Religion är ett återkommande inslag i mitt lilla
ego-forum. Det slog mig just att hur ogillande till fenomenet jag än må vara
intresserar det mig desto mer. Det är fascinerande hur en hel värld kan byggas
upp och raseras gång på gång på grund av något så enkelt som det från första
början var tanken att bli. Dessvärre inser även jag det invecklade i det
hela och det är där fascinationen ligger. Detta enda, helt och hållet byggt på
människors tankar och tro, som för miljontals människor för samman och
splittrar, hur är det möjligt.
...Mina
tankar är inte fria nog att vilja tro på något. Men det stimulerar.
Ta religion eller samhällskunskap som exempel. Där finns inte mycket svar att använda sig av och inte heller några formler att utnyttja. När någon lyckas bra inom de kategorierna borde väl ändå det belönas högre. Eller åtminstone likvärdigt. Där har man inga mallar att gå efter, man får helt enkelt lita på sin egen slutledningsförmåga. Där arbetar man själv och använder sig av sina egna erfarenheter, och världens. Är det inte lite bättre ändå. Man kan inte fuska och kolla i facit. Det blir vad det blir och det är lite där fascinationen ligger. I alla fall för mig. Jag beundrar den förmåga och jag tycker det är orättvist att det har ett mindre värde.
...Ja, jag är en samhällstjej. Matematik har aldrig varit min starka sida (lätt underdrift) och jag kanske låter aningen bitter. Men sanningen är inte långt ifrån min åsikt. Helt objektiv är jag inte. Det är sant. Men vad kan jag säga. vi är alla själviska. Det tycker jag vi ska ha cred för.
Tjolahopp/ babblaren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar