torsdag, april 24

Solskyddsfaktor 100

Hurra! Om fyra veckor kommer jag gå runt med en het solbränna (önsketänkade), jämn och fin som en brun kaka. How come? Emmy och jag bokade nämligen flyg till och från Alicante tidigare idag. Så om fyra veckor har jag varit borta en. Hängde du med där.

Sitter just nu och lyssnar på julmusik!? Inte alls det humöret jag är på så jag ska nog byta. Jesus i all ära men Kanye är kung.

Måste bara lägga till att jag är allergisk mot solglasögon på näsan efter mörkrets inbrott. Ris till killen i 25års ålderns, med Raybans, svart rock, kritstrecks randiga byxor och vita krokodilskor på Markland runt 20.15 i afton. Skäms å dina vägnar.

Peace

onsdag, april 23

Vuxenpoäng.com

För ungefär fyra minuter sedan gjorde jag min livs första deklaration. Öh. Jo, men visst så är det serru. Aldrig tidigare har landet Sverige krävt mig på detta onödiga ont, så nu var tiden inne. Via SMS dessutom. Om det inte var så att detta var gången skatteverket tog min oskuld skulle jag vilja uttrycka mig "Annat var det förr". Alla dessa alternativ så som e-deklaration, telefon och via sms låter för bra för att vara sant. Papper och penna kan man lita på.

Men som sagt, detta var första gången för mig. Så här i efterhand känns det jätteskönt med tanke på att återbäringen finansierar en och annan spanienresa och lite till. Alicante here we come (!?).


Varför i alla hjärtans namn tänker du nu. Som jag själv. Här låter jag bli att skriva på flera jordsnurr och när jag väl gör det dedikerar jag hela texten till skatteverket. Ber om ursäkt. Du skulle aldrig bemödat dig med att läsa helt enkelt!

tjao

söndag, april 6

Långt

Norah Jones sjunger att hon snart sjunker och Tony kommer in och ber mig lukta på köttfärsen. Jag säger bestämt nej. Han insisterar.
...För mig finns inget värre. Rå köttvara. Ett illamående reser sig snabbt och härligt inom mig och jag vill faktiskt såhär spontant kräkas. Tänk er att ni går runt på centralstationen eller i nordstaden och plötsligt möts av en annan människas hemska odör. Då vill man inget hellre än snabbt som tusan andas ut dessa partiklar ur sitt system. Man utandas tills det inte längre finns luft att utanda. Det är inte förrän man håller på att få slut på syre man känner sig ren igen. Ungefär så känns det att få ett grått köttfärspaket instucket under näsan på dig. Jag vägrar.

Nyponsoppa har sedan barnsben legat högt på topp när jag funderat över tänkbara faktorer till illamående i mitt annars alldagliga liv.
...Jag har aldrig sett mig som personen vars intresse kunnat växa starkt inför något eller någon särskild. Sällan har jag haft några s.k idoler (posters på väggarna, ja visst. Men inga jag egentligen dyrkat). Inte heller har jag någonsin skaffat mig ett genuint intresse för någon aktivitet utanför mitt rum. Hemma har jag kunnat måla, skissa, göra pingviner av cernitlera och sjungit framför spegeln. Men sånna aktiviteter finns inte med över Bingo Lottos lista för potentiella bidragstagande grupper i landet. Med andra ord, jag är en mycket tråkig individ på det sättet.

Under senaste året har jag däremot upptäckt en del fobier. Fobier är jag bra på. Nyponsoppa var en fobi som mer kan klassas som ett ogillande. Myror däremot har jag svårt att ens sitta här och skriva om. Jag har säkert berättat om den gången då jag mitt upp i stressen började gråta av förskräckelse då mamma halvt tvingade mig att se på när en man blev slukad av massa kryllande mördarsorter på TV. Hon blev förvånad. Jag också.

Stekning av kött får mig att må illa. Såväl lukten av rå köttprodukt. Associationerna får mig att vilja bli vegetarian. Jag förstår ibland denna minoritets resonemang, men jag tycker samtidigt alldeles för mycket om en stekt köttbit för att vilja ta det ur min vardag.

Detta är saker som får mig att bli mer människa. Oavsett vilka löjliga ogillanden och fobier man har får man en titel. Det är den titeln som får andra att undra och förundra.

Åter till min bokläsning. tjingeling.

Orkidéer och annat vuxet

På skrivbordet behöver man en livboj för att överleva eftersom skräpkvitton och annat svämmar över kanterna. Min inte längre så vackra orkidé står i ena hörnet och påminner mig dagligen om hur dålig jag är. Det är väl en jädra tur att det inte är ett barn jag har i där i blomkrukan. Då hade jag varit en förbannat dålig mor.

Förutom att jag är mindre bra på att vattna mina få blommor har jag ändå denna helg lyckats samla på mig lite vuxenpoäng. Igår åts det ost och kex med tillhörande vin hos Claes och idag var det restaurangbesök på SoHo som gällde. Fint. Synd bara att skuggan av oseriösheten ligger kvar i mina hasor vart jag går. Trots dessa mogna påhitt med ost och restaurangbesök. Antar att det är mängden vin och samtalsämnena som gör biffen, det är väl lite där man lägger tyngdpunkten när man bedömer. Skulle vara skönt om någon bara insåg mitt allvar ibland. I så många sammanhang.

Sen skulle jag allt bra vilja veta varför det heter ostbågar och baconchips. Har svårt att tro att något av de två nämnda innehåller någon större mängd av någon som helst mejeri eller kött-produkt. Så oerhört dumt.

God kväll kära vänner