Tänk om himlen skulle falla ner medan jag satt här.tufft.

Som så många gånger förr sitter jag nu här av just den enkla anledningen att jag faktiskt inte har någonting annat att göra. Men med tanke på att klockan är halv tre på natten borde det vara givet. Har inte ens försökt somna, men jag vet att det ändå inte går. Inte nu.

Idag har jag skrivit ut mina e-biljetter till flyget den 29 mars. Jag vet, det är ett par dagar kvar men det behövdes ändå göras. Tack vare min kanonfylla igår var det ungefär det jag och mitt skadade knä orkade med en dag som idag. Mitt knä var för övrigt skadat när jag vaknade upp imorse och jag har inget minne av vad som hänt med det. Ingen annan heller tydligen. Om ändå knän kunde tala.
...Pinsamt men sant. Jag har nu än av få minnesluckor till samlingen och jag ska försöka glömma att jag glömt. Glömde. Glömdast. Grymmast. Ja, ni fattar. Okej, men ska jag vara ärlig gör jag det inte heller.

Har öppnat fönstret i mitt rum nu också så jag kan få andas äkta frisk stadsluft samtidigt som jag gömmer mig under mina överkast och täcken likt ett sött sovande troll. Ska väl snart försöka sova, som det märks är väl det behövligt kanske.


Det är de små sakerna som gör det hela. Det är det som skiljer Dig från de andra. Puss och godnatt.