Storstadsideologi

En gång storstadsflicka, för alltid storstadsflicka. Sanna mina ord. Jag vill minnas att jag som litet flickebarn aldrig drömde om vidsträckta ängar, ljuva skogspartier eller sommarskön grönska. Ett litet rött hus vid vattnet var inte heller det med i bilden. Mina tankar vandrade iväg till ihopfantiserade planlösningar av smakfullt inredda våningar i stadens inre. Med en grönskande men mycket liten innergård, med soptunnor någonstans i skymmundan och med offentliga gungor för barnen och med stadens brus ovanför taknocken. Kanske är det för att man som betongbarn från Askim, en förort till Göteborgs kärna, aldrig lärt sig uppskatta naturen och dess läckerheter i allt för stora doser åt gången. "Lagom är bra" som en hel nation i okänd världsdel brukar säga!

Detta med natur uppskattas bättre och lättare i mindre portioner vill jag säga. Man ska inte forsera detta unket överskattade fenomen på dagens ungdom. Mer datorer och snabbmat åt folket! Skämt å sido, jag ser naturen som något vi bör värna om och jag vill därför inte bidra till växthuseffekten genom att bosätta mig på landet. Genom det skulle min stora bil av nyare modell hosta ut en massa avgaser varje dag då jag fanatiskt och likt en schizofren drar gasen i botten in mot stadens gator för att shoppa. Alltså helt galet onödigt.

Jag vill lova samtliga att jag aldrig ska flytta ut på landet. Tio fingrar upp till mannen där uppe. Hellre en semesterstuga på okändplats någon gång i framtiden, då det kan uppskattas mer.

/Uptowngirl