När man för längesedan passerat stadiet då man passade bra ihop med sin mor kan livet bara utformas på två sätt. Antingen tar man livet av varandra, psykiskt såklart. Eller så gör man det inte.
Vi är mitt i processen av att ta livet av varandra, där har vi vart länge. Sedan jag var 14 tror jag närmare bestämt och det är en ganska lång tid mellan 14 och nuvarande 'nästantjugo' må jag säga. Till råga på allt ska kvinnan försöka lära mig köra bil också, det kan helt enkelt inte vara det bästa recept på en välmående familj. "Ni är för lika" har jag fått höra från flera håll och det är just det som skrämmer mig. Hade underlättat om man hade en pappa (pik). Om hon är den jag kommer att växa upp till att bli vill jag honka på Peter Pan och hans gäng, bada bland sjöjungfruar och fly från pirater. Allt för att slippa.
Detta omtalade körkort ska väl förhoppningsvis tas innan sommaren så jag kan åka på alla dessa spontana bilturer som jag hittils aldrig kunnat åka på av uppenbara skäl. Inte för att, som nysvenskar och bönder, glida omkring i min fula bil å stila mig. Nej, utan för att få komma ur vägen lite och bestämma helt och hållet över hur högt jag vill lyssna på musiken inom min lilla svarta bils tre dörrar. Sjunga hur högt jag vill (vet att ni också gör det så sluta låtsas) och kanske ta en powernap i baksätet om så önskas.
Liksom fåglarna i havet och fiskarna på taken passar jag in i samanhanget och allt vad det innebär.
Tack och hej fula tjej
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar