Jag & Sjukdomen

...och det hela slutade med att jag kom hem, körde fingrarna i halsen, åt en pankaka och sedan hälsade på mormor som stod i köket. Hon var allt annat än imponerad över hur jag både såg ut och vad jag gjort senaste tjugofyra timmarna.

Jag var alltså ute på nya upptåg med min älskade Emmy igårkväll. Igen. Gårdagens festliga humör lockades fram tack vare Keybars Baghera. Någolunda nyktra gick vi först till klassiska Vasastan för ett par billiga glas, sedan vidare till vårt mål för aftonen.
Ett annat mål som uppsattes tidigare samma kväll var ett Emmypem uttalade sig om. Som dessutom blev riktigt ordentligt fullbordat. Stärkande härligt. För mer information ring 0706-534..För att hoppa över alla roliga detaljer och raskt istället berätta om morgonens gräl mellan mig, mitt huvud, solljuset, höga ljud, hastiga rörelser, kittling, frukost och.. Ja ni hänger med. Som ni förstår var jag askalas igår, vilket resulterade i en hejdundrande baksmälla idag. Priset man får betala.

När jag på Bambiben (märk väl; ostabila och svaga, inte långa och smala) sakta stapplade hem från kära grannen, vars lägenhet fick agera sovplats i nattens galenheter, kände jag mig måttligt söt. När jag sedan klev in i hallen och kunde höra mormors röst från köket blev jag desto blekare. Precis vad jag inte behövde idag. Klockan 13.00 på morgonen en onsdag. Det fanns inte en gnutta stolthet i min mammas mors blick då hon såg att jag snabbt siktade in mig på badrummet för att se om jag kunde göra något åt sjukdomen jag åtagit mig.

Efter många timmar inne i dimman är jag nu tillbaka, mår hyfsat bra och funderar starkt på att till och med försöka mig på en frukost. Klockan är bara fem, ung ålder för en händelserik dag som denna.

Puss på strumpan.