Nu vet jag vad som saknades i mitt liv. En uppenbarelse kom till mig och jag godtog den. Jag förstår nu. Tittar jag ut genom fönstret ser jag ingenting, det är helt tomt. Bara alla dessa fallande vita snöflingor som virvlar i plusgraderna. Runt och runt. Känslan av att vilja springa ut likt rövarna i Astrid Lindgrenfilmen genomsyrar hela mig och ett leende har spridit sig i mitt ansikte. Från ögonvrå, vidare ner för mina kindben och ner till min högra mungipa. Det är så jag brukar se ut när jag ler nämligen. Himla bra.
Det som saknades var ordentligt med snö och här är det nu. Det hela känns väldigt betryggande och jag skulle vilja att den låg kvar hela veckan. Det är naturligtvis inte alls något jag borde hoppas på, vi vet ju alla vilket land vi bor i. Det kalla landet i norr med konstant höstväder. Fare enough som någon brukar säga.
Love
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar