onsdag, december 24

Sov genom hela Kalle och det kändes skitskönt ska ni veta

Här sitter jag med en nyinfådd resväska stor nog att rymma säkert flera japaner. Här sitter jag med nyuppackade presentkort på Kicks, Chocolate Scrub, hjärtliga örhängen, hundralappar så att jag bokstavligt talat kan ta ett fotbad i dom och dessutom massa marsipan. Det ni.
...Men tiden bredvid julbordet får mig onekligen att tänka på fjärran land. I det fjärran land där fatet med julskinka skulle kunna ge mat åt en hel by. Då pratar jag bara om det mamma redan skurit upp. Den andra biten skulle de kunna spara i ett kylrum och leva på i flera månader framöver.

När högen med juklappar bredvid granen är högre än granen är det dags att tänka om. Säg inte bara till dina barn att "du får minsann inga juklappar av tomten om du gör si", håll det också! Då vet jag tre systrar Johansson som inte skulle få en enda klapp. Då skulle högen ganska enkelt reduceras. Men vad gör man inte för Sveriges ekonomi. Min mamma ställer upp, klart. Sen vill jag bara säga att Björn Gustafssons dvd är skit, han är ful och tråkig, töntig dialekt har han och man kan undra om det är hans mamma som kammar honom på morgonen. Herregud jag är lika svag som du, ord som Soda Streamad Oboy och annat bubbligt får vem som helst att skumma över. Kärlek. Största nöjet idag- efter att ha fått kasta ut kunderna från jobbet efter stägning tidigare idag. Såklart.

Då var det väl snart dags att släppa ut mina små japaner och skicka iväg det största kuvert jag kan hitta ner till Afrika. Frågan är hur länge julskinka håller sig.

God Jul Sverige

torsdag, december 18

Göteborgs-Posten Torsdag 18 December 2008

Enligt min åsikt är det lite lagom sådär att åtta år efter en våldtäktsdom på frugan och en grov misshandel på sonen bli granskad av någon form av nämnd. Inte för sent. Inte för tidigt. Lite lagom.
En allvarligt psykisk störning och återfalls benägen är väl ingenting. Välkommen till Läkarlinjen på Göteborgs Universitet! Här kan du leva livet trots gamla synder. Varsågod, tag två legitimationer när du hämtar ut ditt examensbevis så kan du dela med dig till en vän. Tag 2 för 1 liksom.

I Lund är du välkommen att våldta barn hur gärna och mycket du vill. Du kan här få Tre legitimationer för det, som en uppmuntran för gott samarbete Inga problem.

Helt allvarligt nu. Lena Larsson är något så fint som personaldirektör i V. Götalandsregionen och är man det får man uttrycka sig precis som man känner. Utan några som helst krav på hur det borde vara eller vart intelligensnivån kan tyckas få ligga. Hon låter denna tidigare dömda killen vara anställd och jag kan inte annat än önska att han trampar på något vasst.

Lilla Lenas gissning var att mannen inte skulle fått någon anställning om de visste om hans domar vid anställningstillfället. Nu vet du och nu kan du göra något. Det spelar väl ingen som helst roll att det var åtta år sedan det hände. Det är Bara åtta år sedan det hände. På sådant här finns ingen preskriptionstid. Det är väldigt noga med att 19-åriga tjejer som söker vikariat i barnomsorgens förskolor visar upp utdrag ur polisregistret (eller så är det inte så noga det heller). I vilket fall som helst borde det vara det och det borde vara det inom all omsorg. Så även vård. Att en läkare bara behöver vifta med sin legitimation för att bli anställ är pinsamt. Som en katolsk präst, eller en från svenska kyrkan, eller någon från Livet ord, eller Jehovas (ville bara påpeka att det,här, inte ens går att stava till Jehovas i stavningskontrollen. Kan möjligen vara så att detta alltså inte är en godtagbar sekt.), välj vilken du vill.
...Skitsnack. En läkare i synnerhet borde bli granskad från tårna och uppåt. I en sådan förtroendeposition är det något av det viktigaste. Något av det enklaste vi kan göra. Ändå görs det tydligen inte.?. En politiker kan du begära avgång, men en läkare, nej där har man häftat fast examensbeviset på högerarmen (därför de skriver så dåligt).

Jag blir lite upprörd. Speciellt över den där Lena.

söndag, december 7

Advent no. 2

Satt och lyssnade på en mycket intressant diskussion i lunchrummet härom dagen. Medarbetare X hävdar att det är fel att bära päls. Hon anser sig ha rätt att kasta färg (?) på vem som nu må gå gatan ner i sin pälsbeklädda kreation och hon anser sig tycka det är helt korrekt att förstöra annans egendom. Till saken hör även att X är i tjugoårsåldern och har minst två råttor som husdjur. Bör läggas in i bedömningen.
...Hur i helvete kan en människa tycka det är rätt att förstöra någons kläder på det där viset. Bara för att det handlar om möjligen ytlighet och trend ska man ha rätt att generalisera och säga att all päls är dåligt.

För mig kan hända att det är viktigt med det estetiska, men med det innebär det inte att jag vill utesluta insidans viktighet. Det kan även vara så att jag redan har skapat min bild om X och dennes åsikter tack vare hennes val av såväl husdjur som frånsägelse att inte borsta håret på morgonen (tycks gå en trend i just detta på jobbet). Som Anaïs Nin sa; Vi ser inte saker som de är, vi ser de som vi är.
...Men har hon rätt att säga sitt har jag rätt att säga mitt. Väl vid bordet i lunchrummet yttrade jag mig inte ett endaste ynka knyst, jag satt förundrad av naiviteten som flödade och åt tyst min frukostmacka med ost och paprika på.

Tycker det är oförskämt korkat att tro att man har rätt att göra saker med andra och andras ägodelar. Om så bara materiella. Det har ingen som helst betydelse att det är päls eller en petite nyckelring.

Medarbetare X hävdade dock att så länge det var kaninpäls gick det bra, "det finns ju dem som äter kanin". Och av just den anledningen blev det försvarbart. Vips.
...Men om man då ska hårddra det och gå in på samma linje som X, den idiotiska radikala djurvännens väg, då kan man fråga sig om det verkligen är ok att äta kanin när det finns så mycket annat i världen man kan tugga på. Vad sägs som rötter och pinnar från skogen eller ett och annat blad från en kronärtskocka. Smarrigt. Låt då bli de stackars kaninerna. Nån måtta får det vara. Selektiv aktivistfason.

Puckon finns det gott om.

onsdag, december 3

Mest om mig

Jag tycker inte om att frysa på min semester, jag ogillar bowling och sällskapsspel. Många gånger tycker jag till och med det är roligare att titta på. Det finns människor jag tycker om och det finns de personer jag ogillar. Sällan berättar jag hur jag tycker för dem jag gillar, allt mer ofta påminner jag andra hur mycket jag inte gillar. En egenskap under granskning.

Något utav det äckligaste jag vet är när någon tänder en ciggaret, men mest av allt hatar jag nyponsoppa & glass, minus glassen. Jag har en tendens att glömma bort tiden, tro att jag har några timmar mer än gemene man. Men ack så fel man kan ha. Tiden går fort när man har roligt och dagarna är inte så tråkiga dom heller.

Onsdagsnätter är som bäst dagen efter tisdag. Tro mig.

onsdag, november 26

Hoppas inte jag får sparken. Vad synd det skulle va.

Tagene. Beläget något norr om Göteborgs kärna. Helt fel sida stan om du frågar mig. Värre platser finns, så som ett krigsdrabbat Kabul eller en storbrand i djupaste skogarna. Men just nu listar det nog endå en av de platserna på jorden som jag minst av allt vill vara på. Punkt.

Det är härligt att se hur människor engagerar sig så mycket i teraccottakrukor och jävligt dåligt gjorda utemöbler. Handlar du här bör du alltid spara kvittor för vad som helst kan hända. Antingen får du bladlöss på dina soffkuddar eller så knäcks brädorna på någon av alla orkidéer du köpt. Kort sagt, sök dig elsewhere.

Det som är mest underhållande är nog hur en gammal missbrukarkärring (jag hänsvisar till tidigare inlägg angånende alkoholister) med fula tattueringar (som om tatueringar någonsin kunde vara fina?) som bara är extra får styra och ställa bara för att hennes dialekt är missvisande (shit vilken lång mening, men nu är den äntligen slut). Borde man inte ha någon form av Borsta-håret-på-morgonen-policy likt färgen på våra arbetskläder. Det räcker inte bara att sätta upp det i två tofsar, det blir inte fint per automatik. Må så vara att jag låter bitter och omogen, jag bjuder på det.
...På annan ort ser jag upp till blomsterfolket och dess vänner, men här, på denna ort är allt fel. Inte ens bra är bra och dåligt dåligt. Här får rökare dispans och folk får ha råttor som sällskapsdjur (?). Är detta det nya liberala, förlåtande sverige de har pratat om. Hur är det möjligt. Välkommen till min värld.

fredag, november 14

Fredagsidol

Jag önska jag var en 149centimeters smal asiat som hette Alice. För er som inte hänger med kan jag berätta att jag sitter här och tittar på Idol i tv 4. Teveprogrammet jag sedan länge övergett av ren tristess trots dess få guldkorn. Men nu minsann, nu har jag pånyttfötts och sett ljuset. Och hon är fortfarande bra, väldigt bra, den där Alice.



...Att det fanns två Robin som jag aldrig tidigare lagt märke till förut gör ingen skillnad, de har endå inte en chans. Det skulle vara om tjejen på främsta raden i kvällens publik skrek ihjäl de toppade i såfall, och det är i och för sig ingen omöjlighet ikväll. Så som hon gapar.



Åter till mina popcorn. Salut.

söndag, november 9

Bakfylleprinsessan


Oj. Oj. Jag var inte ens i närheten av något som helst sällskapsmaterial i morse. Snarare det motsatta. Ibland lever jag verkligen inte som jag lär. Vilken alkoholistmiss. Om jag var känning med mig själv skulle jag bryta kontakten direkt! Det är lite av min filosofi. Bryt och lev vidare. Fungerar skitbra, det vill säga alla gånger då det inte fungerar skitdåligt.


Tänk om man bara kunde gömma undan alla alkoholister som man ignorerade förståndshandikappade förr i världen. Jag menar, det var väldigt effektivt har det visat sig. Frågar är då hur få människor som faktiskt skulle finnas kvar i dagsljuset efter ett sådant undangömmande. Vi hade nog alla fått smyga undan en och annan granne, släkting och katt. Gör mig faktiskt ingenting, jag gillar endå inte mina grannar, katter är håriga och det finns en anledning till varför jag inte gillar julafton. Men vid närmare eftertanke skulle de nog få stoppa undan mig någonstans också då med tanke på min bravad de senaste tjugofyra timmarna. Men oförmögen till att känna känslor som jag är gör det mig inget. Medlen helgar målet.


Skål.

lördag, oktober 25

Hetrofobi


Herregud, hur många gånger ska man behöva se två tjejer hångla för att ha fyllt sin livskvot? Nu är det ingen homofobi som uppenbarar sig här. Nej, nej. Det jag syftar helt på är kyssarna mellan två till vardags heterosexuella tjejer som ofta yttras på fyllans rand. Varför? För att man är så bra vänner att man vill visa det genom att sticka ner tungan i halsen på varandra och därför att man är nyfiken på om tjejpolaren verkligen är lika bra på att hångla som det sägs. Det är inte argument nog för mig.
...Jag tror det är ett svepskäl till att få pussa någon annan än sin Svenssonpojkvän eller så är det helt enkelt bara så att man fortfarande inte växt ifrån fjortiserierna sen tonåren.


Det värsta av allt är att enligt en källa har cirkus 85 procent av svenska kvinnliga folket kysst en annan kvinna. Så även jag och jag kan säga att det var inte frivilligt. Skriv hur många låtar ni vill om det. Detta förbir fortfarande något för mig personligen högst ogillat.


Ta det lugnt i lördagsnatten!

fredag, oktober 3

Göteborgska Rättigheter

Vad är det med människor som så gärna sätter sig bredvid andra på bussen. Det finns ett flertal andra tomma säten på bussen men endå tvingas man dra åt sig sin jacka för att personen i fråga valde just ditt säte. Ska man känna sig priviligerad kanske, nej jag skulle inte tro det. Det må skymta någon form av skygghet i mitt sätt att tänka men vad fan. Hade jag velat krama vilt främmande människor på stan hade jag gått till Rosenlund.

Jag älskar att ha hörlurar i öronen med musik på högsta nivå, väskan vid sidan om mig och låtsas som om jag inte ser att någon gör lama försök i att sätta sig. Herregud, ser dom inte att min väska är tillräckligt stor för att inte kunna has i knät. Ser de inte att jag inte känner den minsta vilja till att få deras arm snuddandes vid min. Tydligen inte. Därför åker jag inte gärna spårvagn, där är problemet ännu större.

Storstäder är sådär ibland.

tisdag, september 23

I Ditt Ansikte

Herr Hammar och Wikingson har alltid haft mitt fulla stöd. Jag har på något sjukt sätt gillar alla deras upptåg, mer eller mindre. Men vad hände. Vem vet.

Känns lite som Gladiatorerna har blivit uppköpt av Kanal 5 och därefter B-igifierad. Tycker inte detta är deras roligaste påhitt, trots Ingvar. Men nog gnällt om detta. I Ditt Ansikte däremot får ni bara inte missa!

Äh va tusan, jag borde kanske börja skriva dagbok istället. Mitt inspirationslösa sinne har för längesedan tappats och jag förstår varför ingen jävel vill läsa. Antingen bättrar jag mig. Eller så gör jag osm Bert.

Godnatt dagboken..

söndag, september 21

Sparlåga

När hösten är här finns inte mycket att göra. Man kan lägga sig ner och dö eller spamma inne på facebook som om det gällde livet. Eller så kan man göra som jag. Sitta med en filt framför datorn och vara arbetslös. För det är just vad jag är, arbetslös. Det ordet får en att låta så dålig. Det ligger lite i samma fack som ordet "Hemlös" i värdelösskalan. ...Människor tycks tydligen värderas efter prestation i den här världen och eftersom jag inte ens tagit körkort ännu har jag inte mycket att komma med.

Imon väntar däremot halkkörning på Stora Holm (litet steg irätt riktning) och sen lite tandläkarbesök och körlektioner i veckan. Hur tror ni jag skulle hinnit med allt det om jag hade haft ett jobb. Nä exakt. Det krävs en arbetslös kvinna för allt det där!

Tja sålänge.

söndag, juli 6

Juli Juli

Detta ställe har en tendens att ligga nere mestadel av sommartider likt dessa. Tänker jag mindre när solen ligger på, händer det inget under de så kallade semestertider eller är jag helt enkelt trött på skiten. Tål att tänkas på vilket av föregående alternativ som gäller.

En sak är i alla fall säker. Börjar man tro att avstängningsknappen på hemtelefonen är på vänster sida, som den på jobbet, då har man jobbat för mycket. Sådet så.

Nu väntar dock tre händelsefattiga dagar av ledighet, en paus från blommor och spaljeér. Bort från idioter till kunder och pallar med leveranser.Tre innehållstomma dagar av lathet. Gud så skönt.

Kram

måndag, juni 16

Ärligt talat

Egentligen vet jag inte varför jag bryr mig om att engagera mig i ämnet. Men ärlig talat, hur jävla dum får man bli. För en timma och femton minuter sedan började tvprogrammet Outsider på kanal fem. Dagens ämne; Lydiga fruar. Frågetecken!? Lydig hund, fine. Men lydig fru, vad i helvete.

Tjuvtitten in i ett antal gifta pars liv gav mig både ett djupare veck i pannan och en irritation som kommer få mig sova gott inatt (somnar alltid bättre när jag är upprörd).
...Efter ett liv i gräl mellan man och hustru hade paren bestämt sig för att byta inställning och försöka klara äktenskapet. Hur. Genom att låta mrs helt och hållet låta mr kontrollera deras gemensamma liv. Bästa recept på att förvandlas från människa till grönsak. Underbart.

Från frisyr till klädsel, till ekonomi och bilväg till affären. Allt detta för att undvika de tidigare diskutioner som stört familjefriden. Vad undrar jag då, rättfärdigar detta beteende som låter en person bestämma över en annan helt och hållet. Det handlar inte om någon smygkampanj för flopppartiet FI eller liknande. Nej. Jag har helt enkelt svårt för det hela eftersom det handlar om en person som totalt domineras av en annan. Allt för att hålla en bestående husfrid.
...Vad sägs som att kompromissa, låta mannen bita ihop from time to time i samma utsträckning som frugan. Tänk om det skulle fungera tro.

Nej, gör som ni vill, men låt mig slippa se er i tv. Det finns en del värre saker i livet men just denna toppar en och annan tio i topp.
...Med detta sagt har jag kommit till insikt, likt en festfixare inte är bättre än sin senaste tillställning är du inte smartare än den partner du väljer. Så se till att sikta högt.

fredag, juni 13

Vasastanisch

Ville bara lite kort säga att gårdagen var sjuk och idag är det Hanna som är det. Vill man ha kul får man lida pin som man brukar säga. Puss

måndag, juni 9

Infallsvinklar

Med planteringsjord under naglarna och sommarvinden i mitt hår kilar jag rundor på jobbet mest hela dagarna. Allt detta blomster får en att känna sig nöjd och hjärnan drar fördel av det friskaste av syre. Sommarjobbet är här för att stanna.

Det finns platser jag annars saknar. Platserna är koncentrerade på en ort och de är många. Stranden, hamnen, baksidan av Sveas, framsidan, kortsidan och insidan. Pepes uteservering, Köpmansgatan i största allmänhet men stämningen i synnerhet. Känslorna.

Som jag sa tidigare idag, det känns som om jag gått ut utan byxorna på. Sommaren är här men känslan av att glömt något avgörande består. Den obligatoriska Båstadflytten söderöver är ett minne blott och endast några semesterdagar väntar. Som gäst.

torsdag, maj 22

Ett problem

Då var det dags, för att bara varit hemma i ett dygn känns det som om jag har en hel massa mer än jag förtjänar emot mig. Dels råkade jag ta med mig en kanonförkylning hem från Alicante och till råga på allt är flygplanslocken fortfarande kvar i öronen. Med andra ord, jag är halvt döv.

Jag råkar vara bjuden (jo, jag har vänner) på maskerad på lördag! I vanliga fall skulle detta vara ett välkommet inslag i vardagslivet, men just nu känns det tungt. Det är ingen vanlig maskerad- här gäller det att maskera sig som en karaktär i tecknad/oteckad film. Jag brukar se mig själv som någorlunda kreativ men eftersom detta inte är som i vanliga fall har jag nu gått i flera veckor utan att komma på ett skit. Skit igen alltså.
Kom på någon bra maskeradutklädnad och en kram utlovas!
Väl hemma från semestertider plockade jag snällt fram de spanska paket jag omsorgsfullt pressat ner i väskan med våld för att få igen.
...Helgdagsmarsipan åt far och finfin ring åt mor, och tre små Kinderägg åt lilla lilla systrarna (sjungs med Bä bä vita lam-melodi). Jag vill ha mer paket gnällde Maya med sitt Gemma Wardansikte och Smilla stirrade närmare och närmare sin solfjäder som om det fanns en hel vetenskap gömd mellan det lila mönstret. Felicia fattade genast vinken och gav sig ut för att skryta inför sina vänner, medan de två förstnämnda fortfarande än idag är en aning osäkra på meningen med denna ihopfällbara makapär.
Jag är nu inne på min tredje kopp te denna timman. Har slutat dricka mjölk i, det tar för lång tid att ställa fram och ställa in mjölkpaketet i kylen varje gång.
Hasta luego eller hur de säger

tisdag, maj 13

Jävla skit.

Just nu mår jag sådär dåligt man kan göra när man ska ut en kväll och ingenting i garderoben vill kännas rätt. Då sätter jag mig bara ner och börjar ta på mig mysbyxor istället, dra täcket över huvudet och vill bara sova. Så känns det nu.

Den enkla förklaringen till mitt nuvarande måeende är det att jag imorgon onsdag ska flyga hela den långa vägen ner till Spaniens östkust. Flygingen eller solresan i sig är inte den bidragande faktorn till det hela. Nej. Jag upptäckte nyss att mitt pass gick ut för en månad sedan. Sånna motgångar orkar jag inte.

Så imorgon gäller det för mig att le hos farbror polisen på Landevetter airport och hämta ut mitt tillfälliga pass för strax under 1000-lappen. Känns sådär motiverad till det med tanke på att det är ungefär var jag betalade för mina flygbiljetter.


Hoppas fan resan blir kul nu. Annars ska jag ha pengarna tillbaka. Känn ingen press Emmy.

tisdag, maj 6

Mycket mening

Med en kopp grönt earl grey te på ena sidan och min enstänglade orkidé på andra sitter jag nu vid mitt gamla nötta skrivbord. Tyck inte synd om mig för att jag tvingas dricka grönt te, att mitt skrivbord ser gammalt ut eller för att min orkide bara har en stängel (eller vad det nu kallas i ental) Ack nej, tyck om mig för att jag dricker teet, köper alldeles egna blommor och har en känsla för stil.

Skämt å sido. Idag har varit totalt meningslös i den meningen att jag inte gjort mycket värt att nämna. Så inte heller senaste helgen då jag jobbade på Plantagen här hemma i Askimland och somnade halv åtta på kvällarna. I hårda drag draget. Efter en kort storhandling på coop har jag nu återvänt hem för att slå mig till ro i mitt stökiga rum. Så mycket ro man nu kan få med en Smillasyster.

Godkväll Göteborg

torsdag, maj 1

Sista Aprilen

I mitt horoskop, som jag för övrigt inte tror ett skit på, står det att jag ska ta för mig. Motsägelsefull som jag är ska jag se vad som händer, om jag tar för mig lite alltså. Som om det vore något nytt.

Igår var det studenternas glansdag. Chalmerscortege i alla ära men när de åker i någorlunda halvsnabb takt förbi och man i i periferin har hundratals människor som flimrar framför dina ögon är den slarvigt skrivna texten på ekipagen något svårläsliga. Ett tips till chalmersisterna är att dricka mindre öl under uppbyggnationen. Free of charge.
...Mindre ris och mer ros, jag vill trots det säga att min valborgsmässoafton var förtjusande i vissa stunder. Dessutom kan jag numera titulera mig mästare i Hoppborgsliggande. Tro mig, det finns vissa skillnader i att hoppa som sjuåring på något lokalt jippo och under alkoholinfluenser som 20åring.

Men kvällen tog även slut denna gång. Och livet går vidare. Resten av veckan ska spenderas i ett gigantiskt växthus, så även kallat mitt nya extraknäck. På tal om knäck, nu blev jag lite sugen på att spendera morgonen framför en soluppgång en varm julidag.

Det var allt för idag. Peace

torsdag, april 24

Solskyddsfaktor 100

Hurra! Om fyra veckor kommer jag gå runt med en het solbränna (önsketänkade), jämn och fin som en brun kaka. How come? Emmy och jag bokade nämligen flyg till och från Alicante tidigare idag. Så om fyra veckor har jag varit borta en. Hängde du med där.

Sitter just nu och lyssnar på julmusik!? Inte alls det humöret jag är på så jag ska nog byta. Jesus i all ära men Kanye är kung.

Måste bara lägga till att jag är allergisk mot solglasögon på näsan efter mörkrets inbrott. Ris till killen i 25års ålderns, med Raybans, svart rock, kritstrecks randiga byxor och vita krokodilskor på Markland runt 20.15 i afton. Skäms å dina vägnar.

Peace

onsdag, april 23

Vuxenpoäng.com

För ungefär fyra minuter sedan gjorde jag min livs första deklaration. Öh. Jo, men visst så är det serru. Aldrig tidigare har landet Sverige krävt mig på detta onödiga ont, så nu var tiden inne. Via SMS dessutom. Om det inte var så att detta var gången skatteverket tog min oskuld skulle jag vilja uttrycka mig "Annat var det förr". Alla dessa alternativ så som e-deklaration, telefon och via sms låter för bra för att vara sant. Papper och penna kan man lita på.

Men som sagt, detta var första gången för mig. Så här i efterhand känns det jätteskönt med tanke på att återbäringen finansierar en och annan spanienresa och lite till. Alicante here we come (!?).


Varför i alla hjärtans namn tänker du nu. Som jag själv. Här låter jag bli att skriva på flera jordsnurr och när jag väl gör det dedikerar jag hela texten till skatteverket. Ber om ursäkt. Du skulle aldrig bemödat dig med att läsa helt enkelt!

tjao

söndag, april 6

Långt

Norah Jones sjunger att hon snart sjunker och Tony kommer in och ber mig lukta på köttfärsen. Jag säger bestämt nej. Han insisterar.
...För mig finns inget värre. Rå köttvara. Ett illamående reser sig snabbt och härligt inom mig och jag vill faktiskt såhär spontant kräkas. Tänk er att ni går runt på centralstationen eller i nordstaden och plötsligt möts av en annan människas hemska odör. Då vill man inget hellre än snabbt som tusan andas ut dessa partiklar ur sitt system. Man utandas tills det inte längre finns luft att utanda. Det är inte förrän man håller på att få slut på syre man känner sig ren igen. Ungefär så känns det att få ett grått köttfärspaket instucket under näsan på dig. Jag vägrar.

Nyponsoppa har sedan barnsben legat högt på topp när jag funderat över tänkbara faktorer till illamående i mitt annars alldagliga liv.
...Jag har aldrig sett mig som personen vars intresse kunnat växa starkt inför något eller någon särskild. Sällan har jag haft några s.k idoler (posters på väggarna, ja visst. Men inga jag egentligen dyrkat). Inte heller har jag någonsin skaffat mig ett genuint intresse för någon aktivitet utanför mitt rum. Hemma har jag kunnat måla, skissa, göra pingviner av cernitlera och sjungit framför spegeln. Men sånna aktiviteter finns inte med över Bingo Lottos lista för potentiella bidragstagande grupper i landet. Med andra ord, jag är en mycket tråkig individ på det sättet.

Under senaste året har jag däremot upptäckt en del fobier. Fobier är jag bra på. Nyponsoppa var en fobi som mer kan klassas som ett ogillande. Myror däremot har jag svårt att ens sitta här och skriva om. Jag har säkert berättat om den gången då jag mitt upp i stressen började gråta av förskräckelse då mamma halvt tvingade mig att se på när en man blev slukad av massa kryllande mördarsorter på TV. Hon blev förvånad. Jag också.

Stekning av kött får mig att må illa. Såväl lukten av rå köttprodukt. Associationerna får mig att vilja bli vegetarian. Jag förstår ibland denna minoritets resonemang, men jag tycker samtidigt alldeles för mycket om en stekt köttbit för att vilja ta det ur min vardag.

Detta är saker som får mig att bli mer människa. Oavsett vilka löjliga ogillanden och fobier man har får man en titel. Det är den titeln som får andra att undra och förundra.

Åter till min bokläsning. tjingeling.

Orkidéer och annat vuxet

På skrivbordet behöver man en livboj för att överleva eftersom skräpkvitton och annat svämmar över kanterna. Min inte längre så vackra orkidé står i ena hörnet och påminner mig dagligen om hur dålig jag är. Det är väl en jädra tur att det inte är ett barn jag har i där i blomkrukan. Då hade jag varit en förbannat dålig mor.

Förutom att jag är mindre bra på att vattna mina få blommor har jag ändå denna helg lyckats samla på mig lite vuxenpoäng. Igår åts det ost och kex med tillhörande vin hos Claes och idag var det restaurangbesök på SoHo som gällde. Fint. Synd bara att skuggan av oseriösheten ligger kvar i mina hasor vart jag går. Trots dessa mogna påhitt med ost och restaurangbesök. Antar att det är mängden vin och samtalsämnena som gör biffen, det är väl lite där man lägger tyngdpunkten när man bedömer. Skulle vara skönt om någon bara insåg mitt allvar ibland. I så många sammanhang.

Sen skulle jag allt bra vilja veta varför det heter ostbågar och baconchips. Har svårt att tro att något av de två nämnda innehåller någon större mängd av någon som helst mejeri eller kött-produkt. Så oerhört dumt.

God kväll kära vänner

måndag, mars 31

Ännu en helg

Det hela höll sig mycket enkelt, några skivor parmaskinka, en och annan tärning potatis, fullt med ruccola, rödlök och lite fetaost. Jag är säker på att MatTina hade fått det hela att låta så mycket mer som en sensation än vad jag lyckas åstadkomma Däremot får jag inte betalt för att laga mat, det är lite där skillnaden ligger. Men det blev inte så dumt detta, salladen jag gjorde med mina egna händer. Det vakumförpackade brödet var i och försig märkt Coop men va fasen, det smakade inte jätteäckligt för det. Mums.

Helkväll med Kjellan (hennes nya smeknamn, Emmy vet inte om det än bara) och CarroBarro. En promenad till Shell efter middagen. Back ner och backe upp. Och sedan en Monsterfilmtitt. Så såg kvällen ut i korta drag. Sen att jag råkade tappa bort lilla Maya på Coop tidigare idag är väl dumt att nämna, det händer ju att mamma läser här lite då och då.

Over and'

lördag, mars 29

I'm dreaming of a swim in the sea

Pang och bom. Från Hanna-sminkande till bag-in-box-tömmande på tre röda. Och rätt som det var hade jag vaknat upp med en helsikes bakfylla i ett stökigt hus där köket fortfarande luktade fylla. Härliga tider. Det var en bra kväll men be mig inte återge det hela för minnet sviker.

Första tanken när jag vaknade i morse "vad i ****** gjorde jag igår egentligen?". Victor & Victor's första tanke när de såg mig något senare var nog "vad i ****** gjorde hon igår egentligen?". Jag mådde som jag förtjänade. Är tacksam för deras upprensning av pantisar tidigare idag i alla fall, det är sann vänskap det. Men jag tror jag skrämde dom båda med min iögonfallande ofräschet.


Nu sitter jag här med ögonen på skrivandet samtidigt som öronen följer Marlin's sökande efter sin son Nemo genom de blå havet. Smilla, Maya och Felicia sover finaly och jag ska sova på soffan inatt. Måste hitta ett bra recept att bjuda EmPem och Carro på imorgon först bara.

The End

tisdag, mars 25

Black out

Äsch. Det var så mycket jag skulle skriva att jag blev snurrig. Allt från dagens beachvolleyspelande till min första egengjorda köttfärssås plus hur extremt uttråkad jag är på mitt jobb.

Ge mig något annat att tänka på. Snälla.

Möööh.

måndag, mars 24

Fare enough

Nu vet jag vad som saknades i mitt liv. En uppenbarelse kom till mig och jag godtog den. Jag förstår nu. Tittar jag ut genom fönstret ser jag ingenting, det är helt tomt. Bara alla dessa fallande vita snöflingor som virvlar i plusgraderna. Runt och runt. Känslan av att vilja springa ut likt rövarna i Astrid Lindgrenfilmen genomsyrar hela mig och ett leende har spridit sig i mitt ansikte. Från ögonvrå, vidare ner för mina kindben och ner till min högra mungipa. Det är så jag brukar se ut när jag ler nämligen. Himla bra.

Det som saknades var ordentligt med snö och här är det nu. Det hela känns väldigt betryggande och jag skulle vilja att den låg kvar hela veckan. Det är naturligtvis inte alls något jag borde hoppas på, vi vet ju alla vilket land vi bor i. Det kalla landet i norr med konstant höstväder. Fare enough som någon brukar säga.

Love

söndag, mars 23

Påskhälsningar

Igår var det påskafton. Lustigt egentligen när det trots allt är både förmiddag och eftermiddag och sedan bara en kort yttepyttliten afton sådär på slutet. Namnkonstruktionen i våra svenska traditioner är något skeva kan man tycka, om man väljer att fokusera på sånt. Men jag är glad, mycket tack vare en massa röda dagar i samband med denna nougatfyllda, godissprakande, påskmustrapande högtid. Röda dagar. Lyckliga dagar.

Det märkliga i gårdagens hockeytittande var inte Victors plötsliga gormande. Det svåra i det hela var helt enkelt för mig att lyckas uppfatta när pucken gick in i mål. Den är så liten och det går så fort. Jag är inte van vid sånt. Men kul var det.

Tolka mina ord hur ni vill denna kväll. Just nu kan jag inte bry mig mindre, det blir roligare så. Sen behöver jag ett stjärnfall för jag har en önskan jag skulle behöva önska.

Peace

torsdag, mars 20

Walt Disney Bloggers Presents

Helgen är här. En dag för tidigt dessutom, som i vanliga fall kan vara härligt välkommet. Men i mitt fall innebär det att min helg blir extra lång och mörk eftersom jag är strandsatt här. Uppe på en trollsk ås. Sådär kul kanske. Skulle vilja ha ett trevligt sällskap och ett glas vin just nu. Ha! Vem försöker jag lura, flera glas såklart.

Såg en sådan där teckning med förmålat motiv på för barnen att bara fylla i. Praktiskt för de som inte ligger lika bra till på den estetiska fronten som jag själv. Nog nu. Vad jag ville ha sagt var i alla fall att det var motiv på en mängd olika Disneyprinsessor. Törnrosa, Askungen, Jasmin, Skönheten och så klart Snövit. Vem av de alla ljuvliga flickorna hade långt hårsvall fallandes ner för deras axlar. Det kan jag svara på- Alla. Förutom Snövit såklart med tanke på att hon uppfanns för länge länge sedan. Vilken självtyckaomboost man fick då. Mörkhårig och kortklippt som man är. Med andra ord, ingen riskt att någon skulle förväxla mig för en sagoprinsessa. Tråkigt. (För det har bara med mitt hår att göra!Såklart.)

Ja, men om man skulle poppa sig lite popcorn, tända lite ljus och snurra in sig galet många varv i en, två eller fler filtar. Skulle behöva en syster här eller något så man fick skälla lite. Smilla, get your ** over here, de finns ju en katt här du kan plåga! peace

måndag, mars 17

Gott och kort


En bild säger mer än massa ord. Denna summerar min långhelg så galet bra. Hej då.

onsdag, mars 12

Im singing in the rain

Det är vansinnigt. Jag har både klarat teoriprovet (endast 2 fel) och köpt en ny telefon denna veckan. Det är inte alla som gör det.
...Något annat som är härligt är när man kliver in i telenorbutiken för att bara "titta" och försäljarna flockas. Extra leenden, omtänksamheten, frågorna och flörtandet får en nästan att glömma hur mycket de faktiskt försöker lura dig. För lura det gör de, om så inte skjortan men slipsen kanske. Mig gör det dock ingenting eftersom de är så söta killarna. Fascinerande.
...Så här sitter jag nu, med en ny Sony Ericsson, och försöker förstå mig på hur den fungerar. Jag minns förr i tiden då det krävdes cirkus fyrtioåtta timmar första gången man laddade en nyköpt mobiltelefon. Nu vill de påstå att det bara tar två och en halv. Hur bra som helst med tanke på att man förvandlas till ett lite mindre barn såhär efter ett inköp och mer än gärna vill sätta igång och knappra på den!

H&M har gjort sig en stor tjänst det senaste måste jag säga. Nu pratar jag inte om något förbud av fårull från australien inte. Nej, jag syftar på interiören i stadens alla butiker- ja, nästan alla. Det har blivit lite roligare att strosa omkring där inne nu. Billigt, trendigt och fint. Världens kanske bästa affärsidé sedan de där ihopsättbara möblerna från ett stort varuhus. Det konstaterandet är jag dock inte först eller sist med att komma med. Men jag är stolt över att vara svensk!

Emmy å andra sidan har en hel del kompenserande att göra imorgon. I form av vin så klart, vad annars. Massa vin ska jag ha för detta, om hon så ska hälla det över mig och i min handväska. Nej självklart inte, det vore orealistiskt. Men i glas där med basta.


Slutligen kan jag bara säga hejhopp elefantsnabel!

onsdag, mars 5

"Vad är det som kör och kör..."

Idag mina vänner är det tisdag, eller onsdag..äh jag vet inte. Det liksom flyter ihop allt sammans. Men jag vet i alla fall att det är fredag om två dagar och det ska bli skönt. Inte själva fredagen i sig mer vetskapen om att det när som helst slår om till lördag och vipps så blir man genast lite lyckligare.

Tidigare körde jag på en kartong lika stor som Emmys lägenhet, dvs stor. Att den fastnade under bilen och vägrade släppa var bara ett plus. Mamma fick köra upp på en kant så den slets av och vi kunde fint köra vidare förbi torget. Kul. Efter det spatserade två bambisar på vägen framför mig en bra bit här hemma i sisjön. Det ni.

Det här nya fenomenet, Björn Gustafsson, är lite kul. Då menar jag inte i den bemärkelsen att han lägger upp skämten snyggare än många andra utan mer hysterin kring pojken. Vad är det här om att man måste älska eller hata, det är komik. Inte liv eller död. Jag är kär i honom, självklart. Men jag älskar inte, det vore ju lite patetiskt. Men att starta antigrupper emot honom är väl lite att ta i. Det säger ju kanske mer om medlemmarna i diverse grupper än om målet, i detta fallet Björn, i sig. Gillar man det inte, låt bli att titta. Det borde väl räcka som ståndpunkt.

Ps. svar på dagens titel är naturligtvis "Cecilia"

Peace

söndag, mars 2

Jahopp

Jag visste att dagen skulle sluta illa! Jag bara visste det! Först och främst såg jag en kvinna springa till spårvagnen i majorna, redan där visste jag. Hon tappade en vante på vägen men upptäckte det aldrig. I sånna situationer känner man sig lite maktlös. Vad kunde jag göra, som redan satt på vagnen, ingenting. Och så mådde man dåligt av det. Sen fungerade inte min telefon, så rätt som det var kastade min hand den i golvet hemma och gissa vad?!-den fungerade ännu sämre efter det. Halva displayen blev vit och prickig så nu sitter man här med fem olästa sms från gårdagen som jag inte kan läsa. Dags att köpa en ny.

Sen var det det här med kläder, inte fasen visste man vad man skulle ta på sig heller. Så igår blev jag arg för det också. Som vilken tjej som helst. Därefter körde mamma mig hela vägen till Vic, vilket inte var så dumt i och för sig. Som plåster på såren. Tack mamma.

Askalas och glad övergår snabbt till jättefull och dum, så någon utgång blev det aldrig. En tidig hemgång för Cecilia och nu sitter jag här klockan nio på morgonen och pluggar in lite text för min kommande arbetsintervju på Liseberg. Undrar om man har någon chans.

the show must go on

tisdag, februari 26

little miss sunshine

Jag kör på lite ynkligt och jag bromsar lite för lite. Ser mig inte om och tänker så mycket att jag får stopp på självaste tanken. Nej, det är inte mitt liv jag beskriver för er i någolunda ordnad form. O nej. Det här är hur jag beter mig i körskolans svarta (jätteförstora) SAAB. Dieselmotor, ECODriving, tänk först-handla sen, var med, häng på, dragläget Cecilia! Dragläget! titta, blinka, kör!
...Ja, som sagt, det går åt helvete. Körningen får mig att känna mig som en av de stekta potatisarna jag åt idag. Efter åttio minuter med Eva är man genomstekt Med extra krydda.

Det jag skulle vilja veta är hur blåsigt det kommer bli i morgon. Förjäkla blåsigt antagligen och det har jag ingen lust med alls. Såhär utanför förskolans väggar känner jag för att klä på mig vad fan jag vill utan att vädret ska få sista ordet. Å andra sidan slutar det alltid med att det börjar regna och jag står där i en för tunn jacka eller ett par solglasögon lite snopet i handen. Så sista ordet får jag förmodligen aldrig i det här ganska långa landet Ösregn.

tjofaderullanlej

söndag, februari 24

Söndagsbestyr

Här sitter jag, miss Noll Disciplin Planen om en stillsam förfest och sedan hemgång resulterade efter många glas alkohol i att jag just nu befinner mig i ett tillstånd som liknas med migrän. Fullast på stället, det var jag det. Tror de hänvisar till det som "tjugoårsåldern". Härliga tider detta. Man får se det positivt, det går över förr eller senare, både tjugoårsåldern samt bakfyllan.



Mormor tyckte söndagsmiddagen skulle bli enklast överstökad om hon tog med matsäck till familjen Johansson/Hulténs residens idag. Sagt och gjort. Väl färdiglagad, smakad och tackad kilade hon snabbt hem igen för att få lite lugnt och ro. Så fungerar hon. Har inte riktigt hunnit bli immun mot fröken Smillas tourettesliknande tvångsneurotiska skrik vid middagsbordet titt som oftast. Förståeligt. Mycket förståeligt.

Kommande två veckor blir pluggveckor för min del. Intensivkursen hägrar med start imorgon. 80 minuter om dagen. 5 gånger i veckan. Shit vad jag kommer köra på saker. De gör nog bäst i att gå ut med någon form av lokal varning så människorna i staden håller sig på trottoarkanten.


Se upp i backen.

måndag, februari 18

Summa Kardemumma

Just nu känns det som jag har så mycket. Inte allt men mer än många..I frågan om tid är jag dessvärre fattig. Med ett hägrande teoriprov i mars och ansökningsfomulär hit och dit känns det som om sommaren närmar sig allt för fort. Våren den är välkommen men sommaren kan vänta. Måste bearbeta mina vårkänslor innan jag kan köra på ytterligare tror jag. Och där fick jag nittioåtta procent av landets befolkning att hata mig tack vare min lilla sommarmotståndsrörelse.

På tal om motståndsrörelse, de där kosovomänniskorna skrämde nästan livet ur min svenska kropp när jag i söndags korsade gatan mellan nordstan och centralstationen. Med flaggor viftandes och bilar tutandes kom det dundrande fram och visade oss hur man firade ordentligt. Såg senare på kvällen dessutom fyrverkerier från en hög topp. Härlig utsikt. Fattades bara popcorn.

Helgen utspelade sig på ett antar platser runt om i staden. På hemmaplan, Askim, samt Vasastan, Avenyn och andra bra ställen. Utelivet i all ära och glory, men söndagsmornar..de är bättre.


Nog om mig, förstår inte hur du orkar läsa. Vet inte hur jag får kraft att skriva. Men gjort är gjort och allt känns bra. Och lite till..

..som Katarina uttryckte sig i samband med att ett inköp på Systembolaget just utfärdats (á la Djungelboken) "Det klirrar dödsskönt i kassen!". Kärlek till Grodan.

later aligator

lördag, februari 16

A moment in life

Hallå i lådan. Jag har inte ens tvättat bort sminket sen gårdagen än (jag vet, blä) och här sitter jag i min bakfyllehet light och funderar. Från solsken och arbetsintervjuer till platt fall á la pankaka på mindre än tjugofyra timmar. Har mycket att tänka på alltså.
...Sen har jag hört att jag tänker för mycket vilket alltså gör denna situationen så mycket jobbigare då jag egentligen inte borde tänka alls. För att motbevisa. Men alltså, hur slutar man tänka när det blir som det blir.

Men vad kan man göra, födelsedagskalas väntar. Tänkandet måste upphöra.

På återseende.Tjolahopp

måndag, februari 11

Push up on me

Söndag. Hela veckan. Eller ja, vi kan alltid hoppas. Nej i verkligheten är det bara söndag en gång i veckan. Vanligtvis efter lördag. Så även denna gång, så nu sitter jag här igen, har lite problem med att placera benen bekvämt nog i sängen för att slippa att de börjar sticka i dem efter några långa minuter. Det är däremot ingenting emot vilken smärta jag kännde igår med mina högklackade. Robin vet nog.

I fredags besökte jag ingemansland, Hisingen, i hopp om lite god middag och lite vin. Maten blev skitgod och vinet blev lite för mycket. Tack Vicpic. Du kan då planera maträtter och nog kan du låta gäster förbli just gäster. Det blev en spännande utflykt det där med allt bussåkande fram och tillbaka också. Stadsbo som man är.

På förfest no. 2 igår däremot, då jäklar fick vi improvisera. Tequila dricks numera rent standartmässigt ur deciliter- och matskedsmått. I alla fall om jag får bestämma. Då kan man liksom aldrig veta riktigt hur mycket man får i sig, notera att det alltid blir för mycket.
...Kvällen avslutades på Push, en hejdundrandes avslutning dessutom. Golvet sviktade, musiken höll på att ge Em tinnitus och jag söp bort mina vantar (men sschy,säg inget till mamma för det var egentligen hennes, bättre att hon får reda på det här läsandes på bloggen än av någon av er). Sorry mom.


Likt en nyår i repris spatserar Cecilia Avenyn upp med sina skinande, höga, svarta skor i högerhanden, ett leende på läpparna och handväskan i den vänstra. Likt en viss midsommar i Båstad lånar hon ut sina skor ett slag för att i utbyte få spatsera runt i någons, något större, bekvämare skor i herrmodel. Fantastiskt pinsamt hur dessa två onämnda killar kan klämma ner sina fötter i mina skor. Pinsamt för mig. Eller så är det de som har små fötter, och du vet väl vad man säger om killar med små fötter. Punkt, punkt, punkt.

Kärlek till Em's nya kök. Lite extra love till mig själv som tog bussen hem och inte taxi för en gång skull, samt massa gillande till Hanna för att hon är så bra på dansgolvet.


Hade velat bifoga en bild på galenskaperna. Emmy har däremot varit för lat idag så hon låtsades att hon inte visste vart sladden till kameran låg. Så kasta bajs på henne om ni blir besvikna.
over and utt

onsdag, januari 30

Lön(e)löst

Omröstningen är härmed avslutad! Vad kom jag fram till. Blev jag något klokare? Nja, det var inte riktigt min mening att bli intelligentare utav det, mer att få en uppfattning om saken.
...Vad är då min uppfattning, tolkning, uträkning eller om du så vill kalla det- analys? Som resultatet visar finns likheter med enkäten och vårt samhälliga liv. Underbetalda kvinnor är heta? De som kämpar mest fysiskt och de som tar hand om det nödvändigaste i vår omgivning är något sexigare än en säljare på ett medelstort företag med väggar målade i omoderna färger och ett lunchrum som ses som ett nödvändigt ont. Helt mina egna spekulationer.

Men visst stämmer det till stor det. Tjejer vars utbildningsnivå är låg drar till sig slemmiga männs blickar och drar uppmärksamheten till sig. För hur okultiverat det än må vara, och hur outbildad man än kan få vara i liknande yrken finns något simpelt i det hela. Som bidrar till attraktionen. Ren psykologi. Det är det animaliska som kommer krypande. Som så ofta annars.

Det finns två sorters killar, de som gillar motsatta könet med makt och de finns de som gör det omvända. Alltså. Denna utfrågning bevisar min teori.

Så om man ska lita på rösterna är jag just nu alltså en okultiverad, het, dagisfröken. Typiskt.

Eller nåt.

tisdag, januari 29

Jaget

Jag Jag Jag. Jag är så självsäker att jag blir osäker. För ingen anledning. Människor har kastat bra ord på mig en lång tid nu. Ibland menar man det, ibland inte. Men ändå suger man åt sig som en svamp, för oavsett om någon säger något eller inte har jag lärt mig att den som gör störst skillnad är jag själv. Vilket ofta resulterar i att jag vet bäst och andra mindre dåligt. Detta låter naturligtvis mycket mindre kompliserat uppe i mitt huvud men det är lite skitsamma om du förstår. Det viktigaste är väl endå att ni får något att klura på.

Föresten blev jag kär idag. Denna hade sköna rutor på magen, otroliga ansiktsdrag och en gyllenbrun ton. Snygg klassisk stil vad det som gällde och jag såg att det fanns mer att upptäcka under ytan. Det var som om jag ville springa iväg till Domkyrkan ett kvarter bort och bara göra slag i saken. Tyvär kostade väskan en 5tusing så jag får väl gå runt med min nuvarande på axlen- som de säger i skåne- ett tag till. Men inatt ska jag drömma.

torsdag, januari 24

115

Det är tokigt hur ytters oinspirerad jag varit i dagarna. Stor underdrift. Sitter för tillfället och lyssnar på Leona Lewis, hennes låt är som Whiskas är för katter. Beroendeframkallande. Kalla mig neerd men jag faller tyvärr för sånt där catchigt vet ni.

Ikväll finns inga världskonflikter att lösa, inte heller några att hitta på. Istället funderar jag lite avlägset på min myrfobi, mitt teberoende, det kreativa tänkandet och mina dåtida klaver. De två apelsinerna jag just åt var inte heller dumma.


Såg att allas vår kommersiella kanal Fem är på jakt efter deltagare till nytt program. 21 frågor om dig själv och du blir halvmiljonär. Bit av kaka. Vad kan vara så svårt, ett stycke pinsamhet och rosor på kind. Vad gör man inte för pengar(jobbar på dagis kanske).

En viss fjortonåring var berusad första gången på ZansiBar, en annan gång var hon inte fjorton men gick direkt från efterfesten till jobbet. Hur svårt är det. Hon har sprungit runt en grill, ett hus och på en strand. Hon sågs även i någons trädgård en gång. Samma flicka har varit lite hemligt kär i en kille sedan hon var femton och en gång drack hon sig full på en vardag och firade Päradagen i Förslöv.
...Inga konstigheter detta. Ge mig 500 000 kronor så ska ni få se på hemligheter!

so long

fredag, januari 18

Syskonkärlek

Jag har mycket svårt att förstå. Nej, jag kan inte förstå. Det finns en liknelse mellan mig och Emmy och det är att vi båda är lika långa. Ingenting annat. Hur kunde då folk få för sig att vi var syskon. Vem var storasyster och vem var lillasyster är min fråga. Underligt.

Victoria och jag är inte heller lika. Ändå har folk fått för sig att vi är det också. Där är inte ens längden en likhet. Hon är blond och smal, precis som Emmy, hon är kort och ingenting stämmer överens.
...Kan det kanske vara så att man som bästa vänner utstrålar en sådan säkerhet, en speciell koppling och ett speciellt kroppsspråk gentemot varandra. Man känner varandra så bra. Som systrar. Vilket av omvärlden tolkas på just detta sätt. Då spelar liknelsen ingen som helst roll, då påverkas man av intrycket som säger att dessa två människor känner varandra bättre än det känner sig själva.


Så måste det vara. Trots att det är underligt måste det vara så. För vem känner Em eller Vic bättre än jag, och vem känner Ciss bättre än dem..




måndag, januari 14

Lattjo Lajban

Jag sitter nu här och är livrädd för att mamma ska storma in i mitt sovrum. Plocka undan i köket efter middagen är det sista jag vill idag. Nämnde jag föresten att middagen blev min frukost, har hört att det är viktigt att äta just frukost. Så det var väl lika bra att ge sig på det. 18.00.

Man har ofta, som någorlunda vuxen person, några enstaka starka minnen från barndomen. Ett jag satt och funderade på tidigare är när jag som möjligtvis åttaåring reflekterade över barnprogram. Tecknat. Jag vill minnas att jag sa till mig själv hur underligt det var att äldre inte gärna såg på sådant. Det som var så bra. Jag sa också till mig själv att jag aldrig skulle sluta titta.
...Såhär i efterhand inser jag min bristfälliga dos av intelligens. Men då såg jag det annorlunda Nu ser jag det för var det är. Mindre givande.

onsdag, januari 9

Olyckligt

Jag sitter här och tittar på TV4Sporten. ???. Vad hjälper det att zappa vidare, på 5:an visas Playboybrudar och deras pappa. Nu förstår jag varför jag sällan tittar på tv längre.
...Men det är synd i den bemärkelsen att jag nu för stunden är galet sjuk i halsen och har tittat på Stolthet & Fördom ännu en gång. Shit nu börjar Seinfeldt.. det kan inte bli värre.

Är torsdagar lika med grabbkväll på alla nationella tv-kanaler? Jerry, Tuttar och hockey. Jag drar mina slutsatser så kan du dra dina egna.

Godkväll

söndag, januari 6

En snabbis

Jag vill inte gnälla på någon eller så, men vad fan ni killar med könshår i hela ansiktet?! Raka er.

...efter en på tok för lång spårvagnsfärd genom stadens kvarter en mörk söndagskväll.

fredag, januari 4

Valfusk

Från 2 till 9 på ett fåtal dagar. Trots att jag är partisk i allra högsta grad har jag svårt att tro att de Okultiverade rösterna uppkommit i ren demokratisk anda och av nio olika röstare. Jag har mina teorier. Men det ska bli intressant att se hur många fler röster det bli innan röstningen är över. En av anledningarna till varför jag låter röstningen fortgå. Rösta vidare!

En sjukling har talat

onsdag, januari 2

Benedictus qui venit in nomine Domini

Påven Benediktus XVI har gjort det förut och nu gör han det igen. Denna milda, kloka, förstående man har löst världsproblemen. Lösningen är helt enkelt den, en familj ska bestå av en mamma och en pappa och självklart några barn till detta. Hokus pokus så har vi en lösning på allt och vi kan leva i fred tills den dag Jesus kommer tillbaka och hälsar på. Eller hur det nu var.
...Det är inte klokt att ingen annan tänkt på det tidigare, så lätt. Hör upp nu alla homosexuella! Gift er med någon du inte älskar, ha sex med någon du tycker är motbjudande och lev lycklig i alla dina dagar. Då ska du se att allt blir bra tillslut. För planetens skull. För Benediktus. Se så nu.


Han är inte bara ful, han är korkad också.
.
.
.

"Benedictus qui venit in nomine Domini" - Välsignad vare han som kommer i Herrens namn

tisdag, januari 1

Happy New Year!

Klockan sju på morgonen den 1:a januari sitter jag i ett kök i Vasastan och försöker hålla ögonen öppna. Det är läskigt hur hela världen bjuder in det nya året med dessa alkoholmängder. Att börja ett nytt år på detta viset är förödande i synen om en överlevande mänsklighet. Trots det stod ja själv och hällde i mig bubbel på årets sista dag som om det var Min sista. Det sämsta med att bo i norden på nyår är att det är så förbannat kallt om man går ut utan jacka för att fira. Det bästa är väl att vi är så duktiga på att dricka så det värmer liksom ändå.
...Middagen blev som befarat katastrof. Kompenserade med stora mängder rödvin. Efter det blev det bara bättre. Jag börjar få mer och mer förståelse för alkoholberoende. En dum idé.


Barfota på Avenyn går jag och köper korv med bröd vid fyratiden. Med ett par skor och ett par korvar i händerna försöker ja leta reda på en vilsen Emmy Kjell. Väl funnen siktar vi på värmen i lägenheten vi råkade ha nycklar till. Kvällen på Aveny no.1 har tagit hårt på fötterna. Men det är så sant som det är sagt, det är inte över förrän Cicci slutar dricka tequila i baren. Så många tequila sen..


Jag hoppas bara kommande år blir minst lika bra som det forna. Godkväll.
.
.
.
.