Hoppas inte jag får sparken. Vad synd det skulle va.

Tagene. Beläget något norr om Göteborgs kärna. Helt fel sida stan om du frågar mig. Värre platser finns, så som ett krigsdrabbat Kabul eller en storbrand i djupaste skogarna. Men just nu listar det nog endå en av de platserna på jorden som jag minst av allt vill vara på. Punkt.

Det är härligt att se hur människor engagerar sig så mycket i teraccottakrukor och jävligt dåligt gjorda utemöbler. Handlar du här bör du alltid spara kvittor för vad som helst kan hända. Antingen får du bladlöss på dina soffkuddar eller så knäcks brädorna på någon av alla orkidéer du köpt. Kort sagt, sök dig elsewhere.

Det som är mest underhållande är nog hur en gammal missbrukarkärring (jag hänsvisar till tidigare inlägg angånende alkoholister) med fula tattueringar (som om tatueringar någonsin kunde vara fina?) som bara är extra får styra och ställa bara för att hennes dialekt är missvisande (shit vilken lång mening, men nu är den äntligen slut). Borde man inte ha någon form av Borsta-håret-på-morgonen-policy likt färgen på våra arbetskläder. Det räcker inte bara att sätta upp det i två tofsar, det blir inte fint per automatik. Må så vara att jag låter bitter och omogen, jag bjuder på det.
...På annan ort ser jag upp till blomsterfolket och dess vänner, men här, på denna ort är allt fel. Inte ens bra är bra och dåligt dåligt. Här får rökare dispans och folk får ha råttor som sällskapsdjur (?). Är detta det nya liberala, förlåtande sverige de har pratat om. Hur är det möjligt. Välkommen till min värld.

Fredagsidol

Jag önska jag var en 149centimeters smal asiat som hette Alice. För er som inte hänger med kan jag berätta att jag sitter här och tittar på Idol i tv 4. Teveprogrammet jag sedan länge övergett av ren tristess trots dess få guldkorn. Men nu minsann, nu har jag pånyttfötts och sett ljuset. Och hon är fortfarande bra, väldigt bra, den där Alice.

...Att det fanns två Robin som jag aldrig tidigare lagt märke till förut gör ingen skillnad, de har endå inte en chans. Det skulle vara om tjejen på främsta raden i kvällens publik skrek ihjäl de toppade i såfall, och det är i och för sig ingen omöjlighet ikväll. Så som hon gapar.



Åter till mina popcorn. Salut.

Bakfylleprinsessan

Oj. Oj. Jag var inte ens i närheten av något som helst sällskapsmaterial i morse. Snarare det motsatta. Ibland lever jag verkligen inte som jag lär. Vilken alkoholistmiss. Om jag var känning med mig själv skulle jag bryta kontakten direkt! Det är lite av min filosofi. Bryt och lev vidare. Fungerar skitbra, det vill säga alla gånger då det inte fungerar skitdåligt.

Tänk om man bara kunde gömma undan alla alkoholister som man ignorerade förståndshandikappade förr i världen. Jag menar, det var väldigt effektivt har det visat sig. Frågar är då hur få människor som faktiskt skulle finnas kvar i dagsljuset efter ett sådant undangömmande. Vi hade nog alla fått smyga undan en och annan granne, släkting och katt. Gör mig faktiskt ingenting, jag gillar endå inte mina grannar, katter är håriga och det finns en anledning till varför jag inte gillar julafton. Men vid närmare eftertanke skulle de nog få stoppa undan mig någonstans också då med tanke på min bravad de senaste tjugofyra timmarna. Men oförmögen till att känna känslor som jag är gör det mig inget. Medlen helgar målet.

Skål.