Nära och okära

Man tror att man känner en person, man lever efter regler som satts upp och man tar det för vad det är. En vacker dag kommer däremot den där middagen som får allt att vända. Pastan blir kall och salladen är blaskig. Hade det vart en vanlig dag skulle pastan aldrig hunnit bli kall och salladen hade smakat som vanligt, men eftersom det var just denna dag fick det bli så.

I varje krets av människor finns osagda sanningar som sporadiskt flyter omkring. Dessa sanningar är osagda just eftersom dessa osagda sanningar sårar. Sanning eller ej, ibland behöver den komma ut. Ut i det ljuset som kan vara så svårt att stå i eftersom det tenderar att blända starkt. Var, när och hur är också en faktor som spelar in. Oftast blir det fel plats, fel tid och helt upp åt väggarna fel sätt.


Somliga dagar är jag glad att jag är jag, resterande dagar funderar jag lite över det. Efter noga eftertänksamhet är jag trots allt glad att jag är jag. Minder kul är det för de människor som tenderar att få sanningar slängda på sig av just mig. Måste kännas hårt att stå i sanningens ljus ibland. Det är alltså inte lätt att inte vara Jag ibland.

tack för mig