Självälskning

Jag inser att jag har privilegiet att vara en materialistisk, bortskämd, svensk flicka. Det grundar sig i gemförelsen mellan nationaliteter, som jag för tillfället har en hel bunt olika runt om mig, och i synen på levnadsstandard.

Vi har våran källsortering, våra parker, allas vårt Uppdrag Granskning och våra höga skatter. Varför. För att vi är bildade människor som känner ansvar. Sen att man kan klaga på att bensinpriset är för högt eller att statet rövar bort en massa nollor på din lön, visst. Men trots det är vi inners inne smarta nog att inse varför.
...I Holland är det tydligen bara knarkare och knäppgökar som är uteliggare. Varför skulle man annars vara det. Den åsikten råkade jag överhöra tidigare ikväll. Intelligent. I USA är de så pengakåta att de får tunnelseende och bidrar till en ekonomisk undergång (vilket de lätt skulle kunna göra om igen om några år, för då har de säkerligen bytt bank vd och han vill också stå med i tidningen) och i Italien har de inte ens ekonomipack på cornflakespaketen. Ni förstår problemet.

Hittils har jag bara sett fördelar med Sverige. Det är facinerande hur I-länder kan vara så olika. Men det är klart, Italien har glidit på en räkmacka. Om jag haft lika många kyrkor och konstnärer i min trädgård hade jag också kunnat leva på turismen resten av livet. Hade min trädgård dessutom varit inglasad hade jag kunnat odla vindruvor också och vi vet alla vad man kan göra av vindruvor (russin!). Poängen med det hela är att Sverige inte lever på besökare på samma sätt som Italien. Vi höjer standarden för vår egen del och inte för någon annans. Med det menar jag inte att italienarna höjer standarden ens för turisterna, det vill jag inte påstå. Här, i stöveln som jag lever i nu känns det som om hela stan är fylld med lantisar som bara råkat flytta in i lägenheter.
...Att ens gå in på italienska män tänker jag hoppa helt, det enda jag kan säga där att de verkligen visar vart ribban ligger när det gäller intelligensnivån. Jag förstår hur en fotbollsägande och multirik gubbe kan leda landet. Ungefär som jag förstår hur amerikanarna valde George W. Bush. Människor söker sig till någon de känner samhörighet med och ser upp till. Vilket är skrämmande i båda exemplen.
...Visst det här landet är säkert förbluffande vackert när man kommer ut på landsbygden och luften är frisk vid havet. Men ärligt talat, vem vill bo på landet och luften i Askim är inte skit den heller.

Så vad jag vill ha sagt nu när jag sitter här och kräks ur mig en massa fördomar om andra länder och sanningar om mitt eget, är egentligen bara att skillnaden på medvetenhet är så enorm att jag blir mörkrädd. Många människor jag träffat här är väldigt blinda för hur det ligger till och varför det ligger till. Jag säger inte att jag vet, men jag säger att bara för att jag inte låtsas vara någon holländsk hippie innebär det inte att jag tror jag är bättre än någon annan. Eller jo, kanske lite. Jag är trots allt svensk och jag får gratis utbildning.

Jag skulle aldrig kunna tänka mig att bosätta mig här, för mig är detta en semesterort. Ungefär som våran sommarstuga i Varberg. För er som inte vet är den både utan el och vatten. Jättehärligt ett par veckor under sommaren, men det räcker.
...Sen vet jag att Emmy saknar mig massa också. Hon kommer läsa detta och tycka jag är insanly smart. Allt är i sin ordning med andra ord.. Puss på dig älskling.

En dag som vilken annan som helst

Onsdag natt. Imorgon är sista dagen i skolan denna veckan tack vare första maj. Tack. Å andra sidan förlorar jag en hel dag av kunskap tack vare just denna dagen så jag kanske borde vara aning mer fientlig. Men å andra sidan, vem orkar.
...En flaska vin och en superfrukstdrink senare sitter jag nu här och önskar jag kunde vrida fram klockan till veckan i maj då Victoria kommer. Saknar väldigt mycket. Massa.

Gissa vad jag åt idag, pasta med tomatsås såklart. Okej, förlåt för att jag ens tog upp det, men I just want to make sure your not planing on having a pasta-pomodorikväll när jag kommer hem i sommar. Jag vill aldrig se spaghetti eller tomatsås igen i hela mitt liv. Basta.

Just nu är det Imogen Heap som håller mig sällskap och för det är jag glad. Men det är så dags att gå och lägga sig under täcket nu. Oj, nu började mr. Mraz sjunga lite svängigt istället. Det är inte slut förän den vita reggeakillen sjunger- som jag burkar säga.

Godnatt

Som den konstkännare jag är.

Bytt är bytt! Hoppade tillbaka en vecka i skolan igår så jag kunde repetera det vi gick igenom första tiden. Med min hjärnaktivitet kan det behövas ibland. Hur ska man någonsin kunna lära sig något om man alltid somnar över sina läxböcker (hände mig för ungefär två timmar sedan). Klart man behöver repetera lite.

Idag har jag minsann varit och sett David. The David. Statyn alltså. Från ena vinkeln var han fruktansvärt ful, men som allt annat här i världen finns det fina vinklar av det mesta. Så även av Signore Buonarrottis stora skulptur. The Buonarrotti. Michelangelo alltså.
...Tur att han gjorde den efter sixtinska kapellet för annars hade han säkert varit väldigt trött i armarna och då hade kanske David blivit av med en kula. Och en aning sämre tillverkad. Vem vet.

Har dessutom upplevt min största kulinariska smaksensation sen jag kom hit. Stället ligger nästan på hörnet av via de Pepi, enkelt inrett med sparsam belysning (läs; lågenergilampor) och tre trappor upp. Our place! Det var nämligen jag själv som kokade potatisen, la den ihop med en burk tomat&basilikasås, massa vitlök och ost uppe på toppen. x2. Och vipps in i ugnen. Sen några äkta corizokorvar på det så blev det prima.
...Som jag nämnt tidigare har jag inte riktigt funnit den där rätta italienska känslan när det kom till matlagningen här nere. Inte ens på resturangerna har jag blivit nöjd. Jag saknar den där finessen. Ungefär som Kroatien med deras överkokta äckliga grönsaker har jag här nere funnit paralleller till Joakim von Anka, snålt och oförskämt. För Guds skull. Jag befinner mig i Toscana! Jag förväntar mig mer, men jag får tydligen stå för det själv. Fattades bara en flaska rött igår.

Igår tog vi oss en tjugominutare med buss till den lilla byn Fiesole. Den utsikten var inte att leka med, synd bara att foton inte kan fånga samma känsla man får när man står där och tittar ner på Florens från utkiksplatsen. Hade gärna delat den med någon.

Blev jag väldigt lycklig när både Empem och vickevire ringde och pratade massa minuter. Har levt på det hela dagen idag. Saknar så mycket.

Puss på er

Florens under mina fötter

En dag i taget

Jag har hittils lyckats få en kille att slå en annan, jag har slagit i ryggen ordentligt, jag har blivit sextrackaserad på gatan, jag har gått vilse i natten och jag har sett en tjej kissa ner sig på fyllan. Välkommen till Florens mina vänner. Men var inte orolig, det är inte jag som dricker mest, låter eller syns mest. Oh nej. En och annan rumskompis däremot är inte rädd för att bli full, och det är väl sådär imponerande. Senast igår natt blev hon av med både mobil och plånbok pga sin fylla och om jag ska vara ärlig var det nästan väntat. Förr eller senare.

...Livet här i Florens rullar på ganska bra, med och utan fester. Ryggen känns bättre, inte Bra men bättre, och jag har till och med hunnit se lite palats och gigantiska trädgårdar under tiden.

Idag är en sådan dag som är perfekt att använda för museebesök eller liknande tack vare vädret. Synd bara att det är lördag och det förmodligen är massa folk där. Skaffade däremot ett väldans bra kort som innebär att jag inte behöver stå i massa köer. Men jag vet inte, jag ska kanske bara ligga hemma och titta på Kalle och Chokladfabriken! Är det bara jag som älskar den filmen?!

Senaste veckan har varit tuff, skolan har varit ovanligt tråkig, vädret ovanligt dåligt och jag har längtat hem. Inte hem hem, men mest längtar jag nog efter folk jag känner. Därför ser jag verkligen fram emot när det börjat trilla in lite känningar. Men som det ser ut nu dröjer det väl. Livet är inte bara antika statyer och strålande solsken här i Toscana.

Dags för lite Charlie and the Chocolate factory. Godeftermiddag.

En vanlig tvättdag i fröken Johanssons fönster. Sen att det började regna var en annan historia.

Gå aldrig baklänges när du är full

Lät lite gnällig sist jag var här inser jag nu. Men står fortfarande fast vid vad jag tycker. Svenskar är bättre på den italienska maten än italienarna själva i många fall. Så är det bara. Eller så är jag bara gnällig. Möjligt.

Har legat i sängen sen ettiden och jag börjar bli uttråkad. Ryggen gör ont så fort jag rör mig och rör jag mig inte gör den det också. Nästan så jag känner att jag inte har något att förlora på att följa med upstairs till Annas födelsedagsfirande trots att jag vet att jag borde vila ryggen. Får väl börja på nästa bok helt enkelt. Vill verkligen att någon gammal avdankad vän ska besöka mig nu när jag har som tråkigast, fast å andra sidan hade det ju varit mycket själviskt och dumt eftersom jag bara hade kunnat ligga i sängen hela dagarna. Men Pam och de andra gör så gott de kan för att underhålla mig med deras holländsk-italiensk-engelska. Det får duga.

Annars händer här inte mycket, en och annan jordbävning som vi knappt kände till. Drama på de florentinska gatorna i vårnatten och ett och annat slagsmål. Sen att det är lite underhållande med den japanska 28åringen i klassen som varken kan engelska eller italienska och som bara är här för att hitta sig en snygg italiensk man. Det lustiga är att hon är ganska lång för att vara asiat och därför har kommit till fel europeiskt land för att hitta någon i hennes egen storlek.
...Bortsätt från japaner och jordbävningar är livet just nu som det borde vara. Härligt. Men det är klart man tänker hem ibland och inser hur lite man är saknad. Vilket bara är bra för då lär man sig att inte göra samma misstag sjuttioelva gånger. Som den ambivalenta flickan man är.

Så, vad ska man äta till kvällsmat idag tro. Kanske pasta?! Nej, jag tror det får bli pasta!

Godkväll

Firenze

Idag var första dagen som jag faktiskt tog mig omkring i stan på egen hand. Hela veckan har vi vandrat runt i grupper om minst två och letat, hittat, upplevt och fått skoskav. Tro nu inte att jag varit inne i något museum än eller någon katedral. Nej, nej. Så långt har vi inte kommit, men jag har upptäckt att Italien har en annan dygnsrytm. De tycks ha färre timmar per dygt för här flyger då tiden fram. Jag har varit konstant trött hela veckan.

Ett problem som jag definitivt måste lösa är att jag inte kan öppna ytterdörren utifrån. Hur jag än försöker och hur jag än vrider och kämpar går den jävla dörren inte upp. Lite irriterad över hur obra jag är på den punkten.


Tre dagars utgång hittils och det är väl en av de bidragande faktorerna till den befintliga tröttheten. Kan vara så att det även är därför som jag haft skoskav alla sju dagar. Florens är inte byggd för att gå med högklackar i. Vilket påhitt. Med livet som insats promenerar vi hela tio minuter till och från skolan varje vardag dessutom. Hade ni tvingats gå på de femtio centimeter breda trottoarerna hade ni förstått vad jag mena. Brummar det dessutom förbi en normalstor buss där chauffören dessutom nästan siktar på att träffa backspegeln i ditt huvud skulle du nog inse faran i allra högsta grad. Men lite spänning har ingen dött av, det förgyller vardagen!


Hur jag än försöker se på saken kan jag inte förstå varför alla är så imponerade. Det italienska köket är inte bättre än det svenska. Pasta med tomatsås, jo tack det kan jag göra själv. Värst av allt är nog när jag ska handla mat i affären. Visst är det väl så att det blir lite mer problematiskt eftersom jag inte förstår vad som står på förpackningarna. Men ska du ha något har du förmodligen inget att välja på och det ser förmodligen inte så apptitligt ut heller för den delen. Medan vi hemma badar i överflöd av varor och kan välja och vraka bäst vi vill. Kanske en vanesak, eller kanske är jag bara kräsen. Jag vet fler som skulle rösta för att jag var kräsen. Låt så vara.
...Har bara så jäkla svårt att släppa taget om vårat fräscha coop sisjön. Numera blir det Standa med deras sura kassörskor istället. När du kliver innanför blir du depprimerad av hela den oplanerade butiken. Inget tänk alls bakom.

Inte vill man låta som en gnällkärring nu när man är här och lever härligt. Men det stör mig ganska mkt det här med utbudet av varor. Hjälp har jag inget bättre att tänka på tänker du. Det gör jag också. Tur då att stan i sig är så sjukt härlig att det inte gör något om jag inte hittar något att äta på hela veckan. Äta kan man göra när man dör, eller hur är det man säger.

Ciao