Då var det dags, för att bara varit hemma i ett dygn känns det som om jag har en hel massa mer än jag förtjänar emot mig. Dels råkade jag ta med mig en kanonförkylning hem från Alicante och till råga på allt är flygplanslocken fortfarande kvar i öronen. Med andra ord, jag är halvt döv.
Jag råkar vara bjuden (jo, jag har vänner) på maskerad på lördag! I vanliga fall skulle detta vara ett välkommet inslag i vardagslivet, men just nu känns det tungt. Det är ingen vanlig maskerad- här gäller det att maskera sig som en karaktär i tecknad/oteckad film. Jag brukar se mig själv som någorlunda kreativ men eftersom detta inte är som i vanliga fall har jag nu gått i flera veckor utan att komma på ett skit. Skit igen alltså.
Kom på någon bra maskeradutklädnad och en kram utlovas!
Väl hemma från semestertider plockade jag snällt fram de spanska paket jag omsorgsfullt pressat ner i väskan med våld för att få igen.
...Helgdagsmarsipan åt far och finfin ring åt mor, och tre små Kinderägg åt lilla lilla systrarna (sjungs med Bä bä vita lam-melodi). Jag vill ha mer paket gnällde Maya med sitt Gemma Wardansikte och Smilla stirrade närmare och närmare sin solfjäder som om det fanns en hel vetenskap gömd mellan det lila mönstret. Felicia fattade genast vinken och gav sig ut för att skryta inför sina vänner, medan de två förstnämnda fortfarande än idag är en aning osäkra på meningen med denna ihopfällbara makapär.
Jag är nu inne på min tredje kopp te denna timman. Har slutat dricka mjölk i, det tar för lång tid att ställa fram och ställa in mjölkpaketet i kylen varje gång.
Hasta luego eller hur de säger
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar