söndag, oktober 28

Smalltalk

Det flög in en liten äcklig fågel i vårt kök i veckan. Läskigt värre. Mamma och jag fick komma till undsättning och fick förmodligen galna fågelsjukan på samma gång. Jag undrar vem som var mest rädd, den lilla förtvivlade fågeln eller den fågelfobiska mamma.

Men det var inte det jag kom hit för. Egentligen ville jag bara sitta och gotta mig i gårdagens softiskväll på Victora i Vasa. Fyra flickor med alkohol i handen och en oldieklasskamrat några meter ifrån sig. Det är roligt att se hur någon är så okapabel till att förändras under alla de år det har gått sen vi gick på Hovåsskolan. Lite mer skägg nu bara.
...I filmer ser man alltid den typiske figuren som ska på schoolreunion. Vi får också se hur denna för sitt liv försöker ordna för sig själv så det ser ut som om man kommit någonstans i världen. Karriär, förhållande och självförtroende. Allt är alltid en lika stor påhittad novell. Lite så var det igår, fast utan snack om karriär eller förhållande. Självkänslan fanns där, hos oss alla. Som så sällan förr. Skillnaden här var väl då att den utpekade var oerhört alkoholiserad och bar mössa inomhus.

Vad mer kan jag säga. Det finns de som fortfarande vill gå i nian på hovås och de finns Vi andra som för längesedan gått vidare.

Tack hallonpaj, grodan och lillalinda (kan väl tacka victor*2, alina johan tobbe danne å alla andra också men jag orkar inte skriva deras namn!).

fredag, oktober 19

Babbel

Varför är det händelsevis så att matematiker anses bättre än andra. Människor vars hjärna använder rätt halva höjs till skyarna och har till och med ett nationellt skolsystem uppbyggt efter sig. Hur kan det komma sig att formler, för längesedan redan uträknade av andra, kan komma att ha en så stor betydelse för oss. Svaren finns där redan, allt är bestämt och räknat på. Allt du behöver göra är att använda dig av rätt metod, allt för att komma fram till något någon redan räknat ut åt dig. Himla enkelt egentligen. Hur kommer det sig att det värdesätts mer än annat.

Religion är ett återkommande inslag i mitt lilla
ego-forum. Det slog mig just att hur ogillande till fenomenet jag än må vara
intresserar det mig desto mer. Det är fascinerande hur en hel värld kan byggas
upp och raseras gång på gång på grund av något så enkelt som det från första
början var tanken att bli. Dessvärre inser även jag det invecklade i det
hela och det är där fascinationen ligger. Detta enda, helt och hållet byggt på
människors tankar och tro, som för miljontals människor för samman och
splittrar, hur är det möjligt.
...Mina
tankar är inte fria nog att vilja tro på något. Men det stimulerar.


Ta religion eller samhällskunskap som exempel. Där finns inte mycket svar att använda sig av och inte heller några formler att utnyttja. När någon lyckas bra inom de kategorierna borde väl ändå det belönas högre. Eller åtminstone likvärdigt. Där har man inga mallar att gå efter, man får helt enkelt lita på sin egen slutledningsförmåga. Där arbetar man själv och använder sig av sina egna erfarenheter, och världens. Är det inte lite bättre ändå. Man kan inte fuska och kolla i facit. Det blir vad det blir och det är lite där fascinationen ligger. I alla fall för mig. Jag beundrar den förmåga och jag tycker det är orättvist att det har ett mindre värde.
...Ja, jag är en samhällstjej. Matematik har aldrig varit min starka sida (lätt underdrift) och jag kanske låter aningen bitter. Men sanningen är inte långt ifrån min åsikt. Helt objektiv är jag inte. Det är sant. Men vad kan jag säga. vi är alla själviska. Det tycker jag vi ska ha cred för.

Tjolahopp/ babblaren

söndag, oktober 14

Lördagen den 13

Jag fick ingen rosa cykel som Fille. Men jag fick en hel massa andra saker att glädjas åt. Om inte är jag glad för kvällen på restaurangen där Victor söp mig ovanför bordet (med tanke på att jag var ganska medveten om det). Utekvällen kunde jag varit utan, någon idiot, Danne! fick hjärnsläpp och beställde taxibilar till höger och vänster. Så det var väl bara att åka in med resten. Frågan är bara om folk verkligen tror att det är något drag redan vid elva- halv tolv. Mycket otroligt.

Men som sagt, jag hade en bra dag och nu ska jag snart kila bort och hämta alla mina paket som ligger och väntar på mig i ett kök på en restaurang i en förort på en stadskarta på ett golv. Ursäktar den långa meningen med att jag numera är 20 och inte skriver så bra längre, eller så är det helt enkelt för att jag är smått bakis. Välj själv.




Tjillevippen.

ps. läste igenom mitt lilla inlägg och tillägger såhär i efterhand att det jag skrivit inte ska tas som negativt på något sätt. Insåg själv den lilla förvridning som smugit sig in i mina formuleringar! Är alltså inte så det ska läsas. Läs det med ett leende på läpparna så kan det inte bli fel. puss och kram. ds

måndag, oktober 8

Tvivel, Hopp och Kärlek

I min sjukdom låg jag hemma i vår stora vita soffa (otroligt korkat med tanke på alla barn) och tittade på The Oprah Winfrey Show. För att göra historien kort var det någonting om en kvinna som tidigare trodde på Gud, Jesus och hela baletten. Men efter hennes mans tragiska död började hon tvivla.

Det är här Mina tvivel kommer in. Är det inte lite konstigt att man kan påstå sig vara en god kristen hela livet, tills någonting fruktansvärt händer. Tills det inte passar en längre och man inte tycker det är rättvist. Personligen tycker jag det verkar lite löjligt att fram till den dagen man råkar ut för något älskar Gud dig och din familj, du har pengar och hälsan och du är fanimej värd det. Men så fort bomben slår ner- pang- då vill man inte vara med och leka längre. Är det inte konstigt. Lite som att vara vegetarian fram till den dagen mamma lägger på en stor fet stek på grillen.

Det är precis som om att världens alla problem inte existerar så länge du själv inte är drabbad. Ser man inte finns det inte. Det är kul så länge jag ligger i gräddfilen. Ja, ni förstår. Är det inte jävligt fegt att tro på någonting as long as it works for you. Total idioti.
...Jag har svårt för att ta ett sådant påstått kristet levnadssätt på minsta allvar, jag är dessutom trött på att få uppslängt i ansiktet att Tro är något djupare än att man bara kan dra linjer sådär kors och tvärs som jag gör just i detta nu. Då frågar jag mig själv, står kristna, muslimer, judar, hinduer och alla dess förgreningar utanför de etiska regler resten av världen går efter. Som människor generellt använder sig av.

Naturligtvis får man sörja döda och ifrågasätta människoöden, det är ett steg i bearbetningen. Ren psykologi. Men var det då äkta kärlek man tidigare hade till sin tro om man kan svikta bara för att man själv inte har det bra just för stunden. Gud hjälper den som hjälper sig själv kanske inte känns så kul längre vid just den stunden..samtidigt som undernärda kvinnor i Kina kämpar varje dag för att försörja alla de barn de egentligen inte får ha, samtidigt som just dessa kvinnor fortfarande tror. Oavsett vad som händer.

ps. Enligt stavningskontrollen i den här bloggen har jag stavat muslimer fel, det ordet är obefintligt i deras vokabulär. Rasistiskt? ds.

söndag, oktober 7

Trött

En låt spelas i högtalaren och du tror dig veta vad de sjunger om. Du tror dig förstå och känner med orden. Det händer alla. Senare inser du att du inte vet ett skit, att allt var ett misstag och det var helt fel. Någonstans mellan orden förstod du att du förstod fel och allt blev omvänt. Det är där någonstans mellan orden som du gick vilse och började fundera. De unika tankarna som musiken antydde var inte dina egna, någon annan satte dem där mitt i allt för att förvirra.

Musik är så himla bra till så himla mycket, då man faktiskt kan lura sig själv till ett sinnestillstånd man önskar befinna sig i. Aldrig förr har man haft så fel.

lördag, oktober 6

6 oktober

Fille fick en rosa cyckel i femårspresent. Det vill jag också ha.



Grattis Felicia


tisdag, oktober 2

Höstvindar

Nackdelen med att man själv och lillasystern fyller år inom loppet av en vecka är att jag aldrig mer kommer få ha ett eget "vuxenkalas" så länge jag bor hemma. Uppmärksamheten är därmed tvådelad. Som tur är slipper jag bjuda med mina vänner till lek & buslandet på lördag. Mamma sa att jag kunde få hitta på något eget.
...Vid en närmare eftertanke finns det stora likheter mellan Felicias, 5, sätt att fira och mitt strax 20åriga. Hennes prinsessrum med hamburgare och dricka tex. Det enda som saknas här är egentligen välkomstdrinken. Mamma tyckte det var en dålig idé att smuggla in det på lek & buslandet. Sen har vi det här med bollhav och klätterställningar.. Hur tror ni en utekväll för en flicka i min ålder ser ut. Med skyhöga klackar klättrar jag i stadens alla trappor, inne som ute (även kullerstenarna i Vasa räknas som svårbestigna). Väl på dansgolvet surrar vi omkring bland människor likt ett barn i ett bollhav. Helt enkelt för att sedan tröttna och börjar klättra i ännu fler trappor.

Med andra ord, liketen är slående. Vem är dessutom inte hungrig efter flera timmars lekande på 5000kvadratmeter, dvs nattamaten ett antal människor väljer att trycka i sig under en kvälls fylleri.

Jag tror Filles femårskalas blir roligare än mitt 20års. Dels eftersom jag kan grejerna, har trots allt nitton år av erfarenhet. Medan det är relativt nytt för flickstackarn. Men även eftersom deras kalas innehåller kulörta bollar i massor och egengjord glass efter maten! Det slår mitt kalasande med hästlängder.


Mamma frågade idag igen om vad jag önskade mig. Jag svara samma som senast. Att jag inte visste, vilket är väldigt jobbigt för min egen del eftersom jag kan vara så gnällig om det blir fel!

ps. Inbjudningar till alla är utskickade. ds
Usch ja, puss och kram.