Tänkte bara..

Anledningen till att tv-bänk heter just tv-bänk är den att det är en bänk som man kan placera en tv på. Det samma gäller nattlinne, badboll och andra sammansatta ord. Helt naturligt. Men vart kommer de enskila ordet ifrån? Ta sax som exempel, vad jag vet liknar det inget annat språk sådär hutlöst mycket. Det är konstigt att orden vi använder idag, som tack vare konstant användande och utslitning, etsat sig djupt in i våra ordförråd och slutligen tappat all mening. Jag vill påminna er om den ökända Varföråldern, då era barn och andras ungar mer än gärna använder ordet varför till en hel massa saker i vardagen. Vid sisådär 5-6 års ålder. Allt är till för att ifrågasättas, något annat är uteslutet för dessa små även s.k Dagisbarnvidstaketetungar. Vart ska du? Varför då? Vad har du gjort? Varför gjorde du så? Har du en hamster? Varför inte det? osv osv. Ni kanske minns.

Någon kort tid därefter tas ifrågasättandet och den kritiska tanken bort från oss, vi blir berövade på det viktigaste vi har och snart glömmer vi det helt. Sedan ploppar det upp i skolundervisningen som ett helt nytt ämne! Dessutom har de mage att ta åt sig äran för påhittet. Skolan alltså. "Kunskapen i sig är inte viktig, det är kunskapen om hur ni kan leta fram och kritiskt granska som är nyckeln". Makalöst vilket slöseri eftersom det borde vara dagis som i första hand tar till vara på vårt kritiska tänkande och sedan för det att leva kvar.

Men som sagt, för att inte svänga iväg allt för långt norr ut, ordens betydelse tappas långt före vi inser att de faktiskt gjort det. Som idag för att nämna något. När jag väl börjar fundera över det är det försent. Mina ord är lika betydelsefulla som min åsikt om USAs president. Lika med noll. Men det är tanken som räknas, tänk på det!


/ciss