Vad är det med människor som så gärna sätter sig bredvid andra på bussen. Det finns ett flertal andra tomma säten på bussen men endå tvingas man dra åt sig sin jacka för att personen i fråga valde just ditt säte. Ska man känna sig priviligerad kanske, nej jag skulle inte tro det. Det må skymta någon form av skygghet i mitt sätt att tänka men vad fan. Hade jag velat krama vilt främmande människor på stan hade jag gått till Rosenlund.
Jag älskar att ha hörlurar i öronen med musik på högsta nivå, väskan vid sidan om mig och låtsas som om jag inte ser att någon gör lama försök i att sätta sig. Herregud, ser dom inte att min väska är tillräckligt stor för att inte kunna has i knät. Ser de inte att jag inte känner den minsta vilja till att få deras arm snuddandes vid min. Tydligen inte. Därför åker jag inte gärna spårvagn, där är problemet ännu större.
Storstäder är sådär ibland.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
sätt dig ytterst på sätet blir problemet nästan obefintligt.
Rapa högt brukar också garantera större utrymme.
Vill jag sitta vid fönstret sätter jag mig vid fönstret. Tanken är inte att Jag ska ändra på mig- utan Dem. Rapa är uteslutet.
Skicka en kommentar