Idag har jag minsann varit och sett David. The David. Statyn alltså. Från ena vinkeln var han fruktansvärt ful, men som allt annat här i världen finns det fina vinklar av det mesta. Så även av Signore Buonarrottis stora skulptur. The Buonarrotti. Michelangelo alltså.
...Tur att han gjorde den efter sixtinska kapellet för annars hade han säkert varit väldigt trött i armarna och då hade kanske David blivit av med en kula. Och en aning sämre tillverkad. Vem vet.
Har dessutom upplevt min största kulinariska smaksensation sen jag kom hit. Stället ligger nästan på hörnet av via de Pepi, enkelt inrett med sparsam belysning (läs; lågenergilampor) och tre trappor upp. Our place! Det var nämligen jag själv som kokade potatisen, la den ihop med en burk tomat&basilikasås, massa vitlök och ost uppe på toppen. x2. Och vipps in i ugnen. Sen några äkta corizokorvar på det så blev det prima.
...Som jag nämnt tidigare har jag inte riktigt funnit den där rätta italienska känslan när det kom till matlagningen här nere. Inte ens på resturangerna har jag blivit nöjd. Jag saknar den där finessen. Ungefär som Kroatien med deras överkokta äckliga grönsaker har jag här nere funnit paralleller till Joakim von Anka, snålt och oförskämt. För Guds skull. Jag befinner mig i Toscana! Jag förväntar mig mer, men jag får tydligen stå för det själv. Fattades bara en flaska rött igår.
Igår tog vi oss en tjugominutare med buss till den lilla byn Fiesole. Den utsikten var inte att leka med, synd bara att foton inte kan fånga samma känsla man får när man står där och tittar ner på Florens från utkiksplatsen. Hade gärna delat den med någon.
Blev jag väldigt lycklig när både Empem och vickevire ringde och pratade massa minuter. Har levt på det hela dagen idag. Saknar så mycket.
Puss på er
Florens under mina fötter
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar