Religion är något enligt mig som inte ska få styra eller ta någon vidare större plats i samhället på någon som helst offentlig nivå. Så är det bara. Du kan få vara hur religiös du vill, jag må ha åsikter om det också, men framförallt är det något ytterst privat. Något jag inte vill ta del av. För mig är religion en gammal saga som berättats så många gånger om och om igen att det tillslut bara blivit en massa hittepåsaker av det. Ungefär som den där viskeleken man gjorde i förskolan. Detta säger jag inte för att jag vill trycka ner eller på något sätt förlöjliga, detta är min ärliga åsikt om hur världens stora religioner uppstått och blivit vad de är idag.
Om, som de flesta religioner säger, det nu är så att En av alla de där gudarna mot förmodan finns. Varför har inte alla efter alla dessa år tids nog blivit frälsta av just denne. Varför har inte just den rätta guden fått människor världen över att se hur det egentligen ligger till, eller är det så att han vill ha en liten elit och skiter i resten? Gud ligger i betraktarens inre. Du föds in i en religion med mer och mindre svårigheter att faktiskt konvertera eller inaktivt utöva. Därför är vissa större än andra. Påven uttrycker sig korkat gång på gång, ändå är han något utav det heligaste för många. Är de lika korkade? Dessa frågor tvingas jag ställa mig.
Jag unnar alla människor i världen någon form av tro när det gäller i form av överlevnadsstrategi. Många i vår del av världen behöver inte en sådan. Tack och lov. Men att få religion att ses som någon form av vetenskap är bara korkat.
Så nu fick jag babblar på lite extra. Igen. Hejdå.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar