Det är obehagligt hur låg du kan känna dig genom att inte tillföra något till omvärlden. Som om man vore en belastning till sin omgivning. Det är så jag känner mig. Spelar ingen roll hur många långa promenader du tar eller hur många gånger du lunchar. en. två. eller tre timmar åt gången med någon vän som tar sig tid. För det slutar alltid med att det är blir dagens höjdpunkt. Vilken höjdpunkt. Inte ens de Italienska hörövningarna är kul.
Jag har sett Changeling och den anorektiska Jolie med sina hattar, jag har tragglat igenom Seven Pounds med mr. Will Smith. Ja, jag grät. Strax väntar både Australia samt Benjamin Button. Brad Pitt är den som får hålla mig sällskap ikväll, inte dumt. Men Will hade varit snäppet bättre.
Ja, då var det dags att fortsätta tristessen. Tänker inte påstå att det är synd om mig men jag förstår mycket väl varför det är svårt att se mig som särskilt intressant. Men efter regn kommer solsken som butiksbiträdet så glatt sa idag när jag betalade för mina rosa härliga vårskor. Så jag går på det. Som hon sa.
Tack för idag. Godkväll.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar