Semmeldagensdag

Två tjejer i tjugoårsåldern sitter vid ett stort fönster någonstans i Sisjön och äter lunch.

Tjej1 frågar sin kompis; "Jaha, hur är det då?"

Tjej2 svarar med hopplös ton; "Jag är som en hemmafru utan hem!

Tjej1; "Som en uteliggare då menar du"

Och ja, det är väl lite så det är. (Det var för övrigt lilla vickevire och jag som satt och åt lunch tidigare idag som återberättas ovan). Trots att jag den senaste tiden sovit i väldigt bra förhållanden, med tak över huvudet och allt. Det skulle däremot vara trevligt med lite omväxling i tillvaron. Men det kommer, det kommer. Inte det att jag konstant har det obra ska väl poängteras. Men just känslan av att inte prestera ett skit om dagarna får mig att känna mig mindre betydelsefull.

För det andra vill jag bara säga att frimärken nu förtiden har gått och blivit fruktansvärt dyra. Jag minns tiden då du kunde komma över en liten rackare för bara någon krona. Men nu, nu ska dem ha flera stycken! Men visst hade det varit tufft att få vara med på ett någon gång. Som Kungen.

Tom Cruise har i alla fall en snygg fru.

“Ingen kultur i världens historia, utom de verkligt
depraverade och döende kulturerna, har underlåtit att slå fast existensen av ett
Högsta väsende. Det är en empirisk iakttagelse att människor utan en stark och
varaktig tro på ett Högsta väsende är mindre kapabla, mindre etiska och av
mindre värde för sig själva och samhället ... En människa utan en beständig tro
är, baserat på ren observation, i större utsträckning ett föremål än en
människa.”- L. Ron Hubbard.

Mr. Hubbard är för övrigt Scientologernas förste man skulle man kunna säga. Borde man säga. Att solen avlöser månen eller att man dör efter att man levt är rena och skära tillfälligheter. Tillfälligheter som är som gjorda för att hända. Förr eller senare. Men att en siencefictiongubbe med livlig fantasi och en uppenbart stark strävan efter andas pengar skulle bli grundaren till en stor sekt var väl väntat det också.
...Om USA;s västkust får ha en guvernör med bruten amerikanska är det väl självklart att hollywoodstjärnorna behöver scientologin. Med Hubbard som gammelfarfar.


Ser man till Britney Spears och hennes garderob är det fler än jag som kunnat konstatera att inga pengar i världen kan köpa stil och smak. I ovanstående skulle jag också vilja göra ett konstaterande om att man inte heller, oberoende av pengar, kan köpa sunt förnuft.


Det är ett smart upplägg det där med religiösheten. Konceptet är klockrent. Alla förespråkar fred och harmoni på jorden på ett sätt eller ett annat- jättebra. Alla vill hålla ihop grundfamiljen så gott det går och främja familjelyckan- jättebra det med. Alla vill bidra till sitt när det kommer till jordens fotsatta levnad av något slag och det i sig är väl också- jättebra. I alla fall för våra barnbarnbarnbarnbarns barn. Åter igen- Jättebra.

"On the day when we can fully trust each other, there will be peace
on earth"- L. Ron Hubbard

Tänk bara efter vilka av historiens värsta händelser haft för grunder. Ofta är det någon kille som fått storhetsvansinne och påstår sig ha gud på sin sida och så dödar han folk för maktens skull. Utan religionen som ursäkt hade fler personer förmodligen insett i god tid att den galne killen med storhetsvansinne bara var hagalen och inget annat. Jättebra där också.
...På något sätt känns det som att religionen föder sig själv med dåliga saker för att kunna leva vidare. Som en cirkel. För att hårdra det skulle man kunna påstå att Religion är i maskopi med Hemskhet bara för att nära sig på någon. En symbios som aldrig bryts.

"Its a Man's Man's Man's World"- James Brown. Kanske vore världen bättre med endast homosexuella och kvinnor. Vem vet.

Fredagdentrettonde

Idag har jag kunnat gå i normal gångfart runt om på jobbet, jag har inte behövt stoppa två kunder under armen och sprungit för att hjälpa nästa och jag har inte behövt stå och plocka med blommor i mer än några minuter. Vad gjorde jag då där? Det kan man fråga sig. Och det gör jag. Helt och hållet överflödig var jag idag och det var skitskönt. Något annat som var lika skitskönt var väl när jag fick vara lite otrevlig mot killen på Media Markt. Han började, så jag tar inte på mig något som helst ansvar. Tur att hans kollegor var smarta nog att skämmas över honom och därför blev extra trevliga mot mig. Bra att vara tjej ibland.

Bubbelibubban (som killarna på The Draft så fint uttrycker sig) i kylen får förmodligen ligga där en vecka till eftersom jag inte riktigt vill hamna i mappen "fredagsensamdrickare". Ni vet den. Sen att jag faktiskt är ensam kan jag stå för och jag tänker inte ens komma på en massa ursäkter såhär bara för att det inte ska låta patetiskt. Jag står för att jag ska äta middag med familjen, för att jag tagit panodil starka nog att söva en flodhäst, för att jag sparar på mina pengar, för att jag ska jobba imon också och för att jag är ensam, ensam, ensam. Men för övrigt har jag inga andra ursäkter. Jo en till, jag är ensam för att jag vill. Skönt.


Idag har ledordet varit No stress som Laurent Wolf sjunger i den där låten. Fast den är rätt party så man blir inte direkt avslappnad, men ändå.

Sunday Bloody Sunday

Ja, idag är det söndag minsann! Veckans längsta dag. Visst är det märkligt att man antingen har alldeles för mycket eller på tok för lite att göra en dag som denna. Alltid är det så. Så vad har jag gjort egentligen. Legat under min sköngröna luddiga filt, somnat på soffan, gjort mig lite pasta pesto med massa nyttigheter i för att kompensera och funderat, så klart. Den stora frågan är om det är för mycket eller för lite att göra på en dag.

...Mest har jag funderat på hur året sett ut, alla dagar som gått fram tills idag. Hela en månad har gått och jag är nöjd. Och onöjd. Men det är en annan historia. Främst vågar jag inte riktigt tro på att jag faktiskt fått ett impulsivt infall att åka till Florens. Ni känner mig. Impulsivitet kan vara mitt andranamn ibland. Samtidigt som att få saker gjorda i praktiken inte alltid är min starka sida. Men denna gången har jag nog överträffat mig själv genom att på den första dagen komma på idén att jag skulle vilja hitta på något till våren, till att skicka in alla papper på den tredje dagen. Gud skapade världen på sju! Vilken looser.

Sen har det hänt annat här också, jag har hunnit vara säljare för Eon för er som inte visste (60 timmars arb. vecka blev däremot lite för mycket, men det var en bra bantningskur för er som är intresserade), jag har varit lite halvt upp över öronen, och jag har kämpat med att hålla mitt nyårslöfte. Som för övrigt fick en stark motkraft tack vare det där med öronen, vilken jag nu försöker arbeta förbi. Nyttigt.

...Det låter som en klyscha (och till och med öppningen med att det låter som en klyscha låter som en klyscha) men jag har börjat förstå att ens egen uppfattning om sig själv ofta är den som får en att fastna i gamla mönster. Helt klart måste det vara så. Vem är det annars som hindrar dig. Man kan ligga hemma och tycka synd om sig själv och man kan lägga hur mycket pesto man vill på sin jäkla spagetti, men i slutändan är det alltid bara du själv som kan se hur det egentligen ligger till. Och ja, killar är inte lika analyserande som flickor. Men jag har börjat lära mig, jag förstår. Och får vara onöjd med det. Det är ok.

.

.

.

Och Och Och.. ja när ordförrådet går i baklås. Nu fattar du ingenting och det gör ingenting. Men jag kan inte säga annat än att jag älskar 2009. Och- jag vet att det älskar mig. Sen kan jag inte annat än nämna hur jäkla het jag, Fille och Majs var på isen igår lördag. Isprinsessor x3. Sen att Felicia är bättre än jag behöver vi kanske inte säga högt, jag åker i alla fall bättre än minimajs.

Nog med mitt personliga pepptalk. Det är dags för en tandborstning och några snabba lyssningar på Wyclef. Han hade lätt kunnat skapa världen på 5!

Tur i oturen

Är det bara jag som känner mig sådär extra ordinärt speciell när jag lyckas blicka över stadens gatlyktor och se dem lysa sådär halvmörkt. Strax innan det blir mörkt nog ute så det vita ljuset sätts på. Det är är något magiskt med det. För mig. Ungefär som när två bussar av samma linje möts just där du står och väntar på att dagen ska glida förbi. Förmodligen står man och väntar på den ena av dem båda eller så är man på väg någon annanstans. Oavsett, trots att det händer x antal gånger dagligen känner jag mig lika speciell som med lamporna. Vet inte varför, det bara är så. Jag är så.

Tack vare Spotify har jag återupptäckt Hanson kan tilläggas. Eller jag har upptäckt kanske jag ska säga eftersom jag inte var något större fans då det begav sig. Vill bara poängtera det.

Det är nog det enda jag kan få ur mig idag. Resten håller jag på. Kramkalas