Glittrande

Femton hela minuter innan mobilen skulle ringa hysteriskt för att få mig ur sängen igår morse väcktes jag av ett tjut. Det var Maya, med sitt "ja ha kjäkits, ja ha kjäkits!". När mamma kom inrusande till rummet näst intill mitt 05.00 den morgonen insåg hon snabbt att Majsbajs inte alls hade kjäkits utan i själva verket pratade i sömnen. Fjorton minuter gick, efter det stängde jag av inställningen på mobiltelefonen för att slippa höra det förbaskade jävla ljudet av vad som kallas väckarklocka. Jag tror inte det finns många människor i landet som har lyckliga känslor förknippade till det oväsendet.

Väl vid Skånegatan 27 hos "Sarah med H" börjades intaget av alkohol. Halv åtta på morgonen med endast en Wasa-knäckemacka som grund. Några vindruvor och en massa foton på det och sedan bar det av till källan av den rådande lyckan- Vasa Högre, numera även kallat Schillerska gymnasiet.

Ruset blev starkt vid utsläppet vill jag lova, Johannas öga grät. Hon skyllde på linserna men jag vet nog. Handen skakade och glädjen tog sig utlopp genom att få min kropp att hoppa och skutta febrilt framför den stora stenbyggnaden, för över hundra år sedan placerad i Vasastan, Göteborg. Sökandet efter familjen började och rätt som det var såg jag två känningar, på raden längst fram. Som tvåmånaders bebis med tjockt mörkt hår hade jag äntligen fått min plats i offentlighetens starka solsken. Jag fick mina femton minuter i rampljus och jag ska leva på känslan länge. Eftersom jag var så sexig i mössa drogs många ögon åt mitt håll.. eller var det kanske för att min klänning åkte perverst långt ner ibland. Vem vet. Jag nöjer mig med det jag kan få.

http://www.schiller.educ.goteborg.se/aktuellt/student07/fotogalleriphp.php

Att "vi i alla fall hade tur med vädret" var förmodligen det sista man skulle kunna uttala denna glädjens dag. Visst, det regnade ju inte. Men blåsten var hårdare än sten och planerna om ljuvlig servering utomhus fick efter tappra försök bytas ut och tvinga gästerna inomhus. De fasthäftade tallrikarna fick med våld dras av bänkarna vid avdukning. Efterätten avnjöts som tur var i vårt korvstoppade vardagsrum, med vin och härligt sällskap glömde jag totalt att dricka kaffe.

Presenter, presenter. Jo tack, några sånna fick jag också. Laptop, digitalkamera, guldhalsband, chocklad och örhängen för att nämna några. I ärlighetens namn var detta nog den bästa tisdagen den 29 maj jag någonsin kommer uppleva. All ära ger jag åt de som älskar och tycker om mig mer än nyponsoppa (som jag förövrigt avskyr).

Kvällen slutade i staden, Babar samt Keybar och slutligen McDonalds. Härliga stunder, glittrande under.

Nu har jag hela sommaren framför mig. Ser fram emot mitt Båstad.

Tack