I'm ok

Om pengar kan kompensera för allt värdefullt här i världen borde vi då inte gå runt och se ut som en blandning av Bert Karlsson och ett cykelställ? Summan av det blir nämnligen i mina ögon någon form av spargris. Helt enkelt bara för att underlätta det hela! I denna lilla samlarbox kan cashen läggas på hög och ingenting vi tidigare värderat högre än högst vore längre ovärderligt. Allt har ett pris. Eller? Allt som oftast uppenbarar sig bevisen framför mig likt Jesus för en katolik. Allt som oftast slutar jag tro på värdet av känslor och tankar för att sedan börja tro igen. Och sedan sluta tro på nytt.

Detta animaliska beteende är en svaghet som succesivt stegas av för att så småning om tappa sin fulla existens. Det är en svaghet vi blivit betygnda med. En svaghet vi försöker förneka.

Slut på filosoferandet. jag är arg och besviken på mig själv.

Tack söndagar

Igår befann jag mig ute på äventyr med Emmypem, vi såg muslimer i tröja och pratade om konvertering. Lite utav ett sleepover-party lyckades vi skrapa ihop sådär på veckoslutets rand. Analytiska diskutioner och paranoia stod med på dag(kvälls)ordningen. Såklart. En utav oss oroade sig en väldans massa för att bajspartiklarna, som var helt nytt för denne, skulle hoppa upp och sätta sig på hennes tandborste. Medan den andre i duon tyckte det var kul att vattna på äckelpäckeltankarna kring fenomenet.

Som så många gånger tidigare sov jag i min sköna säng på golvet, med Emmy ovanför mig (ej bokstavlig talat). Vips var klockan massor och vi somnade så sött.



godkväll

Pass på!

Klockan är sent på fredagsnatten och jag har funderat...


Härmed förklarar jag aktionen öppnad!

Eftertraktad plats brevid mig som balkavaljer erbjuds till högstbjudande. Vad är det värt?!

Först till kvar mina kära vänner!


MvH / uhm..patetiskt

nödvändigt vetande

En kväll är till enda och snart är natten här, som vanligt. Trist egentligen att det alltid är samma sak varje dag. Skumt det här med jordens rotation runt solen, man kan annars tycka att jorden borde känna behovet av lite variation, men ack nej.

Men vad gör det när Emmypem har vart här och lagat indisk/italienskmat ikväll. Det fanns nämnligen inget ris, vi fick alltså ta till godo med pasta, därav indiskt/italienskt.
Kvällen har alltså vart myspys och fler liknande kvällar är högt önskade.

kärlek till emmy

Mitt problem kvarstår, detta här med balen. Ska bli tråkigt att missa att få klä upp sig. Känns lite tungt.

Sov gott

nattamat

Okej jag ska vara ärlig, min nyfunne vän, bloggen, har kommit att urarta till någon form av avfallslåda för mina dispyter med en nära familjemedlem. Härmed säger jag upp alla åsikter och tankar angående detta fenomen och skall aldrig nämna henne här igen. På onämnd persons osagda begäran. Detta misstycke inför mina personliga tankar på min personliga sida visar bara på hur mycket mina åsikter faktiskt stämmer och jag känner ingen ånger för tidigare orala utbrott angående den påsyftade. Punkt.

Tidigare vecka visade sig vara längre än en vanlig sjudagarsvecka. Trots det han jag inte med mycket av det jag ville hinna med. Efter tiden här i huset (låter som jag är deltagare i Big Brother) har det slagit mig att vår generation gått och blivit någon sorts fantasiålder. Det hela uppmärksammades när jag själv hade mina sporadiska tankar på 58;an mot Brottkärr en helt vanlig torsdag, och sedan dessutom råkade komma över någolunda samma tankar i någon krönika dagen därpå.
Är det kanske så att vi vill och har möjligheten till så ofattbart många saker att vi helt enkelt får black out och istället inte gör något av det. Hur många gånger har du exampelvis tittat på resor ute på Internet denna månaden. Drömmar om fjärran länder och låga flygpriser lockar. Har du inte vart inne på en av alla dejtingsiter någon gång i ditt liv hör du till en minoritet som ständigt minskar i antal.

Vart skall detta leda. Detta låtsaliv tycks ha blivit en trend bland oss unga, detta multichoicesyndrom. Vi låtsasdejtar på nätet och vi reser utomlands på en kvart för att sedan komma tillbaka från Kambodja, säker och orånad och fortsätta med vårt alldagliga liv. Är det feghet eller tidsbrist, en dos av båda vill jag tycka och det suger (fan vad det ordet är hemskt, men befogat).
Man blir trött bara man tänker på allt man kan fylla livet med, låt mig ta en peronlig erfarenhet som exampel. Jobba dubbelpass och trippelpass i en glass/korvkiosk en hel sommar så ska du se att du inte vill se en enda korv med mos mer i hela ditt liv. Du pratar i sömnen, "ketschup och senap på den?", och dina porer tycks ha täppts igen med enbart stekos. Förlåt, jag sattes i trans och svävade iväg lite där, trauma. Men för att att komma till min poäng vill jag bara hävda att det är samma sak med livet. Vi vill helt enkelt inte göra saker vi dagligen har möjligheten att göra. Its as simple as that.

Inte konstigt man gått och blivit lite småknäppis. Ganska härligt att ha något att äntligen skylla på i och för sig.

Puss och kram

godafton

Sedan i onsdags har jag levt lite sådär någon annanstans. Möjligtvis i alaska, i kylskåpet eller varför inte på en kall ö någonstans i ett blåsigt hav.Bara att välja. Så kall är jag nämnligen just nu, dessutom längtade jag så efter lite popcorn just ikväll. Fick man några? Nej. Varför? Kan diskuteras.
Min lördagskväll slutar förmodligen med att jag tvingas sitta ihopkrupen uppe i soffan (dels för att jag är mörkrädd, dels för att det är kallt) och slutligen kommer jag tvingas sova ensam i min säng. Inget går som man vill när man vill det.

Någon religionsuppsats blev det inte heller eftersom jag vart ute å rest, i alaska bla. Som nämnts ovan. Har verkligen inte kunnat, dessutom kan jag erkänna att jag nog vart lite distraherad av någon mycket märklig anledning.

På Myrbäcksvägen (hemlig ort) spelas nu Laura Pausini ur högtalarna när man sitter här och värmer sig i det enda varma rummet, köket, med tillhörande levandeljus. Här har sällan känts så ensligt som just ikväll. Bara några koppar te kan rädda mig nu.

Puss på kind

Familjelycka på högsta nivå.

En helt vanlig dag kan det hända som så att någon kastar en fotoram i golvet, skär sig på glaset, sparkar på en mineralvattenflaska (1,5 litare) och gör av misstag ett litet tittuthål i sin dörr. Dessutom kan det hända sig att man skriver färdigt ett brev, stoppar det efter många om och men i närmaste postlåda och dricker sedan ett helt glas apelsinjuice helt utan anledning. Synd det inte var vodka i. Religionstexterna flyter ihop till en stor svart massa och inte ens ett par glasögon kan få ordning på de små svarta kringelikrokiga bokstäverna. Huvudvärken sätter in. Låt oss bara säga att jag har haft en dålig dag. Sånt som händer. Imon kan det bara bli bättre

Alkolismens begynnelse

För att det ska kunna vara kallt måste det finnas hetta, vitt kräver sitt svart och högerfoten den vänstra. Alla hjärtans dag kan också placeras lite difust i samma fack. Det är tack vare oss singlar som ickesinglarna finns. Kontentan av det hela är alltså att alla där ute borde tacka mig, den eviga singeln, för att ni kommer ha så jävla mysigt på onsdag. Men nej, jag är inte bitter.

Nog nu.

En sak. En mycket märklig sak. Det är på så vis att ingen tycktes vilja gå med mig till balen. Min ultrafenomenala slutledningsförmåga sa mig detta när ingen tog till sig min ytters seriösa efterlysning. Inte ett enda. Inte ett enda telefonsamtal lyckades jag frambringa. Skit. Bojkottar väl balen också dåra. Känn er skitskyldiga, det är ni värda.


Behöver höra lite skånska. Måste. Lite vin hade inte heller legat helt fel (man kan ju säga "suttit" så). Får bli när jag flyttar in i Ager-Hansens residens i veckan. Ska bli skönt att vara för mig själv ett tag. Jag en flaska vin och ett tomt kallt hus. Oj, jag börjar förvandlas till min namne, Cecilia Ager-Hansen, skrämmande. Får hålla igen på vinet kanske. Kanske inte.
Någon måste passa Coco, katten, så vem är mer kvalificerad än moi. En hel massa förmodligen, men säg inget till någon. Då får jag kanske inte dricka vin ifred till helgen. Så ssschy.


Puss och hej lightleverpastej

ibland

Ni som känner mig vet, jag är känslig. EQ. Empati. Känslosam. Kalla det precis just vad du själv vill, men ikväll gjorde jag det igen. Lyssnade om och om och om och om igen på låten som fick mig att rysa. Hade jag kunnat hade jag gråtit en stund, men det är jag för emotionellt utmattad för att kunna ikväll. Tack alla vackra ting.

Söndagsdepressionen

När man för längesedan passerat stadiet då man passade bra ihop med sin mor kan livet bara utformas på två sätt. Antingen tar man livet av varandra, psykiskt såklart. Eller så gör man det inte.

Vi är mitt i processen av att ta livet av varandra, där har vi vart länge. Sedan jag var 14 tror jag närmare bestämt och det är en ganska lång tid mellan 14 och nuvarande 'nästantjugo' må jag säga. Till råga på allt ska kvinnan försöka lära mig köra bil också, det kan helt enkelt inte vara det bästa recept på en välmående familj. "Ni är för lika" har jag fått höra från flera håll och det är just det som skrämmer mig. Hade underlättat om man hade en pappa (pik). Om hon är den jag kommer att växa upp till att bli vill jag honka på Peter Pan och hans gäng, bada bland sjöjungfruar och fly från pirater. Allt för att slippa.

Detta omtalade körkort ska väl förhoppningsvis tas innan sommaren så jag kan åka på alla dessa spontana bilturer som jag hittils aldrig kunnat åka på av uppenbara skäl. Inte för att, som nysvenskar och bönder, glida omkring i min fula bil å stila mig. Nej, utan för att få komma ur vägen lite och bestämma helt och hållet över hur högt jag vill lyssna på musiken inom min lilla svarta bils tre dörrar. Sjunga hur högt jag vill (vet att ni också gör det så sluta låtsas) och kanske ta en powernap i baksätet om så önskas.

Liksom fåglarna i havet och fiskarna på taken passar jag in i samanhanget och allt vad det innebär.

Tack och hej fula tjej

Sökes

Mitt liv ur ett numerärt perspektiv är just på dagen 98/111/1 000 000. Cirkus. Nej, 98 är inte min vikt och 111 är inte min skostorlek. Det är dagar kvar till två speciellt pressade dagar inom en snar framtid. Först och främst den överglorifierade balen, respektive Min studentavslutning. 1 000 000 kom med i bilden eftersom det är ungefär så många idéer och oplanerade planer jag har lyckats samla på mig inför den kommande hösten.

Spontan tjej som avskyr promenader i skogen eller annan
alternativ hurtighetsaktivitet i naturen söker Dig roliga, snygga,
rika, intelligenta, långa, hångelvänliga kille för eventuell eskort till studentbal. Jag
är desperat så det spelar egentligen ingen roll om du stämmer in på
ovanstående. Bara du följer med. Betalning genom natura kan ske vid önskemål.

Slog mig just (ej bokstavligt talat) i denna sekund att jag faktiskt missade utprovningen för studentmössan förra terminen. Vilket i korta drag förmodligen kommer innebära att jag antingen får dras med en självinköpt från åhlens, eller att jag går utan. Galet tragiskt. Men enligt mitt empiriska levnadssätt bör även detta lösa sig, likt allt annat i mitt bekymmersfria liv.

__En tänkt studentmössa är minst lika fullkomlig som en befintlig studentmössa, har någon knäppgök påstått i någon avlägsen och mörk tid av vår historia. Så i teorin borde jag lätt komma undan med det. Sen kan man fråga sig vem som kom på denna idiotiska idéen också..men det tänker jag inte göra.

Tänk, det hade kunnat va Du & Jag

Tjoflöjt

En bekännelse

När man tror att man kommit på livets alla mysterier tycks nya alltid dyka upp som ett slag i ansiktet. Jag vill gärna tro på mig själv som en intelligent individ som lätt kommer på lösningar till diverse mysterier som passerar. Men vad händer, ett nytt infinner sig lika punktligt som ett Intercitytåg mot Båstad. Inte en enda gång slår det fel, "ett löst,jaha då tar vi nästa!". Inte konstigt att psykologerna nuförtiden tjänar bättre. Mysterierna tycks finnas i större skala idag än förr och jag vet att dom är mer mystiska idag än då! Jag har nämnligen frågat mormor.

Visst vore livet ingenting utan en gnutta dramatik, vissa skulle kanske till och med vilja kalla mig dramaqueen sådär lite i smyg, men ibland får det faktiskt räcka.

Mysterierna handlar inte så mycket om materiella saker, såklart inte. Det handlar om alla hjärnspöken och känslor man går runt och bär på utan att man vet om det. Tills allt en vacker dag när man kommer hem från skolan hoppar på en bakifrån och börjar banka en i ryggen tills de får uppmärksamhet. Fan.

Tro aldrig att du är säker från dessa spöken, tro aldrig att du kan komma undan dem genom att ignorera. Tro definitivt inte att du någon gång i framtiden kommer lära dig av dem, för det gör man aldrig. Man lär sig bara att stå ut med det.


over and out

a story

Once up on a time
a woman gave birth to a little girl
the little girl had blue eyes
the little girl had a loving family
the little girl had it all

she became older
blue became green
voices became lauder
she became mute

nobody could longer hear the little girl
nobody longer cared for her
nobody ever listened

the little girl hade a place
a place in a garden
a rosegarden
where the birds sang
where the water purled

the little girl had it all
the little girl hade nothing
the little girl hade green eyes
the little girl hade a rosegarden

eventually she will be singing whit the birds