Vardagslyx & Pårökning

Under sextiotalet svajade Bh: arna på hög stång, ungefär samtidigt som man själv var lika hög, hade långa flätor och då de obligatoriska John Lennon-glasögonen var ett måste. Åren efter väntade ännu en tid av fenomenalt fula kreationer människorna i största allmänhet använde sig av för att följa modet och så kom så småningom det fruktade åttiotalet. IT-åren och ytterligare en modevärld fylld av desto anskrämligare uppsättningar av kläder blev ett faktum vi sent kommer tappa bort i minnet. Det var även runt där jag föddes, om det är positivt eller negativt kan diskuteras.
Nittiotalet blev inte heller något vidare härligt årtionde, varken ur IT-perspektivet, i modesammanhang eller för den personliga utvecklingen hos den enskilde individen. Inget universalt botemedel för världens alla sjukdomar påkoms och inte heller någon i praktiken hållbar lösning på världssvälten uppfanns. Var blev de då av? De där innovativa, spänningssökande och deprimerade vetenskapsmännen som förr i världen lite hipp som happ hittade på lösningar till vår platta världs alla problem.
Kan det vara så att min framtidsdom redan infunnit sig, är det Linda Rosing-genen som har spridit sig likt SARS eller är det endast så att de där galna gubbarna sitter i någon sunkig gammal lägenhet, med gula fläckar i taket efter cigarettrök, och bara väntar på att få dö så vi efterlevande kan börja hylla deras teorier och lösningar på diverse problem. Kan det vara så att denna generation av äldre herrar (statistiken säger att det är herrar) kom lite bakom och inte riktigt han med att hitta på sina fenomenala idéer när de var 15 bast och därför istället inte kunde gå och dö i lupus runt 30.
Deras fördröjda livsöde kan möjligen ha att göra med tiden då deras kvinnor brände underkläderna samtidigt som de själva inte minns ett skit. Möjligheten finns. Kanske var det denna faktor som bidrog till dröjsmålet. Om så är fallet kan vi skylla denna inkompetens inom forskning och andra positiva framsteg i samhället på våra far- och mormödrar.
Jag vädjar till alla gubbar i sunkiga lägenheter runt om i världen, tänk snabbt så vi kan begrava er sen.



Vardagslyx är något utav det bästa jag vet. Det kan vara allt ifrån att äta efterrätt en onsdag till att gå ut på krogen en tisdag. Åka taxi hem från shoppingrundan eller gå på en härlig dejt mitt i veckan. Mycket mer finns att tillägga och jag vet att mina nyss nämna förslag kan tyckas aningen ytliga. Men låt så vara, jag är inte rädd för att vara ytlig. Så länge man har den ödmjuka sidan kvar någonstans djupt där inne tror jag fullt ut på att ytlighet är något vi behöver. Men som sagt, vardagslyxen har allt mer blivit ett inslag i mina vårdagar och jag kan inte göra annat än att tacka.
Detta innebär inte gärna att det behöver ha med materiella saker att göra, den känslosamma biten har större betydelse helt klart. Men med tanke på att jag är en så pass ytlig person tackar jag inte nej när pappa betalar mina vårskor såhär i mitten av månaden då mina pengar i regel är som bortblåsta (något ska man vara bra på!). I detta konsumtionssamhälle vi lever i är det svårt att undgå frestelsen. Amen.


PS. Befinner mig för nuvarande i äldre fröken Johanssons residens, närmare bestämt i Högsbo hos min käraste mormor. Här kommer jag av osagda anledningar förhoppningsvis befinna mig fram tills dess att min student är avklarad.
Denna vistelse innebär dessutom att bloggandet blir mindre frekvent och att mitt tidigare beroende av msn kommer tillintetgöras. DS


Vårsol och kramar till alla frivilliga!