Väcktes halv elva, eller halv tio om man inte räknas sommartid, av tre små monster. Den välkända trion Smills Maysbajs och Fille (kisar man kan man lite lätt ana horn i pannan). Det var dags för barnvaktning. När mamma väl kom hem vid 15.00, sommartid, har hon mage och fråga om jag kan städa undan i köket också. För jag menar, inte har väl jag något annat för mig än att möjligtvis skriva färdigt ett arbete..
Jag har tänkt lite på det här med lyftkranar. Sånna där jättar som står utstationerade runt om i staden för att byggas med. Helst syftar jag på en jag såg uppe vid Sahlgrenska häromdagen. Hur får man upp en sådan? Använder man en snäppet större för att bygga upp den mindre. Men om så är fallet krävs väl en ännu större för att få upp den större. Är ni med? Rätt som det är har man kommit till den graden av storhet att enbart gudarna kan bygga den största lyftkranen, jag vill försöka tro annat. Kanske trycker man bara på en knapp och så fälls kranen upp per automatik. Kanske har Gud ett finger med i spelet trots allt.
På tal om det här med gudar. I alla tider har vi hyllat en mängd olika gudar, oavsett om vi pratar antikens grekland, gamla gråa norden eller någon liten pitoresk skogsby djupt inne i Amazonas djungel. Alltid hyllar vi dessa gudar för allt bra som skapas och för allt positivt som sker. Men vad är det här om att varje gång något dåligt händer är det vårt eget fel! Vi blir straffade säger man. Snacka om att inte på någon som helst nivå försöka ta lite credit för något bra. Borde man inte istället kunna dunka sig själv i ryggen och säga 'Bra gjort'. Nej, det vore mot de oskrivna reglerna. Lite som att gå före i ICA-kön. It was ment to be, skitsnack, du väljer oftast helt själv vad som är menat att hända. Ta chansen att göra egna val, det är det som kallas livet.
ps. det är inte över förän Cecilia står i baren ensam och dricker tequila!
Puss och tack för en bra helg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar