerska gymnasiet.

Ruset blev starkt vid utsläppet vill jag lova, Johannas öga grät. Hon skyllde på linserna men jag vet nog. Handen skakade och glädjen tog sig utlopp genom att få min kropp att hoppa och skutta febrilt framför den stora stenbyggnaden, för över hundra år sedan placerad i Vasastan, Göteborg. Sökandet efter familjen började och rätt som det var såg jag två känningar, på raden längst fram. Som tvåmånaders bebis med tjockt mörkt hår hade jag äntligen fått min plats i offentlighetens starka solsken. Jag fick mina femton minuter i rampljus och jag ska leva på känslan länge. Eftersom jag var så sexig i mössa drogs många ögon åt mitt håll.. eller var det kanske för att min klänning åkte perverst långt ner ibland. Vem vet. Jag nöjer mig med det jag kan få.

http://www.schiller.educ.goteborg.se/aktuellt/student07/fotogalleriphp.php

Att "vi i alla fall hade tur med vädret" var förmodligen det sista man skulle kunna uttala denna glädjens dag. Visst, det regnade ju inte. Men blåsten var hårdare än sten och planerna om ljuvlig servering utomhus fick efter tappra försök bytas ut och tvinga gästerna inomhus. De fasthäftade tallrikarna fick med våld dras av bänkarna vid avdukning. Efterätten avnjöts som tur var i vårt korvstoppade vardagsrum, med vin och härligt sällskap glömde jag totalt att dricka kaffe.

Presenter, presenter. Jo tack, några sånna fick jag också. Laptop, digitalkamera, guldhalsband, chocklad och örhängen för att nämna några. I ärlighetens namn var detta nog den bästa tisdagen den 29 maj jag någonsin kommer uppleva. All ära ger jag åt de som älskar och tycker om mig mer än nyponsoppa (som jag förövrigt avskyr).

Kvällen slutade i staden, Babar samt Keybar och slutligen McDonalds. Härliga stunder, glittrande under.

Nu har jag hela sommaren framför mig. Ser fram emot mitt Båstad.

Tack

Fartfyllt

Min första date för kvällen var min mor, jo det kan tyckas låta lite märkligt. Utan henne hade jag aldrig kunnat ta mig till Emmy Kjells residens via mormor och sen till Emmy Kjells restidens för andra gången då jag bestämde mig för att åka hem och byta kläder (fast trejde gången jag behövde åka hem för att hämta leg. fick Bella agera chaufför). Min andra date var telefonen, min älskade skittelefon. Efter två dejter på en och samma kväll fortsatte jag i ungefär samma riktning. Min tredje dejt var ingen mindre än en 42 årig man, nyutkommen från någons svensexa. Alla vet vart Alingsås ligger, ungefär. Denna man bodde däremot några mil extra in i landet Gud glömde, vilket gör att jag definierade mannen som bonne. Tredje gången gillt tänkte jag men misstog mig. Jag bjöd mannen på ett tuggummi samt en pratstund på en bänk men gick sedan vidare till kvällens slutdestination. Dejt nummer fyra.

Efter en lång natts sömn staplade jag likt Bambi på Nils Ericson Terminalen tidigt imorse. Klackarna gled på det nypolerade golvet och jag kände hur jag hade glömt lägga ifrån mig min kudde, för den satt fortfarande kvar i huvudet. Väl där, med en liten rosa ros i kruka tillägnad min mor, stötte jag på dejt nummer fem denna helgen. Han var en lång och ståtlig man i sina sämsta år, lite efter fyrtiosju skulle jag tro. Med tillhörande blottarrock och apoteketpåse i högerhanden. Citat: "Du är en vacker kvinna", slut citat. Härligt att höra en lördagskväll av rätt person, förjävligt att höra en söndagsmorgon på centralen av en fortfarande berusad invandrare. Dock bör man se allt positivt och eftersom det är söndag idag gör jag det. Jag tackar alltså för helgens dejtande, hatten av till samtliga. Ni gjorde alla mina 24 timmar.

Väl hemma i Askimland är jag inte lika positivt laddad. Skulle vilja sova tills på tisdag men det vill inte mamma att jag ska göra.

Älska MER.

Spöktimman

Emmy är rastlös, "ville gå en runda" sa hon nyss. Pucko. Det är säkert flera minusgrader ute och jag har ingen som helst övernaturligkänsla att vilja gå ut och frysa en runda. Vi kan prata hemma också, i den varma soffan. Punkt.

Efter en fenomenal film, en fenomenal makeupstund och till lika underbart fenomenalt popcornätande har vi nu nått timmen då vi båda lätt hade kunnat somna sött. Men som gäst har jag en gästsäng att bädda upp och som värdinna har Emmy en gäst med en gästsäng som måste bäddas upp. Vilket alltså resulterar i att hon inte kan sova förän jag kan sova. Alltså inte än på en stund då jag sitter här och knapprar för fulla temuggar.

27 är en bra ålder att gifta sig anser en halva utav oss. Den andra är tveksam men medgörlig. Däremot fruktar den osäkra halvan inför den dagen då hon hunnit fylla 35, är singel och inte haft möjligheten att få gifta sig. Skrämmande. Små flickor lever för att få gifta sig. Inte bara för att kunna skryta med att ha hittat den perfekta mannen utan snarare för att man hittat den perfekta klänningen, perfekta kyrkan, perfekta blomsterarrangemanget och den perfekta mannen att vänstra med. Det där med bröllop har med andra ord inget som helst att göra med brudgummen. Punkt igen.

Emmy behöver fint toalettpapper och fint toalettpapper har hon fått. Mycket nöje.

Puss och kramar från den eviga singeln.

Allt löser sig

Med hjälp av lite extraction och attraction gjorde Mattias det möjligt för mig att se mina bilder från i onsdags. Måste erkänna att jag löste största delen helt på egen hand (påstå dock inte detta för någon inblandad, de må kanske hävda motsatsen).

Såhär blev det

Såhär var det

Såhär gick det

Tack Victor

Bloggiblogg

Som femte dagen med en svindlande huvudvärk, magont och en trötthet som inte går att sova bort vill jag inget annat än att bli bättre. Sjukdomen har helt klart vart studentklänningevänlig. Den passar nu. Men jag har inte haft någon som helst kraft att reflektera över den lustiga studentbal som rådde i onsdagskväll.

Min hjärtliga vän och tillika kavaljer för kvällen var Victor. Med mina härliga klackar blev jag nästan längre än honom, tack vare hans utomlandsvistelse var jag också mycket blekare. Med andra ord får jag helt enkelt satsa på att va brunare än alla andra på studenten istället!

Dessvärre ville inte fotona från onsdagskvällen uppenbara sig på min skärm så jag får snällt vänta tills det löst sig. Men tills vidare går jag runt i tron om att jag såg hyfsat frisk och kry ut och att jag dessutom såg bättre ut än många andra på trädgårn den kvällen.... glömde ja säga att ja går på Schillerska. Det förklarar folks utstyrslar samt musikvalen under kvällens gång.


Vill gärna understryka min avsky mot skolans upplägg såhär i sommartider. Flera veckor har gått och en till kommer gå förbi, helt tom och utan några som helst lektioner kvar att delta under. Efter dessa tomma dagar har vi vår kära student. Hade det inte vart roligare för mig om ni kunde ändra detta och låta os sluta redan denna tisdagen.

Tack på förhand och Puss

Nära och okära

Man tror att man känner en person, man lever efter regler som satts upp och man tar det för vad det är. En vacker dag kommer däremot den där middagen som får allt att vända. Pastan blir kall och salladen är blaskig. Hade det vart en vanlig dag skulle pastan aldrig hunnit bli kall och salladen hade smakat som vanligt, men eftersom det var just denna dag fick det bli så.

I varje krets av människor finns osagda sanningar som sporadiskt flyter omkring. Dessa sanningar är osagda just eftersom dessa osagda sanningar sårar. Sanning eller ej, ibland behöver den komma ut. Ut i det ljuset som kan vara så svårt att stå i eftersom det tenderar att blända starkt. Var, när och hur är också en faktor som spelar in. Oftast blir det fel plats, fel tid och helt upp åt väggarna fel sätt.


Somliga dagar är jag glad att jag är jag, resterande dagar funderar jag lite över det. Efter noga eftertänksamhet är jag trots allt glad att jag är jag. Minder kul är det för de människor som tenderar att få sanningar slängda på sig av just mig. Måste kännas hårt att stå i sanningens ljus ibland. Det är alltså inte lätt att inte vara Jag ibland.

tack för mig

Skit

Grattis till samtliga! Det är nämnligen er turdag just idag. Eftersom det jag tidigare skrev och tänkte publicera försvann (cred till mormors dator) och ni därmed är skonade från ordbajsandet.

Efter raderandet bslutade jag mig för att inte ens på långa vägar försöka skriva något i stil med det som försvann utan istället stänga av datorn för att titta på tv med min käraste mormor. En liten stund ville jag dock tillägna er och med det skriva av mig angående resterande veckodagar.

Tycker bara att det borde vara till allmän kännedom att jag, Johanna Cecilia Johansson, imorgon kommer behöva stiga ur sängen halv sex för att hinna med det förbannade tåget. Efter ankomst i Båstaden bär det vidare med Empem till Malmoe för shopping. Tyck synd tack.



Okej, dags att se över mina stora besparingar på Nordea.se. Fick just en liten liten släng av illamående. Mycket märkligt. Men jag köpte en jävla fin klänning idag som kan få mig att må bättre imon.

Puss och hej.

Jag är bra

Kära vänner, jag vill minnas att jag någongång tidigare nämnt att jag är lat. Men hejda er i tanken! Jag har idag både använt mig av en damsugare, golvmopp och diverse fönsterputstillbehör. Med andra ord- jag är fan inte lat. Sen att jag fick en slant för det också kanske vänder på historien och därmed istället visar på att jag är pank. Men det är ju inget nytt under himlen.

Nåväl, jag kan ju även meddela att jag inte har några som helst vanliga lektioner kvar i skolan. Det dumma är bara att jag inte tar studenten förän den 29 maj. Så firandet får vänta. Fem dagar i Båstad får däremot ses som förtidsfestning på hög nivå. Tåget lämnar stationen tjugo i åtta, torsdagmorgon, och anländer till destinationen i lagom tid för att vi ska hinna göra en heldag i Malmö. Härligt Härligt säger jag, jobbigt att köra säger Emmy.

Eftersom jag har en sån sjuhelskottas konstnärlig ådra i mig har jag gjort egna inbjudningskort till min student. Ett mycket dåligt val. Frimärkena kostar ju fan skjortan. Sist jag köpte ett sådant kostade det nog fortfarande 2.50 om jag inte minns fel. Kan ju bara säga att dom är rosa, vad annars. Jag kan också nämna för alla er som inte får något så innebär det inte att ni inte är välkomna, men om vi vill ha ett får ni sätta in fem kronor på mitt konto hos Nordea, för frimärke!


Nu ska jag se till att de små rosa rackarna får rätt adresser på sig, och vipps kommer det ligga i några lyckligas brevlådor inom kort.

Puss till alla /Dessutom kan jag ju klämma in att jag är så jäkla bra också, när jag ändå är i svängen (vart ska man skriva det om inte i sin egnaste blogg).

Hittar ni däremot en massa skrivfel i texten kan jag bara säga till mitt försvar att jag inte bryr mig om att korrekturläsa.

Snabbmat

Varför är det alltid på det viset att när man ska till stan för att köpa sig något fint hittar man bara massa fult. Fem timmar till ingen nytta, minuter av mitt värdefulla liv som kastas i den äckliga kanalen som flyter genom vår hjärtliga stan. Meningslöst. Mina skor är inte heller sköna att gå i.

Det här med att skölja munnen med lite coca cola lät inte helt dumt om ni frågar mig, det är absolut studentklänningevänligt enligt min mening. Lite som flour, skitbra för tänderna. Bara att gurgla några minuter, njuta av och sedan spotta ut.

Sitter egentligen inte här och skriver för att jag har något utomordentligt ultraintelligent att säga, mest för att människor i min omgivning börjat tröttna på att läsa gamla inlägg. Men här har ni lite att fördröja era ödsliga liv med, själv har jag inte tid att fortsätta. Måste gå ut till mormor och titta på godiset hon äter (skulle kunna tugga lite och sedan spotta ut kanske....)


Shit va jag är bra. puss och hej

Pitt-i-Panna

Bästa receptet på hur vi vita ariska människofolk ska få uppleva paradiset är simpelt. Allt som behövs är en god grund av kristen tro, en nypa galenskap och dessutom en stor skopa rasism. Hur man blandar hop en galenskap på rätt vis kan följas i exemplet nedan:

• Använd alla svarta människor som slavar. Underlägsna oss vita har det inga som helst rättigheter.(Detta mud people har inget som helst värde annat än att tjäna oss.)
• Kokar sedan ihop en historia om att judarna är satans folk och förinta sedan dessa.
• Låt skjuda cirka fem minuter och vips så har du fått oss en allderless utmärkt galenskap att grunda receptet med.
  

När vi med våran galenskap och extremistiska tankegång har tagit över världen kan vi sakta blanda i lite salt i såren och hjälpa apokalypsen en stor bit på vägen. Det är inte frågan Om, utan istället När vi ska koka upp himlen till en stark temperatur för att sedan få bli varse om the rapture. När detta är gjort har vi ett fint och himmels paradis att sätta oss ner med för att njutas av.

Receptet är enkelt, det gäller bara att ha färre hjärnceller än en get så är biffen kokt!



PS. Ingen som helst inspiration av mitt nuvarande Religions & Samhällsarbete har påverkat detta inlägg. DS

Vardagslyx & Pårökning

Under sextiotalet svajade Bh: arna på hög stång, ungefär samtidigt som man själv var lika hög, hade långa flätor och då de obligatoriska John Lennon-glasögonen var ett måste. Åren efter väntade ännu en tid av fenomenalt fula kreationer människorna i största allmänhet använde sig av för att följa modet och så kom så småningom det fruktade åttiotalet. IT-åren och ytterligare en modevärld fylld av desto anskrämligare uppsättningar av kläder blev ett faktum vi sent kommer tappa bort i minnet. Det var även runt där jag föddes, om det är positivt eller negativt kan diskuteras.
Nittiotalet blev inte heller något vidare härligt årtionde, varken ur IT-perspektivet, i modesammanhang eller för den personliga utvecklingen hos den enskilde individen. Inget universalt botemedel för världens alla sjukdomar påkoms och inte heller någon i praktiken hållbar lösning på världssvälten uppfanns. Var blev de då av? De där innovativa, spänningssökande och deprimerade vetenskapsmännen som förr i världen lite hipp som happ hittade på lösningar till vår platta världs alla problem.
Kan det vara så att min framtidsdom redan infunnit sig, är det Linda Rosing-genen som har spridit sig likt SARS eller är det endast så att de där galna gubbarna sitter i någon sunkig gammal lägenhet, med gula fläckar i taket efter cigarettrök, och bara väntar på att få dö så vi efterlevande kan börja hylla deras teorier och lösningar på diverse problem. Kan det vara så att denna generation av äldre herrar (statistiken säger att det är herrar) kom lite bakom och inte riktigt han med att hitta på sina fenomenala idéer när de var 15 bast och därför istället inte kunde gå och dö i lupus runt 30.
Deras fördröjda livsöde kan möjligen ha att göra med tiden då deras kvinnor brände underkläderna samtidigt som de själva inte minns ett skit. Möjligheten finns. Kanske var det denna faktor som bidrog till dröjsmålet. Om så är fallet kan vi skylla denna inkompetens inom forskning och andra positiva framsteg i samhället på våra far- och mormödrar.
Jag vädjar till alla gubbar i sunkiga lägenheter runt om i världen, tänk snabbt så vi kan begrava er sen.



Vardagslyx är något utav det bästa jag vet. Det kan vara allt ifrån att äta efterrätt en onsdag till att gå ut på krogen en tisdag. Åka taxi hem från shoppingrundan eller gå på en härlig dejt mitt i veckan. Mycket mer finns att tillägga och jag vet att mina nyss nämna förslag kan tyckas aningen ytliga. Men låt så vara, jag är inte rädd för att vara ytlig. Så länge man har den ödmjuka sidan kvar någonstans djupt där inne tror jag fullt ut på att ytlighet är något vi behöver. Men som sagt, vardagslyxen har allt mer blivit ett inslag i mina vårdagar och jag kan inte göra annat än att tacka.
Detta innebär inte gärna att det behöver ha med materiella saker att göra, den känslosamma biten har större betydelse helt klart. Men med tanke på att jag är en så pass ytlig person tackar jag inte nej när pappa betalar mina vårskor såhär i mitten av månaden då mina pengar i regel är som bortblåsta (något ska man vara bra på!). I detta konsumtionssamhälle vi lever i är det svårt att undgå frestelsen. Amen.


PS. Befinner mig för nuvarande i äldre fröken Johanssons residens, närmare bestämt i Högsbo hos min käraste mormor. Här kommer jag av osagda anledningar förhoppningsvis befinna mig fram tills dess att min student är avklarad.
Denna vistelse innebär dessutom att bloggandet blir mindre frekvent och att mitt tidigare beroende av msn kommer tillintetgöras. DS


Vårsol och kramar till alla frivilliga!