Profetian

Klimatförändringen har blivit lite av en modefluga som är här för att stanna. Likt då vi alla ville gå runt med platåskor (som jag har hört ska bli modernt igen lagom till våren) eller när man började gå ut med att man var gay. Massmedia tränger sig in i våra hem för att få oss att bli ångestfyllda över att vi har två bilar i varje hushåll. Och att vi dessutom råkar vara förälskade i Lambi samtidigt som flickorna och pojkarna i Kina får hänga sig på tork (bokstavligen) efter toalettbesöken.
....Bra eller dåligt, detta om mediauppbådet (inte ang. barnen i Kina), är något som kan diskuteras. Men hur man än vrider och vänder finns det alltid någon tjock man 50+ som bestämmer sig för att han vill ha fika och så är diskutionen snabbt över.


Personligen har jag mina föraningar om att hela planeten en vacker vårdag kommer att flyga i luften, precis som på Lillefots tid. Det hela låter för bra för att vara sant och jag tror att allt gott har sitt slut. Fram tills denna domedag anser jag att man borde göra så lite som möjligt för att förhindra utvecklingen. På så vis får även vi chansen att utforska hur den hela kommer att te sig inom kort. Kan inte säga annat än att jag är nyfiken!
...Vi borde alla få känna på hur det är att leva som vattentörstande nomad i öknen eller hur det är att få simmhud mellan tårna. Det är vi värdiga med tanke på vår behandlig gentemot moder jord.


Platons idélära, som i korta drag går ut på att den sanna perfekta och oförändliga verkligheten är idéernas värld, får mig att börja tvivla på en någolunda positiv framtid. Just med tanke på att om det enda vi kan lita på är vårt tänkande kan undergången vara nära.
....Se bara framför er när Linda Rosings barn för deras mors eminenta gener vidare till efterföljande led, hur går det då för evolutionen. Förr eller senare kommer fler och fler härstamma från denna stelopererade åsna och vår värld kommer med all säkerhet att gå under på ett mycket grymt sätt. Allt detta eftersom allt hänger på en liten detalj som det effektiva tänkandet. Vi kan bara hoppas på att det är survival of the fittest som kommer att råda.

Vissa skulle kanske kalla detta för hets mot folkgrupp, så jag får helt enkelt hoppas på att fröken Rosing och hennes två fylliga följeslagare inte kan läsa.
...Detta är bara en teori i raden av många. Jag har några till men jag vill inte göra någon upprörd.

En annan sak jag kom på på tal om vädret är Norge. Inte har dom åstakommit mycket, allt har dom fått på silverfat. Oljan, fisken och skidanläggningarna har alltid funnits där! De döper tillomed våra stormar, namn som Gudrun och Per är helt och hållet Norska benämningar som vi stulit från vårt grannland. Inte helt otippat.
...Det måste helt enkelt vara så att Sverige gjorde en dålig deal när vi lät Norge bli eget.

goder afton

Växjö tur & retur

La precis på luren efter att ha pratat med min kära mormor i telefon. Hon ville bara ringa och upplysa mig om att jag glömt iPoden i morfars bil. Just innan vi sa adjö pressade hon in ett litet "konsentrera dig på skolan istället". Det ska fanimej en mormor till det! Ingen annan människa på planeten som inte kan benämnas med titeln Mormor har de utformade skillsen som krävs för att kunna klämma in en sådan replik i en mening som helt och hållet har med något annat att göra. En eloge till henne.

Sedan kan jag också berätta om vår lilla utflykt som ledde till att just min vita repiga ipod råkades glömmas i en mörk volvo just idag. Jo ser ni, det var nämnligen på detta viset att jag klockan sju imorse klev upp för att ta en tripp till mysiga Växjö. Vid detta klockslag bör väl tilläggas att jag inte visste att stället var mysigt, det var något jag lärde mig under dagens lopp. Jag åkte dig för att besöka universitetet och det slog mig när vi satt där och åt på resturangen på campus att det faktiskt hade en av landets polisutbildningar stationerad just där! Med andra ord, jag kommer garanterat trivas.

Felicia,min fyraåriga syster, charmade universitetsfolket genom att gå från godisskål till godisskål. Däremot fick jag mina teorier om att hennes intelligens inte är på topp bekräftad genom att hon lätt lät sig bli lurad att dom hade låst in en man, målat honom orange och sagt åt honom att sitta alldeles stilla hela dagen. Hon stod där mållös och facinerad av vad hon såg vill jag lova. I själva verket var det en buddhawannabe i naturlig storlek placerad i en glasmonter. Tror de kallar det konst.

För att fortsätta i samma andra; Teleholms slott är något av ett gammalt spökslott. Trots detta hade dom goda kakor. Här bodde en kung och en prinsessa, fast dom var bortresta över dagen. Det var iallfall den officiella versionen inför Felicia. Jag hade glömt hur kul det var att ha tillgång till en syster som är så vilsen att hon tror på allt hon hör. Mycket tragiskt måste påpekas, risken är att hon blir lurad stackarn!

För att summera, jag har spenderat sammanlagt trehundrasextio minuter (+/-) med min mamma, mormor och lillasyster (var tvungen att räkna ut på miniräknaren hur många minuter det går på sex timmar. ni kanske förstår varför jag bytte till samhäll). I en bil där det aldrig var långt ifrån mormors röst eller Felicias hårdhänta slag. En av förklaringarna till varför familjen Johansson sällan åker på bilsemester i Europa. När vi anlände hemma igen kom min andra av tre systrar springandes ut i hallen ropandes "Var är min present!? var är min present?!". Maya i ett litet chasewnötskal.

Internationella samhällsvetarprogrammet, jatack. Men jag ber om ursäkt för dagens layout, inget ville som jag.

so long

mitt framtida Jag

Min mamma har alltid i mina ögon vart oumbärlig på många sätt. Om hon inte fanns hade det aldrig funnits någon tidigt på morgonen för att leta efter strumpor åt mig. Ni vet, när man står med ena foten i skon, är sen till bussen och redan halvvägs utanför dörren. Det är då hennes ärofyllda plikt att skutta upp ur sängen och leta reda på ett par, gärna av någolunda lik kulör. Saken är nämnligen denna att hon är den enda i vår kluvna familj som vet vart deras gömställe är. Bortskämt tänker ni, hon får skylla sig själv tänker jag. Vem tror ni jag har ärvt min exelenta tidsoptimism ifrån.

Just i sådana tillfällen är det bra att ha en mor att bli sur på. Lika så i de stunder då man inte kan hitta den där sista femtiolappen som man hade tänkt att använda till fikan, vem har störst plånbok då!? Mamma. Vem finns där när man har dragit ur hela garderoben och lagt den på golvet i ren desperation inför en utekväll? Mamma. Vem kommer och låser upp dörren klockan 4:00 am när man glömt nyckeln? Mamma.

Men det finns andra bra saker också, hon kan laga mat när man är hungrig, hon tar alltid mitt parti när det gäller, hon skyddar mig från min mormor och hon låter mig bo kvar i mitt rum så länge jag städar. Hon låter mig bara tömma diskmaskinen några gånger i veckan och hon ger mig julklappar en gång om året.


Dock har mitt liv kommit att utspela sig som någon form av tvreklam. Det är inte ICA-reklamen jag har i åtanke nu utan den där pensionsreklamen. Ett antal personer stöter på sig själva i framtiden på de mest oväntade platserna, just den menar jag. Detta insåg jag för inte så längesedan då jag en grå dag traskade in med genomblöta skor (och med strumpor som mamma letat fram) i hallen och såg mitt äldre Jag sitta i vår soffa. Jag satt och läste en veckotidning med Pernilla Wahlgren (otippat) på omslaget och hade fötterna uppdragna i soffan. De tog mig ungefär en nanosekund att inse att det var min egen mamma, men det var trots det ett mycket skrämmande ögonblick.


Min mamma har alltid i mina ögon vart oumbärlig på många sätt. Men jag trodde det skulle komma mer därtill om jag bara väntade tillräckligt ihärdigt. Till min besvikelse är den tiden förbi och det finns nu andra att leta strumpor till. Jag har dessutom slutat städa mitt rum.



godnatt lilla mamma

Blandade känslor

När jag var liten, eller rättare sagt mindre (med tanke på att jag föddes som en fyrakilos jätte och min mamma höll på att dö på kuppen), levde jag i tron om att livet runt tjugo skulle vara höjdpunktens höjdpunkt..som så många andra flickor i min ålder.
Med min glorifierade världsbild gick jag runt och längtade efter tiden då jag tillslut skulle få uppleva denna efterlängtade era. Tiden och verkligheten var snabbt, den kom ikapp mig och bet mig hårt i rumpan, så nu sitter jag här, har ont i arslet, är singel, behöver gå till frisören, det hörs vaga ekon från min plånbok, skolarbete upp över ögonen och allra viktigast att poängtera är väl att jag inte känner mig ett dugg vuxen. Frågan jag ställer mig är då vem fan det var som tutade i mig att livet vid denna ålder skulle vara så himla fräckt. Vem borde ställas till svars för detta hemska, någon måste man ju kunna få hänga offentligt tycker man?!


Här raderade jag andra halvan för det känndes som om jag bara försökte fylla ut den redan fullknökade bloggen.


Nu har jag försökt slutföra denna blogg i säkert två timmar utan resultat, dels tack vare min bästa Emmy, dels tack vare mina förbannade känslor.
Jag tänker inte nämna något eller någon för det vore oetiskt mot mig själv och mitt privatliv. Däremot kan jag säga att jag stod upp för mig själv inatt, men att jag alltid kommer tänka på en viss person som ett välbehövt inslag i mitt ångestfyllda liv.Ibland behöver man hitta underbara personer, bara för att senare kunna lära sig att släppa dom.tack.


/cecilia

Tro och Vetande

För att knyta an till dagens tidigare religionslektion med Kaj-Peter vill jag bara varsko samtliga om min ateistiska läggning (eller asiatiska,likt en onämnd person en gång uttryckte sig), som i praktiken innebär att jag inte har någon som helst tro på någon högre metafysis ordning. Mitt liv är på det viset därför inte mindre kul eller mer sorgligt. Jag skulle nog vilja se mig som en fri och väldigt obunden individ av just detta skäl, men vill samtidigt påpeka att jag inte har några som helst fördomar eller liknande mot icke-ateister, d.v.s troende.

Bara för att någonting inte går att bevisas betyder det inte att det finns.

Frågan jag ställer mig är däremot om människan verkligen behöver tron. På samma sätt som vi behöver vatten och föda? Eller tror vi bara att vi behöver tron. Det sägs att hoppet är det sista som lämnar människan, det är kanske lite det som gör att vi så starkt vill tro. Tror vi inte har vi inget att hoppas på in the end. Eller är det bara så att vi inte vågar Inte-tro med fasa för konsekvenserna.
På samma sätt som människor världen över tror-tror jag inte. På så vis blir det också en sorts tro,trots att det kan låta en gnutta motsägelsefullt. Men trots osäkerheten i mitt uttalande vill jag därmed ha lika mycket respekt från andra som jag ger dom. Det vore trångsynt att tro att alla kan och kommer att förstå mina åsikter, vart jag mig i världen vänder, en klarläggning här är däremot en bit på vägen.

Men för att inte haka på den seriösa genren inom samhällets bloggande vill jag bara säga en sak. Potatismos. Och med det sagt, har jag härmed sagt mitt för idag också.

Amen

nattöppet

Jag hade så mycket jag ville skriva men inte kunde få ner så jag låter det vara tomt, just till ära för de oskrivna orden jag aldrig skrev ner.

ha överseende

Pakter & bögar

Självfallet är dagens historia alltför omfattande för att kunna rymmas i ett enda inlägg. Ett urval kommer därför att göras, med utgångspunkt från två kriterier. De exempel som väljs ska illustrera och kronkretisera de olika typer av problem jag för närvarande kämpar med.

Nej skämt och sido, denna dag har vart så obetydligt tom att jag nästan velat låtsas att jag vart någon annan (vilket jag iof gärna hade velat andra dagar i veckan också).
Men som sagt, dagen är och har inte vart mycket att hurra för. En spontan musikutbytelse skedde mellan mig och min bundsförvant och vi har dessutom slutit ännu en pakt. Denna gång en sådan pakt som vi båda vart med på att göra, istället för mina egna påhittade. Vi diskuterade kring om vi skulle behöva skära oss i handflatan och ta varandra i hand efteråt, men kom vidare fram till att en liten släng av saliv och ett handslag skulle få vara mer än nog. Vi är nog båda rädda för att se blod, dock inget jag erkänner offentligt.

Tankarna seglade sedan vidare. Alla har vart i den situationen då man känner att man måste ta tag i allt på en och samma gång om saker och ting ska fungera till fullo inom närmsta framtid. Men oambitiös som jag heter i andranamn gör jag inte mycket åt biffen. I höst börjar jag på en ny bok, boken om att börja leva skulle man nog kunna kalla den utan att låta allt för pretantiös.
I dagarna har jag alltså kännt mig stundom lycklig, stundom olycklig i mina tankar. Frågan är då om man ska sluta tänka bara för att man är rädd för att känna sig olycklig, eller om man ska kämpa vidare och leva på lyckan. Finns mycket som egentligen måste ut.

Återigen har jag slutat tro på karma. Det är rena påhittet, precis som franska skulle man kunna säga. Men nog om detta. Vi vill inte göra de små bögarna ledsna.

(om någon tagit illa upp eller inte förstått mitt splittrade inlägg,ring BRIS)
over and out

En helt vanlig söndag

Popcorn är ju sjukt gott, speciellt en söndag som denna. Varför ska man försöka återställa bakfyllan med hjälp av alkoholhaltiga drycker eller dricka vatten. Popcorn är ju det ultimata! Popcorn är ju så bra att det är förvånandsvärt konstigt att ingen har gett popcorn en egen tvshow än. Vem skulle inte vilja se detta vita smäckra, underbara, fylliga, levande popcorn fylla tvrutan på utsatt tid någon gång under veckan. Popcorn är ett fenomen som gör människan glad och lustfylld. Men nog pratat om detta, över till vädret Tone.

"Ja, vadret ar blasigt i hele lande å storst vindstyrke har vi på vastkusten dar vi har kunnat mäte opp till orkanstyrke. Vi varner allmenheten och förestlar att ni håller er inomhuss.Tack for maj"

Japp å så rolig är alltså jag. vänta en till sak som jag har på hjärtat är denna..

Det var en gång en åsna som var ut och strosade på ett jättestort majsfält. Plötsligt blev de så varmt att allt började poppas och majesen blev till popcorn.Åsnan blev då så förskräckt eftersom han trodde popcornen var snö, och därmed frös han ihjäl.

Lovar att beskona er denna tråkiga så kallade humor i fortsättningen,men idag är läget som dte är och jag kunde inte hejda mig.

Potatismos åt alla!

Kärleksfulla jag

Dagen är kommen. Veckodagen som enligt många kan liknas som Guds gåva till människan är idag här. Fredag. Trots min ateistiska läggning håller jag fullt ut med om detta och firar just i lika stor utsträckning som massorna. Vanligtvis.
Just denna Fredag skiljer sig från mängden, det ser ut att bli en lugnt kväll. Om ens det. Mer än lugn, kanske mer åt död-hållet skulle man kunna säga. För det första regnar det ute och för det andra regnar det ute.
Jag är inte gjort för att bli regnad på, det finns så mycket annat här i livet som är så mycket mer roande så jag sparar min energi. Istället för att bli regnad på.

Sedan bad ModeratMaria om en liten släng av politik i mitt nya cyberliv så här kommer det också.

Vi vet ju alla att Sverigedemokraterna kom längre än många ville i senaste valet. Ryktet säger att de blir utfrusna och får mycket skit för sina åksikter.
Men vad har vi för rätt att stänga dem ute från vår politiska värld, i detta demokratiska land vi sägs leva i. Vi borde välkomna dem som våra vänner och ge dem en varm kram vid något passande tillfälle. En vild tanke är att vi skulle kunna ordna giftemål mellan oss och deras söner (vilket kanske får vänta ett tiotal år eftersom nuvarande medlemmar är finninga 21åringar) Ja, dessa människor har också rättigheter och vi är inte berättigade till denna mobbing som försekommer på denna nationella nivå. Mer kärlek åt SverigeDemokraterna! ..och deras framtida söner.

Nej helt ärligt tycker jag bara vi ska skjuta hela bunten.nöjd nu Marre ;)

på återseende!

Här har ni mig

Länge och väl har man försökt hålla sig borta från blogghysterin. Men det tycks se ut som att alla vägar leder till denna neuros av samhällsmedborgare samlade på en pytteliten bostadsyta, så även min. Nog med ursäkterna. Sanningen är den att jag helt enkelt behöver någonstans att andas ut mina misstycken om staden, kroglivet, Galna Shoppingsjukan och livet i största möjliga allmänhet. Ska även försöka reservera en och annan rad för positiva tankar.

Dagen utformade sig på det viset att den knappt kunde kallas för dag, jag och Emmy skuttade raskt förbi morgonen genom att sova och passerade Gå och vipps var det eftermiddag. Närmare bestämt 15.00. Vi hade tilloch med missat Tre Kronor-reprisen på tv4,var min kära väns yrvakna komentar. Våra planer om att leta efter stolar till Emmys ensamma matbord som står och fryser i vardagsrummet blev tillintetgjorda då vi istället ambitiöst bestämt oss för att båda,mot alla principer, börja plugga såhär på morgonkvisten.

Sagt och gjort, jag gjorde mig en egen utflykt, tog trean och även 58:an hemåt för att inte störa eller bli störd.
Notera att klockan bara var tio i fyra då jag återvänt hem och jag då bara vart vaken ungefär en timma.helt galet.punkt


Ett tag kände jag mig likgiltig inför skolverkets påhitt, även kallat projektarbete. Min motivation var borta, nej, den hade aldrig funnits där! Men så denna underbara morgon (15.00 en sommrig torsdag i januari) insåg jag plötsligt hur bra och kul de kunde komma att bli. Så jag satte mig idag ner för att skriva en påhittad loggbok som sträckte sig enda bak till november 2006. Lögner om vad jag arbetat med och hur många timmar jag lagt ner var myckte lätt att hitta på. Lögner är däremot till för att bli påkomna, så jag kommer få jobba hårt för att inte göra handledaren MajorMaggan misstänksam. Lömsk som jag är kommer hon förmodligen inte märka så mycket av mina geniala fusk. Huvudsaken är att man smörar för allt vad tygen håller. Tanken som räknas liksom.

Mina tankar inför helgen är splittrade, denna återkommande Emmypem vet mycket väl om min finansiella kris som stavas P A N K. Trots vetskapen drar hon ut mig varje helg med ledorden "du är alltid pank så vad gör det för skillnad!". Så ut kommer jag! Och tur är väl detta med tanke på att jag annars inte hade vart varken rikare eller fattigare. Hur nu detta går ihop vet jag inte (eftersom jag aldrig läst Ma-C), men jag tror jag måste köpa en ny extratandborste till Emmy som tack. Denna helgen är en singelkväll inplanerad, lördagkväll på hemlig ort. Att hävda att en pakt om evig frihet har gjorts vore nästan som att erkänna att vi vore feminister,så jag använder mig av ett anat ordval- vi vill helt enkelt bara supa och ha kul resten av våren. Start lördag.

Som många numera vet är jag en alkolist. Allt som är enfärgat eller inte innhåller orden apelsin/persiko/jordgubb/grönt/sun är drickbart. Detta lämnar endast Earl Grey eller English Breakfast kvar på listan över just drickbart, men låt så vara. Vad jag ville komma till var att jag nu är inne på min fjärde kopp te för dagen, och med tanke på att jag bara vart vaken i ungefär nio timmar tror jag det är hyfsat lagom.
En tandblekning är ett billigt pris för det goda i livet som kallas Te. På engelska heter det Tea för den som är språkligt inkompetent.

För övrigt finns inte mycket att säga, jag skulle däremot behöva gå till frisören snart. Ska bli kul. Godkväll