nattamat

Okej jag ska vara ärlig, min nyfunne vän, bloggen, har kommit att urarta till någon form av avfallslåda för mina dispyter med en nära familjemedlem. Härmed säger jag upp alla åsikter och tankar angående detta fenomen och skall aldrig nämna henne här igen. På onämnd persons osagda begäran. Detta misstycke inför mina personliga tankar på min personliga sida visar bara på hur mycket mina åsikter faktiskt stämmer och jag känner ingen ånger för tidigare orala utbrott angående den påsyftade. Punkt.

Tidigare vecka visade sig vara längre än en vanlig sjudagarsvecka. Trots det han jag inte med mycket av det jag ville hinna med. Efter tiden här i huset (låter som jag är deltagare i Big Brother) har det slagit mig att vår generation gått och blivit någon sorts fantasiålder. Det hela uppmärksammades när jag själv hade mina sporadiska tankar på 58;an mot Brottkärr en helt vanlig torsdag, och sedan dessutom råkade komma över någolunda samma tankar i någon krönika dagen därpå.
Är det kanske så att vi vill och har möjligheten till så ofattbart många saker att vi helt enkelt får black out och istället inte gör något av det. Hur många gånger har du exampelvis tittat på resor ute på Internet denna månaden. Drömmar om fjärran länder och låga flygpriser lockar. Har du inte vart inne på en av alla dejtingsiter någon gång i ditt liv hör du till en minoritet som ständigt minskar i antal.

Vart skall detta leda. Detta låtsaliv tycks ha blivit en trend bland oss unga, detta multichoicesyndrom. Vi låtsasdejtar på nätet och vi reser utomlands på en kvart för att sedan komma tillbaka från Kambodja, säker och orånad och fortsätta med vårt alldagliga liv. Är det feghet eller tidsbrist, en dos av båda vill jag tycka och det suger (fan vad det ordet är hemskt, men befogat).
Man blir trött bara man tänker på allt man kan fylla livet med, låt mig ta en peronlig erfarenhet som exampel. Jobba dubbelpass och trippelpass i en glass/korvkiosk en hel sommar så ska du se att du inte vill se en enda korv med mos mer i hela ditt liv. Du pratar i sömnen, "ketschup och senap på den?", och dina porer tycks ha täppts igen med enbart stekos. Förlåt, jag sattes i trans och svävade iväg lite där, trauma. Men för att att komma till min poäng vill jag bara hävda att det är samma sak med livet. Vi vill helt enkelt inte göra saker vi dagligen har möjligheten att göra. Its as simple as that.

Inte konstigt man gått och blivit lite småknäppis. Ganska härligt att ha något att äntligen skylla på i och för sig.

Puss och kram