onsdag, november 26

Hoppas inte jag får sparken. Vad synd det skulle va.

Tagene. Beläget något norr om Göteborgs kärna. Helt fel sida stan om du frågar mig. Värre platser finns, så som ett krigsdrabbat Kabul eller en storbrand i djupaste skogarna. Men just nu listar det nog endå en av de platserna på jorden som jag minst av allt vill vara på. Punkt.

Det är härligt att se hur människor engagerar sig så mycket i teraccottakrukor och jävligt dåligt gjorda utemöbler. Handlar du här bör du alltid spara kvittor för vad som helst kan hända. Antingen får du bladlöss på dina soffkuddar eller så knäcks brädorna på någon av alla orkidéer du köpt. Kort sagt, sök dig elsewhere.

Det som är mest underhållande är nog hur en gammal missbrukarkärring (jag hänsvisar till tidigare inlägg angånende alkoholister) med fula tattueringar (som om tatueringar någonsin kunde vara fina?) som bara är extra får styra och ställa bara för att hennes dialekt är missvisande (shit vilken lång mening, men nu är den äntligen slut). Borde man inte ha någon form av Borsta-håret-på-morgonen-policy likt färgen på våra arbetskläder. Det räcker inte bara att sätta upp det i två tofsar, det blir inte fint per automatik. Må så vara att jag låter bitter och omogen, jag bjuder på det.
...På annan ort ser jag upp till blomsterfolket och dess vänner, men här, på denna ort är allt fel. Inte ens bra är bra och dåligt dåligt. Här får rökare dispans och folk får ha råttor som sällskapsdjur (?). Är detta det nya liberala, förlåtande sverige de har pratat om. Hur är det möjligt. Välkommen till min värld.

Inga kommentarer: