Olé

Dagarna går fort när man har roligt, snabbare när man har tråkigt. Det är åtminstone min mening när det kommer till veckorna som nyss passerat. Jag vill inte låta lat, men måste ändå erkänna att jag stannat hemma sen i lördags. Minuspoäng till mig, helt klart. Vänta, vänta, tro inte att jag är en pösmunk för det! Idag kilade jag faktiskt iväg till Friskis and Schwettis. Tisdagskvällarna är nämligen menade för barnpassning där tills någonstans i framtiden. Så dit åkte jag idag.
...Men visst, för en sådan småsak blir man inte kvitt latmaskstämpeln. Men lovar. Ska bättra mig jättemycket nu.

På lördag blir det mys hos Emmy, ett välkommet inslag. Sen hoppas jag att det blir mer arbete på G för jag är inte skitrik längre.

Fan. Det är just sådana här bloggar jag hatar, hatar är ett så starkt ord. Men jo, hata är nog det som ligger mig närmast om hjärtat. Ni vet när människor beskriver sina dagar från början till slut. Hur många steg det tog ner till närlivs och vilket tvprogram de valde att titta på när det blev svårt att välja. Jag avskyr. Ändå kommer här ett urklipp ur min skittrista vardag som jag så gärna delar med mig till Er. Vem ska annars tycka synd om mig?!
...Föresten, imorgon 2100, väljer jag, cissipissi, att titta på Heroes istället för Grey's. Ifall ni skulle undra..

Älska MER.