Allt vi har att utgå ifrån är oss själva. Oavsett vad det handlar om börjar våra idéer och tankar djupt inne i oss. Detta innebär kanske att människan är något förutsägbar, då det mesta går att räkna på. Vad vi än pratar om finns någon matematisk formel för det. Ingenting är en slump, inte ens slumpen.Vad gör då henne till en unik varelse. Människan vi föds till och växer upp för att förbli. Enskilda individer må hända vara speciella men tillsammans med andra tas den individuella olikheten ifrån oss och vi blir en i mängden. Den vackra unikheten suddas bort och vi står där ensamma tillsammans med alla andra. Den unika likheten. Är viljan att vara speciell lika mycket värd som faktumet att en person verkligen är det. Kan tanken räknas som en egen form eller förblir vi oförmögna att äga eget värde bara genom att inte göra någonting åt tanken vi tänker. Minimeras vår fulla existens genom tanken eller fulländas vi genom att tänka förutsägbart.
Jag tänker för mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar