Jag finns. Han finns. Inte.

Nu är jag hemma igen. Och här har jag varit i 17 dagar. Jag hade mina misstankar över hur mycket jag skulle längta tillbaka, men vet du vad? Det gör jag inte. Vissa kanske använder det som mätsticka över hur bra vs dåligt jag hade det där nere, men jag kan säga att jag fick det jag ville. Det var bra så. Jag är nöjd. De människor jag tyckte om kommer jag träffa igen, och de jag inte saknar slipper jag se ever again. Hur skön är inte den valmöjligheten!

Väl hemma ser man hur allt rullar på som vanligt, trots att jag inte varit här och styrt upp allting. Europavalet, Irak, Uppdrag Granskning, ja allt du kan tänka dig. De har klarat mig helt utan mig hjälp och det är skönt att slippa oroa sig om man ska på framtida utlandsemestrar. Skämt o sido var det som att kliva tillbaka till dagarna i mars då jag åkte hemifrån, fast med något nååågot varmare väder. Bra eller dåligt lämnar jag osagt.

Nu sitter jag ialla fall här brun som en av alla brända bullar jag bakat i mina dagar. De är många, för jag är förträffligt urkass på att baka ska ni veta. Men det är skönt att ha någon form av gämförelse att använda sig av. Idag är det fredag och snart är det söndag. Då bär det av ner till Båstad som så många gånger förr, vilket jag ser fram emot. Skönt att få lite semester där också trots att jag förhoppningsvis ska jobba en sväng på Sveas Skafferi.


Snubbla över en härlig kampanj häromdagen som det blivit många disskussioner kring. Jag älskar disskussioner. Gör testet!



www.gudfinnsnoginte.se



Ha en skön sommardag.