Långt

Norah Jones sjunger att hon snart sjunker och Tony kommer in och ber mig lukta på köttfärsen. Jag säger bestämt nej. Han insisterar.
...För mig finns inget värre. Rå köttvara. Ett illamående reser sig snabbt och härligt inom mig och jag vill faktiskt såhär spontant kräkas. Tänk er att ni går runt på centralstationen eller i nordstaden och plötsligt möts av en annan människas hemska odör. Då vill man inget hellre än snabbt som tusan andas ut dessa partiklar ur sitt system. Man utandas tills det inte längre finns luft att utanda. Det är inte förrän man håller på att få slut på syre man känner sig ren igen. Ungefär så känns det att få ett grått köttfärspaket instucket under näsan på dig. Jag vägrar.

Nyponsoppa har sedan barnsben legat högt på topp när jag funderat över tänkbara faktorer till illamående i mitt annars alldagliga liv.
...Jag har aldrig sett mig som personen vars intresse kunnat växa starkt inför något eller någon särskild. Sällan har jag haft några s.k idoler (posters på väggarna, ja visst. Men inga jag egentligen dyrkat). Inte heller har jag någonsin skaffat mig ett genuint intresse för någon aktivitet utanför mitt rum. Hemma har jag kunnat måla, skissa, göra pingviner av cernitlera och sjungit framför spegeln. Men sånna aktiviteter finns inte med över Bingo Lottos lista för potentiella bidragstagande grupper i landet. Med andra ord, jag är en mycket tråkig individ på det sättet.

Under senaste året har jag däremot upptäckt en del fobier. Fobier är jag bra på. Nyponsoppa var en fobi som mer kan klassas som ett ogillande. Myror däremot har jag svårt att ens sitta här och skriva om. Jag har säkert berättat om den gången då jag mitt upp i stressen började gråta av förskräckelse då mamma halvt tvingade mig att se på när en man blev slukad av massa kryllande mördarsorter på TV. Hon blev förvånad. Jag också.

Stekning av kött får mig att må illa. Såväl lukten av rå köttprodukt. Associationerna får mig att vilja bli vegetarian. Jag förstår ibland denna minoritets resonemang, men jag tycker samtidigt alldeles för mycket om en stekt köttbit för att vilja ta det ur min vardag.

Detta är saker som får mig att bli mer människa. Oavsett vilka löjliga ogillanden och fobier man har får man en titel. Det är den titeln som får andra att undra och förundra.

Åter till min bokläsning. tjingeling.