Firenze

Idag var första dagen som jag faktiskt tog mig omkring i stan på egen hand. Hela veckan har vi vandrat runt i grupper om minst två och letat, hittat, upplevt och fått skoskav. Tro nu inte att jag varit inne i något museum än eller någon katedral. Nej, nej. Så långt har vi inte kommit, men jag har upptäckt att Italien har en annan dygnsrytm. De tycks ha färre timmar per dygt för här flyger då tiden fram. Jag har varit konstant trött hela veckan.

Ett problem som jag definitivt måste lösa är att jag inte kan öppna ytterdörren utifrån. Hur jag än försöker och hur jag än vrider och kämpar går den jävla dörren inte upp. Lite irriterad över hur obra jag är på den punkten.


Tre dagars utgång hittils och det är väl en av de bidragande faktorerna till den befintliga tröttheten. Kan vara så att det även är därför som jag haft skoskav alla sju dagar. Florens är inte byggd för att gå med högklackar i. Vilket påhitt. Med livet som insats promenerar vi hela tio minuter till och från skolan varje vardag dessutom. Hade ni tvingats gå på de femtio centimeter breda trottoarerna hade ni förstått vad jag mena. Brummar det dessutom förbi en normalstor buss där chauffören dessutom nästan siktar på att träffa backspegeln i ditt huvud skulle du nog inse faran i allra högsta grad. Men lite spänning har ingen dött av, det förgyller vardagen!


Hur jag än försöker se på saken kan jag inte förstå varför alla är så imponerade. Det italienska köket är inte bättre än det svenska. Pasta med tomatsås, jo tack det kan jag göra själv. Värst av allt är nog när jag ska handla mat i affären. Visst är det väl så att det blir lite mer problematiskt eftersom jag inte förstår vad som står på förpackningarna. Men ska du ha något har du förmodligen inget att välja på och det ser förmodligen inte så apptitligt ut heller för den delen. Medan vi hemma badar i överflöd av varor och kan välja och vraka bäst vi vill. Kanske en vanesak, eller kanske är jag bara kräsen. Jag vet fler som skulle rösta för att jag var kräsen. Låt så vara.
...Har bara så jäkla svårt att släppa taget om vårat fräscha coop sisjön. Numera blir det Standa med deras sura kassörskor istället. När du kliver innanför blir du depprimerad av hela den oplanerade butiken. Inget tänk alls bakom.

Inte vill man låta som en gnällkärring nu när man är här och lever härligt. Men det stör mig ganska mkt det här med utbudet av varor. Hjälp har jag inget bättre att tänka på tänker du. Det gör jag också. Tur då att stan i sig är så sjukt härlig att det inte gör något om jag inte hittar något att äta på hela veckan. Äta kan man göra när man dör, eller hur är det man säger.

Ciao