Gå aldrig baklänges när du är full

Lät lite gnällig sist jag var här inser jag nu. Men står fortfarande fast vid vad jag tycker. Svenskar är bättre på den italienska maten än italienarna själva i många fall. Så är det bara. Eller så är jag bara gnällig. Möjligt.

Har legat i sängen sen ettiden och jag börjar bli uttråkad. Ryggen gör ont så fort jag rör mig och rör jag mig inte gör den det också. Nästan så jag känner att jag inte har något att förlora på att följa med upstairs till Annas födelsedagsfirande trots att jag vet att jag borde vila ryggen. Får väl börja på nästa bok helt enkelt. Vill verkligen att någon gammal avdankad vän ska besöka mig nu när jag har som tråkigast, fast å andra sidan hade det ju varit mycket själviskt och dumt eftersom jag bara hade kunnat ligga i sängen hela dagarna. Men Pam och de andra gör så gott de kan för att underhålla mig med deras holländsk-italiensk-engelska. Det får duga.

Annars händer här inte mycket, en och annan jordbävning som vi knappt kände till. Drama på de florentinska gatorna i vårnatten och ett och annat slagsmål. Sen att det är lite underhållande med den japanska 28åringen i klassen som varken kan engelska eller italienska och som bara är här för att hitta sig en snygg italiensk man. Det lustiga är att hon är ganska lång för att vara asiat och därför har kommit till fel europeiskt land för att hitta någon i hennes egen storlek.
...Bortsätt från japaner och jordbävningar är livet just nu som det borde vara. Härligt. Men det är klart man tänker hem ibland och inser hur lite man är saknad. Vilket bara är bra för då lär man sig att inte göra samma misstag sjuttioelva gånger. Som den ambivalenta flickan man är.

Så, vad ska man äta till kvällsmat idag tro. Kanske pasta?! Nej, jag tror det får bli pasta!

Godkväll